Bildkälla.
Vad är egentligen en ätstörning? Det hade jag tänkt att jag ska ta och förklara i detta inlägget, eftersom många faktiskt egentligen inte vet vad det är och hur det är att leva med det. En ätstörning är nämligen så mycket mer än bara mat och vikt. När jag var som sjukast i anorexin så levde jag precis exakt hela tiden efter sjukdomens villkor. Jag stod och mätte mina midjor, höfter osv med ett måttband. Jag åt även så lite som möjligt och tränade flera gånger om dagen varje dag, vilket verkligen var som en daglig kamp. Det var som en daglig kamp att varje dag höra anorexins röst i huvudet som hela tiden sa till mig hur ful, tjock och misslyckad jag är. Som fick mig till att räkna kalorier och hur mycket jag förbrände, som även fick mig till att räkna hur många steg jag tog med en app som jag ladda ner och som fick mig att stoppa fingrarna i halsen för att spy. Jag vägde mig flera gånger om dagen varje dag, men det spelade ingen roll hur mycket vågen visa att jag gått ner - jag blev ändå aldrig nöjd. Ju mer vågen visa att jag gick ner, desto tjockare fick jag för mig att jag var.
Jag kunde flera dagar innan planera hur mycket jag fick äta och vad jag inte fick äta och jag åt alltid efter sjukdomens villkor och vad den tillät mig att äta. Bröt jag mot reglerna så sa alltid rösten i huvudet till mig att jag antingen måste spy upp det eller gå ut o träna så jag blir av med allt. Sjukdomen tvinga mig även varje dag till att överdosera med laxermedel så jag kunde tömma tarmarna på det lilla jag åt, även dem dagarna då jag inte åt överhuvudtaget. Jag stod ofta framför spegeln och spände mig så jag kunde se mina skelett sticka ut, men att ändå trots det tycka att man själv är tjock, fast man står där i spegeln med skelett och ben som sticker ut är hemskt.
Man känner sig även svimfärdig och man tappar hår, eftersom man inte får i sig all den näring som kroppen egentligen behöver. Men trots att man känner sig svimfärdig och trots att man tappar hår, får extrema magsmärtor av laxerandet, så man till och med stup i kvarten får springa på toa, så är ändå det enda man tänker och fokuserar på att gå ner så mycket som möjligt i vikt, planera vad och hur mycket man får äta, straffa sig själv om man misslyckas, räkna kalorier, hela tiden försöka komma på ursäkt efter ursäkt till ens anhöriga så dem inte ska upptäcka vad man håller på med, att hela tiden försöka manipulera sina anhöriga på bästa sätt för att slippa äta och helt enkelt lyssna på vad anorexin säger till en. Att hela tiden leva efter anorexins villkor är så fruktansvärt påfrestande och det är så det är att leva med anorexi.
Man blir även bästavän med anorexin, för det känns som anorexin är den enda som förstår en när man är som mest fast i skiten och jag kan ärligt säga att det är ett helvete. Det är en hemsk sjukdom som man inte ens önskar sin värsta fiende. Det är en hemsk och vidrig sjukdom som tillslut kan döda, sånt kan gå riktigt fort och döden kan vara riktigt nära om man inte beslutar sig för att börja kämpa för det friska. Ni som inte har ätstörningar kommer nog aldrig riktigt kunna förstå hjärnspökena som vi med ätstörningar har. Den där rösten som hela tiden försöker trycka ner en med hur ful, tjock och värdelös man är och att det faktiskt är den rösten som får oss med ätstörningar att göra som vi gör. Skulle jag förklara för någon som inte har någon ätstörning att det var den rösten som fick mig till att göra som jag gjorde, så kommer man aldrig kunna förstå helt vad det är jag menar om man inte själv har eller har haft någon ätstörning. Ätstörningen blir som en kompis, fast istället för en äkta vän så blir det istället en falsk vän som bara vill en illa. Men jag trodde ju att anorexin ville hjälpa mig, men egentligen har den ju inte velat det. Det enda den velat är mig illa och hade jag fortsatt låta den få bestämma och om jag inte tillslut lades in på psyk så hade det tillslut slutat riktigt illa med tanke på allt jag gjorde för att gå ner i vikt. Det går inte överleva hur länge som helst om man bara fortsätter och fortsätter lyssna på vad anorexin säger till en. Det finns inte en enda människa som har värsta super kroppen som klarar precis exakt allting, och dem som säger att dem har det ljuger.
