Igår var jag och Helena ute på paddeläventyr med supbräda som vi hyrde via Kitekalle. Hur roligt som helst, men det var även (ursäkta ordspråket) ett rent helvete att ta sig förbi alla träd som hade fallit samt massa stenar som man väldigt lätt fastnade i eftersom det var väldigt grunt på flera ställen. Men helt klart en jätte rolig upplevelse som jag mer än gärna gör om igen. Jag verkligen älskar livet. Tänk så bra allt faktiskt kan bli efter alla år med psykisk ohälsa, ingenting är omöjligt. Det går att må bra igen och det är jag så tacksam över! 😃

Just nu har jag min efterlängtade semester eftersom sista dagen på jobbet innan semestern var igår, och det innebär därför att jag nu har 4 hela veckors ledigt vilket jag igår invigde med en fika på söderpiren som ligger vid västra stranden tillsammans med min fina vän Helena. Vi planerade även lite inför tisdagens äventyrspaddel, SUP-äventyr som det heter som vi ska ge oss ut på längs fylleån. Jag längtar verkligen och ser fram emot det sååå otroligt mycket.

Förutom detta så har jag även tänkt att jag ska vlogga den dagen och vill därför samtidigt passa på att berätta att jag nu för tiden är mer aktiv på min youtube-kanal än vad jag är här på bloggen. Med det sagt så menar jag dock inte att jag har tänkt sluta blogga, för jag tänker fortsätta med mitt bloggande eftersom jag gillar att skriva. Men det blir däremot inte alls lika ofta nu som tidigare, blir somsagt att jag lägger ner mer tid på youtube istället. Så om ni vill följa mig mer förutom här på bloggen så finns jag isåfall även på min youtube-kanal där jag laddar upp videos varje tisdag och fredag klockan 16.00. Det är bara att gå in på youtube och söka på Sofia Strömdahl, så hittar ni mig där!

Jag kan verkligen inte bli annat än glad när jag ser tillbaka på mina föreläsningsbilder eftersom jag för flera år sedan minns att jag skrev på min blogg att jag någon gång skulle vilja stå och hålla i föreläsningar, men att jag tror det är helt omöjligt och att det aldrig någonsin kommer kunna gå. Jag tänkte flera gånger vem kommer ens vilja lyssna på mina föreläsningar? Hur ska jag ens kunna lyckas få en publik? Men tillslut gav jag mig fan på att detta ska jag se till att uppfylla, och det är precis så det ska vara. Man ska aldrig någonsin ge upp innan man prövat, för hur ska man veta om det kommer kunna vara möjligt om man inte ens försöker uppfylla sina drömmar?

Om jag aldrig hade försökt uppnå min föreläsningsdröm då hade jag idag inte haft denna möjligheten att faktiskt kunna hålla i föreläsningar, för efter min första föreläsning så visade det ju sig faktiskt att mina föreläsningar var väldigt uppskattade. Mina föreläsningar spreds och allt fler ville lyssna. Så även fast jag kan tycka att det kan vara skitläskigt att prata om mitt liv framför människor jag inte känner så som jag gör, så ångrar jag ändå inte att jag vågade uppfylla min dröm. Det är så oerhört stärkande för mig att få möjligheten att kunna hjälpa samt inspirera andra.

Så det finns verkligen ingenting som heter ”jag vill, men jag kan inte” förrän man verkligen helhjärtat försöker till 110%, för det är inte förrän man ger det en chans som man får svar på om det går. Så om ni har en dröm gällande något som ni så gärna skulle vilja göra, var då inte rädda för att ge det en ärlig chans och säg aldrig någonsin att ni vill men att det inte kommer gå, för det finns somsagt ingenting som heter så förrän man ger det en riktig chans. Ni kommer nämligen aldrig kunna veta om det är möjligt om ni inte går in helhjärtat och försöker, kom ihåg det och glad midsommar till er allihopa! 🌸