Återpublicerar ett inlägg - att bli utsatt

Tänkte ta o återpublicera ett inlägg som jag skrev för lite mer än ett år sedan. Om man jämför med vart jag befann mig för ett år sedan och vart jag befinner mig nu så har jag ändå tagit mig riktigt långt. Jag kan fortfarande klandra mig själv för det som hände, men jag kan ändå många gånger inse nu att det som hände inte är mitt fel. Hur som helst så är det iallafall den här texten som jag publicerade för lite mer än ett år sedan:

Att hamna i en sådan situation där man utsätts för en våldtäkt, när man ligger där och är livrädd för vad som ska hända, och när den andra håller fast en när man försöker göra motstånd, att hamna i en sådan situation är riktigt hemskt och jag skulle inte ens kunna önska min värsta fiende detta. Att bli utsatt för något sådant förtjänar ingen. Det är så fruktansvärt hemskt, och tanken av att detta, som han gjorde emot mig alltid kommer att finnas med mig känns riktigt skrämmande. Något sådant här är ingenting som man kan glömma. Det enda man kan göra är att försöka bearbeta det så att man tillslut kan klara av att leva vidare med det, men det är ingenting som man någonsin kommer glömma. Det är något som för alltid kommer finnas med en, ärren kommer alltid att finnas kvar - och den tanken skrämmer mig något så fruktansvärt mycket.

När jag befann mig i den situationen så kände jag mig livrädd, det kändes som mitt hjärta skulle sluta slå och jag trodde för en stund att jag skulle dö av chocken. Att hamna i en sådan situation är så fruktansvärt jäkla hemskt. Det är så hemskt så jag knappt ens vet hur jag ska sätta ord på det. Jag minns hur jag bara ville skrika rakt ut, men hur mycket jag än ville skrika så gick det inte. För jag blev som paralyserad. Till en början tänkte jag att om jag bara försöker streta emot, om jag försöker göra motstånd så kanske han slutar, men när jag märkte att han bara fortsatte och när han dessutom höll fast mig när jag försökte göra motstånd så hamna jag i total chock, jag blev så otroligt jäkla chockad och helt paralyserad och fattade nästan knappt ens vad det var som pågick. Samtidigt som jag fattade att det som jag alltid varit så rädd för ska hända mig, har nu hänt mig, så kunde jag ändå inte riktigt koppla just i den stunden vad det var som faktiskt hände, och jag tror det beror på att jag inte ville inse det. Jag ville inte inse att det som jag alltid varit så rädd för ska hända mig, har nu hänt. Det var ingenting jag ville inse och därför blev det även till att jag hela tiden försökte putta bort problemen istället för att prata med folk om det. Jag valde att leva i tystnad ett bra tag på grund av att jag kände mig så otroligt äcklig. Jag kände både skuld och skam och jag tänkte att det blir nog bättre om ingen vet. Det blir nog bättre om jag går och håller detta för mig själv istället. Men där hade jag helt fel. För det gav istället ett rejält bakslag. Att gå och hålla något sådant hemskt och allvarligt för sig själv funkar inte. Det funkar bara inte.

När han sedan hade hållit på en bra stund så hör jag honom helt plötsligt säga "det är okej att jag gör såhär va?" Samtidigt som han gav mig en jätte äcklig och otäck blick. Men jag var så chockad med tanke på att han inte slutade när jag försökte streta emot så jag klarade inte av o säga någonting. Jag klarade inte av o få fram ett enda ljud pga att jag blev som paralyserad. Samtidigt som jag inte klarade av o säga något så snurrade ändå tankarna runt i mitt huvud "varför frågade du inte efter mitt samtycke ifrån hela första början?" "varför ställer du den frågan nu när skadan redan är skedd?" ”Och varför ställer du den korkade frågan när du ser att jag gråter?” osv. Men jag fick inte fram ett enda ord och bara för det så fortsatte han. Bara för att jag inte klarade av o få fram ett enda ljud vilket är väldigt vanligt att man inte klarar, pga att det är vanligt att man blir som paralyserad när man hamnar i en sådan situation, så valde han att fortsätta. Bara för att jag inte svara så fick han för sig att det var helt okej. Bara det bevisar ju vilket jävla äckel han är! För om jag inte svarar så borde man ju fatta, och då borde man heller inte fortsätta. För är man tillräckligt uppmärksam så märker man ju om den andra är med på det. Det är iallafall det som folk säger till mig, att är man uppmärksam så märker man om den andra är med på det eller inte, och speciellt när jag inte svara och när jag dessutom låg där och grät. På grund av att jag inte klarade av att få fram något när han frågade så blev det till att jag klandrade mig själv ännu mer efteråt. Tankar som "tänk om jag bara hade sagt nej när han tillslut fråga, då kanske han hade slutat" cirkulerade runt i mitt huvud. Men om han hade brytt sig om mig så hade han ju isåfall inte förgripit sig på mig, då hade han ju isåfall tagit reda på om jag ville från hela första början, och han hade ju isåfall även slutat när jag försökte göra motstånd och när jag grät. Men när jag försökte göra motstånd så höll han fast mig och han fortsatte trots att jag grät. Jag hade ingen chans att komma loss och allt detta som han utsatte mig för ser jag framför mig exakt varje dag. Det är riktigt hemskt och jag vet inte hur jag ska klara av att leva vidare med detta, jag vet verkligen ingenting och det känns som allting är mitt fel. Det känns som det är mitt fel att jag blev utsatt bara för att jag följde med honom hem.

Ställer ofta frågan till mig själv "hur kan du vara så dum som följer med någon okänd hem?" "Hur kan du vara så jävla korkad?" Men jag ska egentligen inte känna så, för det var faktiskt han som tjatade om att jag skulle följa med honom trots att jag flera gånger sa nej. Det känns som jag är världens sämsta och äckligaste person och jag vet verkligen inte hur jag ska klara av att leva vidare med detta. Det känns som det är helt omöjligt. Jag är helt förstörd och det känns så hemskt att veta att det enda han ville ha, var min kropp. Jag hörde honom ligga där o njuta, han njöt av att ta för sig av MIN kropp och det gör så fruktansvärt ont i mig och jag vill bara typ lägga mig ner o skrika rakt ut eller något, för det gör för ont. Så fruktansvärt ont gör det.

Gillar

Kommentarer