Header

Som liten kände jag mig hela tiden så annorlunda och konstig. Dels pga mina funktionshinder, men även mycket pga mobbningen som jag utsattes för om och om igen under flera årstid. Jag fick hela tiden för mig att det är fel på mig och jag kände ofta att jag inte passade in. Jag hade vänner, även fast jag inte hade extremt många under högstadiet så hade jag ändå lite vänner. Men trots det så kände jag mig så annorlunda och konstig pga mina funktionshinder och mobbningen. Jag tryckte hela tiden ner mig själv, för jag fick för mig att jag inte dög. När jag var 14 år satt jag till och med i mitt rum och funderade på om jag skulle ta livet av mig, för mobbningen påverkade mig så grovt. Jag funderade även ofta på hur det skulle vara om jag skulle försöka ändra på mitt utseende. I början så var jag den som inte sminkade mig, men ju mer tiden gick i högstadiet så började jag med det för att försöka passa in. Det där med att sminka mig kände jag blev som en slags press. Jag fick för mig att börjar jag sminka mig så kanske mobbarna iallafall inte tycker jag är ful längre. Så just då sminkade jag mig alltså inte för att jag själv ville, utan det gjorde jag för att försöka passa in. Men det spelade ingen roll hur jag än bar mig åt, för jag var ändå hela tiden så ful enligt dem. Jag började även fundera mycket kring skönhetsoperationer i tonåren, hur skulle det exempelvis vara om jag skulle ändra mitt utseende genom att skönhetsopera mig? Kommer jag kanske bli mer omtyckt då funderade jag ofta på. Mitt svar utifrån det är att det hade jag inte blivit, för det hade inte spelat någon roll hur jag än hade burit mig åt, dem hade ändå i vilket fall som helst fortsatt mobba mig, för jag var ju det där ”perfekta” mobboffret. Jag var den där blyga tjejen som man lätt kunde trycka ner. Idag förstår jag dock det att jag inte ska behöva ändra på mig själv för att passa in, dessutom är jag så mycket starkare idag. Allting som jag tvingats utstå har bara gjort mig starkare och idag är jag till och med en förebild för andra just pga dem erfarenheterna som jag faktiskt har och eftersom att jag vågar vara såpass öppen om allt som hänt mig. Att jag skulle kunna komma såhär långt var aldrig någonting som jag skulle kunna trott. Men jag blev faktiskt tillslut starkare av all skit, och det här är bara början på någonting som tillslut kommer att bli så jäkla bra - för starkare kommer jag att bli!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Igår när jag gick in för att kolla min mejl så fick jag se att jag hade fått ett mejl av en som går dagvården i Varberg där jag gick mina 12 veckors behandling. Jag har målat över hennes namn eftersom att jag inte vet om hon vill att hennes namn ska synas. Så därför valde jag att måla över det. Jag tycker hur som helst att det är jätte roligt när ni tar kontakt med mig, när ni skickar iväg mejl osv. Det gör mig verkligen jätte glad! Att dessutom en av dem som jag gick dagvård tillsammans med läser min blogg och sedan skickar iväg ett mejl till mig gjorde verkligen mig jätte glad och jag hoppas att min blogg iallafall kan vara till någon hjälp. Vi alla klarar så mycket mer än vad vi själva tror. Tillsammans så ska vi vinna kampen mot denna jävla sjukdomen, för tillsammans är vi starkast och tillsammans klarar vi allt. <3

Likes

Comments

”Fyfan vad ful du är” ”Jävla kråka” ”Du ser ut som en häst” ”Nästa gång jag ser dig så ska jag möblera om ditt ansikte” ”Du är äckligt ful” ”Gör något åt ditt fula ansikte” ”Jävla särunge” ”Hoppas du blir påkörd”.

