Allting dras upp på nytt

Får bli en bild på mig som är tagen någon gång i början på det här året. En förstörd Sofia var precis det jag var, och det finns delar som aldrig kommer att kunna bli helt hela igen, endast på grund utav en psykopat. Men jag vet att jag kommer att komma tillbaks starkare än någonsin. Helt enkelt Sofia fast med livserfarenheter i bagaget.

Idag gjorde jag ju min sista dag på dagvården, och som jag skrivit ett par gånger så har jag väldigt blandade känslor för det. Det känns väldigt jobbigt samtidigt som det på ett sätt även känns väldigt skönt. Men det är ju så mycket annat också, jag är ju blandannat mitt uppe i en trauma bearbetning vilket är väldigt jobbigt. Så mitt mående pendlar väldigt mycket upp och ner, vissa dagar känns det bättre medan det vissa dagar känns sämre. Just nu är det mycket som exempelvis känns väldigt jobbigt. I tisdags var jag ju tillsammans med min boendestödjare o närmade mig platsen där jag blev våldtagen för 2 år sedan, vi var extremt nära platsen och det satte självklart igång en massa jobbiga tankar och känslor för mig. Förutom det så kom ju även jag och min psykolog överens om att jag skulle skriva ett brev till mig själv, vilket jag nu har gjort. Jag påbörjade det brevet igår och blev färdig med det nu ikväll, och det satte också igång en massa jobbiga tankar och känslor för mig. Jag skrev ju för ett tag sedan att jag kanske kan publicera brevet till mig själv här i min blogg beroende på hur personligt det blir, men jag känner nu efter att jag läst igenom det flera gånger att jag inte vill publicera det här i bloggen. Jag är ju väldigt personlig och öppen här i min blogg, men det där brevet till mig själv blev extremt personligt. Jag gick in på detaljerna kring vad som hände under våldtäkten blandannat, men jag skrev även mycket om mobbningen som jag varit utsatt för. Jag skrev helt enkelt om allt som varit för mig genom åren och jag känner att texten blev extremt personlig, så det är ingen text som jag känner mig bekväm med att publicera här i bloggen tyvärr. Det tog även en hel del på mitt psyke att skriva det brevet, jag skrev om saker som jag totalt förträngt, även mycket om våldtäkten som jag också varit väldigt bra på att förtränga. Jag har ju hela tiden tidigare försökt underdriva den hemska upplevelsen just på grund utav att jag inte ville inse vad han faktiskt gjorde emot mig. Men det som hann hända gick alldeles för långt och det hann bli allvarligt vilket jag inte velat inse, vilket även är väldigt vanligt. Det är extremt vanligt att man som offer försöker underdriva situationen just på grund utav att man inte vill inse sanningen och min psykolog har sagt det att jag inte ska förminska. För det som han gjorde är fruktansvärt, och när jag nu skrev ner allting i ett brev till mig själv så blev allting ännu mer verkligt. Jag kommer allting alldeles för nära och det sätts igång en massa jobbiga tankar o känslor, så jag kan vara väldigt låg nu dagarna framöver så ni vet eftersom att jag just nu inte känner mig helt på topp. Trauma bearbetningen är extremt jobbig och den drar upp så fruktansvärt jobbiga och hemska minnen för mig. Jag får ju gå igenom allting på nytt nu eftersom att jag får sitta o dra upp allting vilket är bra, för då är ju det ett tecken på att jag nu verkligen bearbetar det hemska. Det där brevet till mig själv var nog också på ett sätt väldigt bra att jag skrev, för det får mig till att inse mer och mer att jag verkligen inte ska underdriva det som hände.

Gillar

Kommentarer