Det var ett tag sedan jag uppdaterade nu, och sedan sist har det hänt en hel del faktiskt. Den 4 maj kom nämligen min och Christians dotter Thea till världen genom ett akut kejsarsnitt. Innan det beslutades för ett akut kejsarsnitt så kämpade jag dock väldigt länge med att försöka genomföra en vaginal förlossning, och tillslut var jag ju även 10 cm öppen. Jag kämpade och krystade i flera timmar ända till dem tillslut beslutade sig för ett akut kejsarsnitt.

Anledningen till att dem tillslut avbröt är pga av flera anledningar. Dels så upptäckte dem via för högt blodtryck och andra prover när jag kom in till förlossningen att jag hade en mild havandeskapsförgiftning, men även infektioner. Sedan så avvek även tillslut ctgt, Thea rörde sig för lite och dem kunde inte helt avgöra om hon mådde bra och om hon blev påverkad av mina infektioner, därför bestämde dem sig mitt i förlossningen för att ett akut kejsarsnitt var nödvändigt. Det var även en av mina rädslor också, jag har varit väldigt rädd för att något ska hända som gör att jag kanske skulle bli tvungen att genomgå ett akut kejsarsnitt. Det var ju även något jag skrev med i mitt förlossningsbrev. Men tillslut fanns det inget annat att göra. Dem ville ju först försöka ta henne med sugklocka, men hon låg för långt upp och därför skulle det inte gå. Jag var även efter mycket kämpade helt slut och borta, jag somnade nästan ifrån mellan varje värk eftersom jag mitt upp i allt även fick hög feber.

När det blev bestämt att ett akut kejsarsnitt skulle genomföras så kändes allt väldigt traumatiserande också. Det kom blandannat in massa folk i rummet och sedan kördes jag ut till operationsrummet, men sen har jag även svårt att minnas allt eftersom jag var så påverkad av all lustgas och dessutom helt slut. Lustgasen och att jag även var helt slut gjorde mig ganska väck, och det är något som känns väldigt jobbigt nu i efterhand att jag har en hel del minnesluckor. Christian har berättat en del för mig som jag själv inte alls har något minne utav vilket verkligen är riktigt läskigt. Vi ska dock i juli få träffa den läkaren som var med så vi kan få prata igenom själva kejsarsnittet, vilket jag tycker är bra.

Men annars förutom detta så mår vi alla efter omständigheterna bra. Vi blev dock kvar på bb lite längre eftersom mitt blodtryck efter havandeskapsförgiftningen fortsatte vara för hög. Sedan fick jag även antibiotika behandling där på bb i form av dropp, innan dem satte in det på tablettbehandling. Även blodtryckssänkande medicin fick jag. Nu är dock mitt blodtryck stabilt igen, och jag har därför fått gå ner från 100 mg till 50 mg istället. Sen ska jag om en månad kontrollera blodtrycket igen för att se så det fortsätter hålla sig stabilt.

Tillsist vill jag även säga att jag är så lycklig som har Thea. Hon är verkligen det bästa som hänt mig, och även fast allt kändes traumatiserande så är jag ändå tacksam över att dem tillslut beslutade sig för ett akut kejsarsnitt. Nu märkte dem ju sen när hon kom ut att hon mådde bra, men det var svårt att avgöra innan eftersom ctgt avek från det normala - och det absolut viktigaste är att våran älskade Thea mår bra!

Idag har jag och Christian lyssnat på en digital föräldrautbildning. Efter utbildningen fick vi 30% rabatt på andra kurser. Så på måndag den 4 April ska vi därför även gå en digital profylax - trygg födsel kurs som är blandad med både teori, praktiska övningar där fokus ligger på mentalförberedelse, andning, avslappning och även partnerns/stödpersonens viktiga roll. Sedan den 27 April ska vi även gå en digital barnavårdskurs. Det gäller att vara förberedd! 🥰

Fotograf Rebecka Samdell

Imorse var jag hos barnmorskan på kontroll. Hon tog även ett sf mått som man gör varje gång, och sf måttet visade att jag låg på gränsen. Hon skickade mig därför vidare på tillväxtultraljud ifall det skulle vara så att bebisen inte växer som man ska och det fanns en tid för det redan idag, jag tog därför den tiden så man slipper gå flera dagar och oroa sig. Tillväxtultraljudet visade iallafall på att hon just nu väger 2111 gram och att hon följer sin kurva, så det känns skönt.

Ett sf mått säger egentligen inte allt heller, men man blir ändå orolig. Alla andra kontroller när barnmorskan mätt har ju legat normalt och då blir man orolig när det helt plötsligt ligger på gränsen - speciellt när man som mig är förstföderska och egentligen inte har någon erfarenhet av en graviditet. Men nu känner jag mig lugnare igen. Tänk att man kan känna såhär mycket kärlek för någon man aldrig ens träffat ännu! 🥺❤️