Allt jag såg var regntunga moln

Mina mardrömmar handlade inte om att bli jagad eller om spöken. I mina mardrömmar fanns det däremot ett monster som krossade mitt hjärta, min vilja och min själ. Monstret torterade utan nåd innan den tillslut svalde mig hel och det var ingen dröm, det var bara så mitt liv såg ut, för allt jag såg var enbart regntunga moln och inuti mitt huvud eskalerade den där fruktansvärda stormen jag aldrig trodde skulle ta slut. Allt jag ville var ju bara att kunna få leva, istället för att bara överleva.

Men hur tar man sig då egentligen igenom allt självhat? Hur slutar man hata varenda liten del av sig själv? Och hur lyckas man egentligen kämpa sig igenom alla kraftiga flashbacks när man blivit våldtagen? Kommer man någonsin kunna må bra igen var frågan jag ofta ställde mig själv. Nu idag har jag faktiskt svaret på den frågan, och det är att ingenting är omöjligt. Det går nämligen att ta sig tillbaka igen, det går att hitta den där ljusglimten man så länge letat efter. Se bara på mig, för här står jag idag och mår så oerhört bra. Ingenting är omöjligt och det är aldrig försent att våga be om hjälp, glöm aldrig det! ❤️

Gillar

Kommentarer