Idag skulle jag egentligen jobbat på hunddagiset eftersom jag är där o jobbar tisdagar och onsdagar. Måndagar, torsdagar samt fredagar så är jag på nolltrefem, och tisdagar och onsdagar på hunddagiset. Men idag var det öppet hus på nolltrefem, så jag ville gärna vara med på det vilket jag fick. Jag fick vara med o visa gästerna runt i alla lokaler. Både danslokalen, replokaler och alla andra lokaler som finns där samt att jag även fick svara på frågor o även berätta lite om vad det är vi gör där. Vi hade även fixat med fika, snacks osv. Så dagen idag på jobbet har varit väldigt bra tycker jag o jag tycker även det var jätte roligt att få visa runt. Även en väldigt bra träning för mig eftersom jag är väldigt blyg utav mig.

Förutom det här så har jag även gått och funderat sedan jag tidigare idag publicerade det där inlägget om att polisen la ner förundersökningen angående våldtäkten som jag 2015 utsattes för. Jag fick ju somsagt kraften för 2 veckor sedan o polisanmälde det. Polisen tog mig på allvar o tog även emot anmälan. Igår 2 veckor senare fick jag hem ett brev om att dem inte kommer kunna gå vidare med det och att förundersökningen läggs ner. Jag var ju nästan beredd på att det skulle bli så, men att ta ett sånt beslut så kort tid efter anmälan gjorde mig väldigt besviken. Både jag och min samtalskontakt som jag har på kvinnojouren tycker inte det känns som dem ens försökt. För mig känns det som handläggaren bara läst igenom anmälan o sen med en gång beslutat sig för att lägga ner det. Läste igenom beslutet en gång till förut o det står dessutom att det beslutet togs den 19 februari, o jag anmälde den 14 februari vilket innebär att dem la ner det 5 dagar efter jag anmälde. Så jag tycker faktiskt det känns som handläggaren som tog beslutet bara läste igenom det och sen inget annat eftersom handläggaren fattade ett beslut så snabbt. Det hade varit en sak om det kanske tog 1-2 månader, för på 1-2 månader så hinner dem kanske kolla upp det lite mer. Men att lägga ner förundersökningen 5 dagar efter anmälan tänker inte jag acceptera. Så jag har funderat hela dagen och har beslutat mig för att jag ska testa att överklaga så jag kan få det där prövat. Min kontaktperson på kvinnojouren skrev det förut att jag säkert kan göra det, så det kommer jag kolla på måndag om det går tillsammans med hon på kvinnojouren. Ska träffa henne då nämligen, så då tänkte jag att jag och hon kan kolla upp det tillsammans. För jag vill verkligen att dem ska kolla upp det där riktigt ordentligt och inte bara bestämma sig för att det inte går. Finns faktiskt saker och ting som dem kan göra innan dem beslutar sig för att lägga ner det. Dem kan blandannat kolla med dejtingsajten om dem kan se tillbaks på mejl. För jag minns att jag skrev till honom efter att det hade hänt, jag minns att jag skrev o frågade varför han gjorde så emot mig fast jag inte ville och att han då svara ”du får skylla dig själv som har den kropp som du har”.

Tyvärr så sparade ju inte jag dem mejlen o jag har även försökt kolla tillbaks för o se om jag kan hitta det nu i efterhand. Men på den dejtingsajten så kan man bara se några sidor bak. Så mejl som är skrivet för länge sen försvinner tydligen. Men om dem iallafall på något sätt kan komma åt dem mejlen genom att exempelvis ta kontakt med dejtingsajten för o se om dem kan se tillbaks så kan ju det vara jätte bra, för det där kan ju vara ett erkännande. Det sa iallafall polisen då när jag för 2 veckor sedan var på polisstationen o gjorde en anmälan. Så jag tycker faktiskt att dem som ska ta ett beslut iallafall kan försöka o se om det på något sätt går att se tillbaks på dem mejlen. Sen är det ju såklart inte säkert det går eftersom att det gått ett par år, men jag tycker faktiskt iallafall att dem kan försöka. För dejtingsajter kan faktiskt ibland spara uppgifter. Sen hur länge dem sparar sånt vet jag inte och om den dejtingsajten jag och han skrev på kan se tillbaks på sånt ett par år senare vet jag inte heller. Men jag tycker iallafall att det kan vara värt att kolla upp det. Så jag kommer kolla om det går att överklaga detta beslutet, och skulle det då läggas ner igen så kan jag iallafall känna att jag gjort allt jag kan. För då har jag både polisanmält samt överklagat, mer än så kan jag ju inte göra.

