Att inte kunna inse sina egna fel

Angående det inlägget som jag skrev igår kväll så vill jag bara skriva att anledningen till att jag skrev som jag gjorde var för att det igår hade hänt en sak, som jag egentligen inte ska klandra mig själv för. Jag har pratat med folk i min närhet om det och även visat allt och det finns ingenting som skulle kunna vara mitt fel säger dem. Det enda jag egentligen gjorde var o försöka ge ett försök till att förklara hur jag faktiskt känner vilket sedan skulle visa sig bli ett jävla liv. Att bli så jäkla arg så man till och med börjar svära emot mig bara för att jag säger ifrån och förklarar hur jag känner ser jag som otroligt korkat. Det där är ett tecken på att man inte kan inse sina egna fel också, ett tecken på att man tvunget måste lägga över all skit på en annan människa och det är verkligen helt sjukt. Jag är också en människa och jag har full rätt till att säga ifrån precis som alla andra har rätt till utan o behöva ta emot en massa svordomar och utan o behöva få skit bara för att jag säger ifrån. Jag uppfattade faktiskt det igår som väldigt obehagligt. Jag är också en människa med åsikter och man behöver faktiskt inte bli så arg så man tar till med svordomar det första man gör. Det bästa är om man istället tar det lugnt och pratar med varandra som normalt folk. Men det bevisar ju iallafall att det är en person som jag ändå inte behöver ha i mitt liv. För kan man inte acceptera mig för den jag är, om man inte kan acceptera att det jag varit med om tar tid o lägga bakom sig när man dessutom först fått jätte dålig hjälp så förtjänar man isåfall inte o ha mig i sitt liv. Jag förtjänar faktiskt bättre än såhär. Jag förtjänar att ha folk runtomkring mig som behandlar mig på ett bra sätt och kan man inte det så är man tillslut en vacker dag ute ur mitt liv. Och om det nu är så att personen själv mår dåligt så är det ändå ingenting som ska behöva gå ut över mig. Jag låter inte mitt mående gå ut över den personen genom o börja ta till med svordomar och genom o vinkla allt till att få det o låta som att allting är någon annans fel och då ska inte någonting behöva gå ut över mig heller. Men vissa är verkligen så bra på o vinkla saker helt fel för o få det o framstå som om att man själv inte gör några fel, genom o lägga över all skit på den andra personen istället för o inse sina egna fel också. Jag har liksom inte gjort något fel, jag har försökt göra mitt bästa och jag förklarade bara hur jag känner.

Dessutom fick jag höra av den det handlar om att anledningen till att personen fortsatt umgåtts med mig är för att hen påstod sig känna medlidande för det som jag varit utsatt för. Vafan eller?! Jag vill fan inte att man ska umgås med mig bara för den anledningen. Ska man umgås med mig så ska det vara för att man själv vill och inte för att man ser mig som ett offer som blivit utsatt för något fruktansvärt. Jag vill att man ska umgås med mig precis som alla mina andra vänner gör, för att dem helt enkelt tycker om det och för att dem ser mig för den jag är. Inte umgås bara för att man känner medlidande. Jag vill inte bli sedd som något offer, jag vill faktiskt bli sedd för den jag är. Bara för att jag varit utsatt för ett sexualbrott så är jag inte det brottet. Jag blev hemskt nog offer för ett brott, men jag är fortfarande jag även fast att mitt liv förändrats en hel del. Så det där tyckte jag bara var så otroligt korkat sagt och jag tycker mer det låter som en väldigt dålig ursäkt - eller det är en väldigt dålig ursäkt rättaresagt och det är ingenting som jag köper. Det sårade faktiskt mig jävligt mycket. Något som jag anser som ännu mer korkat är att personen påstår att hen inte har något att ursäkta sig för, att hen svär åt mig som hjälp för att framhäva poäng och känsla. Alltså va? Svära åt mig för o framhäva poäng och känsla? Fattar verkligen ingenting och jag känner mig mest fett förvirrad efter allt - jag sa liksom bara det som jag kände och det ska jag väl ändå inte behöva få skit för? Fick även höra att det är ungefär ett och ett halvt år sen som övergreppet skedde, precis som om att personen menade att jag borde kunnat lägga det bakom mig för länge sen. Men då kan jag säga att när det handlar om ett sexualbrott som dessutom är ett riktigt allvarligt brott så är inte ett och ett halvt år senare lång tid - och speciellt inte när man inte fått den riktiga hjälpen förrän nu. Man ska aldrig förminska på det sättet då det tar olika lång tid för alla att lägga det bakom sig som blivit utsatt för sexualbrott. Sen kom det faktiskt även mycket annat emellan pga det med min lillebror vilket gjorde att när den rätta hjälpen väl började komma så blev det att jag fick ställa in en hel del besök på både ätstörningenheten och hos min psykoterapeut.

