Idag är jag frisk från min anorexia nervosa och jag har lärt mig så otroligt mycket under denna resan. Jag minns så väl alla dagar anorexin haft ett så fruktansvärt enormt grepp om mig och jag minns så väl den dagen jag fick reda på att jag har den hemska sjukdomen, just då ville jag inte ens tro på det. Jag trodde bara de på äs-mottagningen ljög, jag kunde helt enkelt inte se det som alla andra kunde se - för jag var mitt i sjukdomen och såg inte mig själv som tillräckligt smal.
Anorexia är dessutom verkligen en så otroligt svår sjukdom att förstå sig på om man inte själv varit sjuk eller om man inte har någon närstående som är sjuk i det, men har man inte själv varit sjuk i det eller om man inte haft någon närstående som varit det, så är isåfall denna sjukdomen väldigt svår att förstå sig på.
Anorexi handlar dessutom om så mycket mer än bara mat och vikt, för det handlar även om så enormt mycket kontrollbehov och så mycket annat. Då när min ätstörning började skulle jag aldrig kunna tro att den sjukdomen skulle kunna utveckla sig till det monstret som den faktiskt visade sig vara. Aldrig att jag skulle kunna tro att den bokstavligt talat konstant skulle få mig att gå ner mig så totalt i mitt mående. Jag trodde att anorexin var en god vän som skulle få mig att må bra, och just då kändes det ju även som det. Det blev ju att jag tog till anorexin för att dämpa ångesten, vilket kanske för många låter jätte konstigt - men det var precis så det var iallafall och jag tror många andra med denna hemska sjukdomen kan känna igen sig i detta.
Idag är jag iallafall så otroligt glad och stolt över att jag faktiskt lyckades ta mig ur det, att ta sig ur denna hemska sjukdomen är bland det bästa som hänt - och vet ni vad? Jag vet att även ni alla andra också kan klara det. Det gäller bara att bestämma sig för att våga ta det där stora steget ut i friheten. Det är förjävla svårt, men det går. Jag lovar er att det finns ett liv utan anorexin också, dessutom ett så mycket bättre och roligare liv där man verkligen kan känna sig fri utan det där jäkla monstret. Våga ge det en chans iallafall, för det förlorar man faktiskt ingenting på! <3