Fick brev från polisen igår. Polisanmälde ju våldtäkten för 2 veckor sedan som jag för ett par år sedan blev utsatt för. Tyvärr så kommer dem inte kunna gå vidare med det, så dem la ner förundersökningen fick jag igår ett brev om vilket känns jätte tråkigt. Jag hade dock nästan förväntat mig detta beslutet, för det är allt för vanligt att sånt här läggs ner. Men känns ändå bra att jag gjorde en polisanmälan o jag blev ju även tagen på allvar av polisen som jag pratade med när jag var på polisstationen. Nu finns det ju även en anmälan och min anmälan kan ju vara till stor hjälp senare ifall fler anmäler. Sen är det ju även bra för brottsstatistiken också. Dock kändes det nästan som jag höll på att bryta ihop när jag fick se att dem la ner det, kände hur tårarna tryckte i ögonlocken på mig eftersom han har förstört mig o även fast jag nästan var medveten om att det skulle läggas ner så kände jag ändå någon slags besvikelse. Men känns iallafall bra att jag tillslut fick kraften att polisanmäla, för nu har jag iallafall gjort vad jag kunnat för att försöka sätta dit honom. Mer kan jag egentligen inte göra. Eller jo, jag kan överklaga om jag vill. För både jag och hon på kvinnojouren tycker inte det känns som dem försökt så speciellt mycket eftersom det bara tog 2 veckor för åklagaren att ta beslutet. Det känns mest som dem bara läst igenom anmälan o sen bara lagt ner det utan att ens försöka. Så hon på kvinnojouren skrev till mig att jag säkert kan överklaga om jag vill. Men jag vet inte om det är någon så stor idé, för det kommer ju säkert bli samma beslut igen ändå. Dem kommer ju säkert lägga ner det igen om jag överklagar. Men jag vet inte riktigt. Kanske så ska jag bara försöka att gå vidare med mitt liv o även försöka klara av att lägga det här bakom mig på något sätt. Han ska inte få förstöra mer för mig. Han har redan förstört tillräckligt mycket o jag förtjänar att få må bra någon gång. Även fast det är något man för alltid får leva vidare med så måste man ändå träna på att inte låta det ta över hela ens liv. Han är inte ens värd det, han är inte värd att det vidriga, gränslösa som han utsatte mig för ska få förstöra hela mitt liv. Han är verkligen inte värd det.

Har varit o jobbat på hunddagiset idag, slutade för en stund sedan så är nu påväg in till stan där jag ska möta upp mammas man. Jag får ju byta telefon en gång om året om jag lämnar in min telefon. Får dock inte byta förrän i mars, men har bestämt mig för att jag ska byta till en samsung galaxy s9 som snart kommer ut. Så vi ska dra iväg till telenor o förboka den. Trodde aldrig att jag skulle kunna tänka mig att gå från iPhone till samsung, men den nya samsung telefonen verkar verkligen riktigt bra. Så jag känner att jag vill byta. Skulle jag sen vilja gå tillbaks till iPhone så får jag ju byta om ett år igen. Men kan vara roligt att pröva på något annat mobilmärke, så därför får det bli den nya samsung telefonen som snart kommer ut. Min kontaktperson var förresten även på hunddagiset idag o hon hade även med sina två söta hundar. Helt underbara är dem verkligen. <3