En till sak jag fick höra är att jag bara försöker leta fel, hen la alltså över allting på mig och kom med falska påståenden som inte ens stämmer och kunde inte inse sina egna fel utan fick enbart mig till o känna mig som en värdelös människa. Jag försöker dessutom inte leta fel, ville bara säga ifrån och förklara hur det känns för mig när jag är den enda som nästan alltid hör av mig vilket jag har rätt till o göra. Och inte nog med det så fick jag även höra att jag inte ska lägga orden i munnen på hen när det snarare är tvärtom. Fick helt enkelt ta skiten för allt och personen sa även en jävlans massa konstigt till mig som inte ens stämde och det märks även att personen inte har någon som helst aning om vad hen pratar om då hen inte har dem erfarenheterna kring dessa ämnen som jag har - men jag känner att jag har ingen ork till att nämna allt, för vissa saker känns väldigt personliga som jag helt enkelt inte vill dela med mig utav så öppet. Men i vilket fall som helst så är jag faktiskt nöjd att jag nu vågade sätta ner foten lite mer ordentligt. Jag har annars väldigt svårt för o säga hur jag känner just pga att jag är rädd för att det ska bli bråk, jag är oftast alldeles för snäll när det gäller sånt - men jag kan samtidigt inte låta mig själv behandlas hur som helst, jag måste också kunna få säga ifrån utan att det ska leda till att den andra blir aggressiv och tar till med svordomar som hjälp för o tydligen av någon konstig anledning kunna känna poäng och känsla. Det gör bara så ont o höra att jag är så jävla svår att ha en konversation med när personen inte är så speciellt bättre själv. Jag har verkligen försökt och jag har öppnat mig så fruktansvärt mycket för denna personen - mer än vad jag gjort med någon annan och att då sen få höra att jag är så svår o ha en konversation med precis som om att allt vore mitt fel känns inte bra när jag faktiskt öppnat mig så fruktansvärt mycket för någon som jag trodde jag kunde lita på. Ångrar bara så mycket att jag öppnade mig så jäkla mycket för någon som ändå sen skulle visa sig såra mig. För jag har egentligen väldigt länge varit medvetande om att det är något som inte stämmer pga att personen helt plötsligt förändrades en hel del, men jag blundade istället totalt för det. Och nu när jag väl sa ifrån så spelade det ingen roll vad jag än sa, för hen hade svar på precis exakt allting och lyckades verkligen få det o låta som om att allt är mitt fel genom o vända allting emot mig. Egentigen så tror jag faktiskt inte att jag mått bra av o umgås med den personen en enda gång, för personen har egentligen aldrig lagt ner så mycket energi på o höra av sig till mig och det är bara min hjärna som förmodligen intalat mig att blunda för det.

