Återpublicerar ett inlägg - det är sorgligt

Jag satt tidigare idag o kollade igenom min blogg lite, hittade då ett inlägg som jag skrev när jag var väldigt djupt nere i anorexin någon månad innan jag blev inlagd. När jag läser den texten så fylls mina ögon med en massa tårar. Det är hjärtskärande och sorgligt att veta om att jag mått så fruktansvärt dåligt. Men det känns sååå skönt att jag inte befinner mig så långt nere längre. Det känns skönt att veta att jag nu inte befinner mig så djupt nere i det psykiska tillståndet. Jag hade iallafall hur som helst tänkt ta o återpublicera den texten i detta inlägget tillsammans med bilden på mig som jag använde till den texten som ni ser här ovanför. Här kommer texten:

Hon går dagligen runt med en smärta som äter upp henne inifrån. Hon går dagligen runt med ångest, hon går dagligen runt och känner sig värdelös och hon går dagligen runt med panikkänslor inom sig. Även fast att man vissa gånger kan uppfatta henne som väldigt glad så är det egentligen inte så som det är. För inombords så bryts hon sönder i tusen bitar, inombords går hon sönder så fruktansvärt lätt och inombords slits varje liten del av henne sönder. Hon har glömt av hur det känns att vara glad och lycklig på riktigt eftersom att det väldigt sällan kommer sådana dagar för henne. Det händer att det kan komma dagar då hon får känna på det där med o skratta på riktigt, men det händer inte ofta - för oftast så är hennes dagar som en kamp. Varje dag innebär för henne att överleva all smärta. Hon lever egentligen inte för att hon vill, hon lever enbart för att hon måste. Hon lever för att hon inte vill ge sina anhöriga en livslång smärta som det innebär om hon skulle avsluta sitt liv - för hon vill inte orsaka en sådan smärta för dem som hon verkligen älskar och bryr sig om. Allting är som en daglig kamp för henne och hon gör verkligen allt för att klara av att överleva, att överleva även dem tyngsta dagarna. Hon gråter sig nästan varje natt till sömn och hon vaknar nästan varje morgon med tårar. Det händer till och med att hon vaknar av att hon gråter i sömnen pga hemska mardrömmar kring hennes förflutna. Det är så som hennes dagar och nätter oftast ser ut och hon som ni just nu läser om är jag. Hon är jag som för varje dag som passerar går sönder mer och mer. Hon är jag som nästan varje kväll gråter sig till sömn, hon är jag som nästan varje natt vaknar av att hon gråter i sömnen och som nästan varje dag vaknar med tårar som rinner nedför kinderna och fyfan vad ont det gör.

Gillar

Kommentarer