Detta som jag precis skrivit ner är bara en del av allt som jag fick höra när jag blev mobbad i grundskolan och det är fruktansvärt att jag blivit så dåligt behandlad, det är fruktansvärt att lärarna inte tog tag i det. Det är fruktansvärt att dem valde att blunda för det och det är fruktansvärt att dem ens kunde med att säga ”dem bara retas lite” fast att det faktiskt var mobbning eftersom att det här pågick varje dag. Jag tror seriöst inte dem förstod hur dåligt jag faktiskt mådde av mobbningen och hur dåligt jag faktiskt mådde av att dem förminska det när jag för en gångs skull försökte ta tag i det. Jag minns att jag när jag var 14 år satt inne i mitt rum och funderade på om det kanske vore bättre om jag avslutar mitt liv istället, kan ni förstå att jag endast 14 år gammal satt och funderade på det hemska? Lärarna fick verkligen mig till att tro att det var mig det var fel på eftersom att dem förminska det. Lärare som annars ska vara ens trygghet och som man ska kunna vända sig till sket fullständigt i det fast att jag faktiskt tillslut försökte prata med dem om det som pågick. Dem fick mig till att bli rädd för att prata om det, för tack vare att dem förminska det så valde jag därför att leva i tystnad. Jag trodde ju att det var mig det var fel på. Men idag så förstår jag att det inte var mig som det var fel på. Jag hade inte gjort något fel. Jag var den där tysta och blyga tjejen i skolan som inte vågade säga så mycket. Jag var väldigt tystlåten utav mig och det var väl förmodligen det som mobbarna valde att utnyttja. Dem märkte förmodligen av att jag var väldigt blyg och därför såg dem antagligen mig som det perfekta mobboffret. Men jag blev iallafall tillslut vinnaren, och det är allt som spelar någon roll.

Likes

Comments

Idag fyller lilla Tuffe hela två år. Mamma och mammas man köpte honom någon gång i januari tror jag det var 2016, men han föddes den 18 November 2015. Helt galet att vi snart haft honom i 2 år, åren går verkligen fort haha. Var även tidigare idag ute på en lång promenad med honom i skogen vilket verkligen var riktigt mysigt och härligt. Skogspromenader är nog bland det bästa helt ärligt talat. :)

Likes

Comments

Jag spelade igår in ännu en till video, som min fina vän Johanna spelade in på mig i en skog. En video där jag pratar om våldtäkt. La upp den på youtube igår kväll och tänkte även nu att jag kan ta och dela den här på bloggen också.

Likes

Comments

Det märks att jag har mått sämre det senaste i samband med den där trauma bearbetningen, för när jag mår sämre så drabbar det min ätstörning och vikt. Jag var även idag och träffade min behandlare på äs-mottagningen, hon vägde mig blandannat samt att vi även åt, och jag har gått ner en hel del i vikt vilket verkligen inte känns bra. Så det känns skönt att jag om ungefär en och en halv vecka ska tillbaks på en booster vecka på dagvården i Varberg. För jag behöver den booster veckan. Det känns som jag ätit som jag ska, men uppenbarligen så har jag inte gjort det och såhär tänker inte jag tillåta att det ska vara. Tänker verkligen inte tillåta det, så jag får ta och lägga till en extra näringsdryck igen. Fick ju minska ner till en näringsdryck om dagen för ca två månader sedan, men får ta och börja ta två näringsdrycker igen om dagen samt tre näringsdrycker på söndagar när det är dans tills jag uppnår den vikten som jag hade när jag gjorde min sista vecka på dagvården, vilket min behandlare också sa att jag måste göra. För såhär vill jag inte att det ska vara, anorexin ska inte få vinna över mig för jag är så mycket starkare. Jag ska inte börja gå ner en massa i vikt igen. Jag ska faktiskt kunna dansa och då kan jag inte gå ner i vikt. För då vet jag att det kommer innebära dansförbud igen och jag tänker inte tillåta att anorexin ska få förstöra för mig ännu en gång till. Dansen är så mycket viktigare, dansen får mig att må bra och det är i dansstudion som jag verkligen kan koppla bort allt jobbigt. Det kunde jag inte då när jag var djupt nere i anorexin, men nu kan jag koppla bort allt jobbigt när jag är i dansstudion, så dansen är väldigt bra för mig. Så det här ska det bli ändring på nu, jag ska upp i vikt igen hur mycket sämre jag än mår. Punkt slut.

Likes

Comments

Eftersom att jag själv har varit med om alldeles för mycket genom åren så vet jag hur det är att må dåligt. Jag vet vad ångest är, jag vet vad panikångest är, jag vet vad flashbacks är och jag vet hur det är att känna att man måste kräkas upp det man ätit eller överdosera med laxermedel eftersom att det är något som jag själv gjort. Jag vet hur det är att bli utsatt för mobbning eftersom att jag själv blivit mobbad och jag vet hur det känns när man tror att det är en själv som det är fel på. Jag vet även hur det känns att råka ut för övergrepp eftersom att jag själv råkat ut för det. Jag vet hur man som offer kan känna sig efter ett övergrepp, jag vet att det är jätte vanligt att man känner skam och skuld. Jag vet att det är jätte vanligt att man klandrar sig själv även fast skulden egentligen ska läggas på förövaren. Jag vet hur fruktansvärt äcklig man kan känna sig, och jag vet hur det känns när man vill slita sig ur sin egna kropp och bara få försvinna från världen. Jag vet även hur det är att förlora en nära familjemedlem eftersom att min lillebror somnade in för snart ett år sedan och jag vet även hur det känns att se på när en nära familjemedlem somnar in eftersom att jag var med och såg när min älskade lillebror tog sina sista andetag. Jag kan verkligen leva mig in i andras situationer eftersom att jag själv vet hur det är att må så fruktansvärt dåligt och jag förstår vikten av att ha någon att prata med. Men även fast att jag kan leva mig in i andras situationer så kan jag självklart aldrig förstå fullt ut eftersom att vi alla upplever saker och ting olika. Men jag kan ändå leva mig in i andras situationer eftersom att jag själv varit med om alldeles för mycket, så jag vet vad psykisk ohälsa innebär. Jag vet hur det känns att må dåligt och jag vet även hur det känns att ha självmordstankar eftersom att jag själv haft det. Jag vet att självmordstankar och självmord inte handlar om egoism. Jag vet att man tror att världen hade varit bättre om man inte fanns när man är på sin lägsta punkt. Så jag vet verkligen hur det är att må psykiskt dåligt och kan jag vara till någon hjälp med det jag gör så blir jag verkligen jätte glad. För samtidigt som jag hjälper mig själv via mitt skrivande så vill jag även kunna vara till hjälp för andra även fast att man självklart inte kan hjälpa alla. Men kan jag iallafall hjälpa några så har jag nått ett utav mina mål.

Likes

Comments

Har idag vloggat samt att jag även hunnit redigera färdigt den. Så nu är den upplagd på youtube för er som vill kika in den. :)

Likes

Comments

Som jag skrivit tidigare så är ju jag beviljad att jobba inom daglig verksamhet, så jag är ju på ett hunddagis men ska även från och med vecka 49 även börja jobba på teater verksamheten på måndagar. Så från och med vecka 49 kommer ju jag vara på hunddagiset tisdagar, onsdagar och torsdagar. I detta inlägget så hade iallafall jag tänkt att jag ska ta o skriva vad mina mål är med daglig verksamhet, så vi kör igång:

Mina mål med daglig verksamhet:

Det är ju inte tänkt att jag ska jobba inom daglig verksamhet för alltid, utan det är ju tänkt att jag i framtiden ska kunna klara av att komma ut på mer riktigt jobb med en mer riktig lön. Via daglig verksamhet får man ju någonting som kallas för habiliteringersättning, och den ersättningen är ju inte hög, så därför får ju även jag aktivitetsersättning. Men i framtiden är det iallafall tänkt att jag ska klara av ett mer vanligt jobb, så jag är så länge beviljad daglig verksamhet i två år, men bara för att jag är beviljad daglig verksamhet i två år så innebär inte det att jag behöver jobba där i två år. Känner jag att jag klarar av att komma ut på ett mer riktigt jobb så får jag avbryta daglig verksamhet, och samma sak gäller även om två år när mitt beslut gått ut, skulle jag då känna att jag vill fortsätta inom daglig verksamhet längre så får jag isåfall det med om jag söker om förlängning. Men jag kommer iallafall inte vilja jobba inom daglig verksamhet för alltid, jag vill klara av att komma ut på ett riktigt jobb och det är även handläggaren på socialförvaltningens mål också, att jag någon gång ska klara av att komma ut inom arbetsmarknaden. Bara för att jag har en lindrig utvecklingsstörning samt en lindrig autism så innebär inte det att jag inte kommer kunna klara av ett vanligt jobb. Vi med funktionshinder kan faktiskt också klara det, och känner man att man vill kunna det så ska inte ens funktionshinder behöva vara ett hinder för det. Så målet med daglig verksamhet är alltså att jag ska klara det och det målet ska mina handledare som jag har hjälpa mig att nå. Min handledare där på hunddagiset frågade mig igår vad jag drömmer om att jobba med i framtiden, varpå jag svarade att mina drömmar är att få jobba inom media eftersom att jag gillar att skriva samt föreläsa runt. Så hon sa då idag innan jag slutade att hon kan ta och prata med sin chef, så jag kan få pröva på att föreläsa när dem ska ha möte. Detta kommer dock inte bli detta året, för jag måste ju först hinna förbereda inför det o så. Men hon sa att hon kan prata med sin chef så att jag någon gång 2018 kan få träna på det där med att föreläsa vilket låter som en jätte bra idé. Är ju en bra träning och en bra början. Så dem inom daglig verksamhet kommer alltså hjälpa mig väldigt mycket med att försöka nå mina mål så jag kan utvecklas mer och mer eftersom att jag inte vill jobba inom daglig verksamhet för alltid. Så det känns väldigt bra att jag är där nu, så att dem kan pusha och hjälpa mig med att kunna klara av jobb utanför daglig verksamhet någon gång i framtiden. För somsagt, bara för att man har funktionshinder så innebär inte det att man aldrig kan klara av ett jobb som inte är inom daglig verksamhet. Jag har kompisar som har funktionshinder som klarar vanliga jobb, och kan dem så kan jag också. Så länge man har en stark vilja så går allt, och går det inte så går det ändå som det finns ett citat som heter. Dessutom är jag envis, och envishet kommer man långt på!

Likes

Comments

Jag längtar verkligen såååå mycket till nästa helg då jag ska ta tåget till Trollhättan för att träffa min bästavän Cecilia. Jag ska även sova över hemma hos henne hela den helgen. Vi ska blandannat på fredagen spela in en väldigt rolig challenge har vi bestämt. Vad det är för challenge kommer jag dock inte avslöja, tänkte att det får bli en överraskning, så ni får därför stå ut till nästa helg! ;) Förutom en challenge så kommer vi även spela in en vlogg på Lördagen. Dock inte hela dagen eftersom vi vill få tid tillsammans utanför kameran också. Eftersom att jag och Cecilia bor över 20 mil ifrån varandra så blir det inte att vi ses så jätte ofta, och eftersom vi även ska spela in en challenge på fredagen så känner vi att vi även vill få tid själva också. Men vi kommer iallafall spela in en jätte rolig challenge (eller ja, jag har aldrig spelat in en sådan challenge tidigare. Men den verkar väldigt rolig iallafall) samt att vi även ska vlogga när vi är iväg och shoppar på lördagen. Så nästa helg kommer det alltså komma upp två videosar under helgen och det ska bli jätte roligt att spela in dem, men det ska även bli jätte roligt att få träffa Cecilia som jag inte träffat på jätte länge. Ser verkligen fram emot det här sååååå mycket!

Likes

Comments