MenMen, ingenting som jag direkt kan göra ogjort. Det enda jag egentligen kan göra nu är att försöka blicka framåt så att jag kan klara av o ta mig ur min anorexi, helt enkelt fokusera på att iallafall börja må bättre så jag när jag har mer energi tillslut kan gå den där trauma bearbetningen. Men det allra viktigaste som jag nu måste komma ihåg är att saker och ting inte är mitt fel. Det är inte mitt fel att jag har svårt för vissa grejer och det är inte mitt fel att vissa grejer tar lite längre tid att känna sig bekväm med - och speciellt inte när det tagit sån tid att få den rätta hjälpen. Så, jag ska helt enkelt bara försöka att inte ta åt mig av det som hänt. För det finns faktiskt en anledning till varför saker och ting är som det är med mig - men det är ingenting som jag ska behöva klandras för. Saker och ting kommer bli bättre, men det tar somsagt tid. Ingenting som går över på bara ett försök och jag tänker faktiskt inte gå på några fler lögner nu. Jag har faktiskt gjort väldigt stora framsteg som öppnat mig så mycket för någon som jag först trodde jag kunde lita på, jag öppnade mig liksom så jäkla mycket om det som gör som mest ont - men att personen väljer att inte se dem framstegen är egentligen inte mitt problem. Jag har helt enkelt gjort mitt bästa och jag ska inte behöva tryckas ner när jag bara försökte sätta ner foten för personens beteende. Förmodlingen så var personen inte beredd på att jag faktiskt tillslut skulle säga ifrån, och antagligen därför som personen blev så aggressiv o tog till med svordomar för o på något sätt försöka få det o låta som om att allt är mitt fel. Men kan ändå inte låta bli att bli ledsen över att jag faktiskt öppnade mig så mycket när man sen ändå skulle bli sårad. Det gör verkligen riktigt ont i en. Det där var verkligen ett stort misstag av mig och jag kommer nog ärligt talat inte våga öppna upp mig så mycket som jag gjorde för en enda mer. Iallafall inte på väldigt väldigt länge - för då kommer jag bara vara rädd för o bli sårad igen. Det slutade tillslut med att min kompis som jag visa allt för under tiden fick försöka få mig till att blocka personen totalt, för hen fortsatte bara mata mig med skit efter skit och fick mig till att verkligen känna mig som en värdelös människa när jag egentligen inte ens gjort något fel, sa tillslut bara ifrån och det är verkligen fruktansvärt att man inte ens ska kunna säga som man tycker utan att den andra blir aggressiv och tar till med svordomar det första hen gör för o kunna framhäva poäng och känsla. Helt sjukt verkligen. Men det säger iallafall mer om den personen än vad det gör om mig. Jag tog iallafall inte till med svordomar, ville bara försöka se om det kanske gick o lösa saker och ting vilket uppenbarligen inte gick eftersom att hen direkt blev aggressiv och gick till attack genom att ta till med svordomar - vilket jag egentligen borde ha förstått med tanke på allt. Men ibland så blir man tyvärr helt blind för saker och ting. Men det känns iallafall bra att jag nu tillslut vågade säga hur jag känner. Tänkte hela tiden på att min lillebror sitter där uppe i himlen och vakar och är stolt över mig vilket gav mig ännu mer styrka till att våga. Men nu tänker jag inte skriva något mer om den här händelsen här i bloggen, för nu har jag iallafall fått skriva av mig det som jag ville skriva av mig om och jag känner att jag fick ur mig mycket av det jag känner även fast att jag inte fått ur mig allt och även fast att det fortfarande känns som jag är en värdelös människa. Men resten känner jag att jag kan ta o prata om med dem i min närhet. Men det var hur som helst lite skönt att få skriva av sig en del även fast att saker och ting känns väldigt jobbigt med tanke på att jag öppnade upp mig så mycket. Men det är ingenting som går o göra ogjort helt enkelt.

Gillar

Kommentarer

Naatly
Naatly,
Fy tusan vad tråkigt att läsa. Såna där människor är som gift! ❤
nouw.com/naatly
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Verkligen 😞❤️
nouw.com/mittlivsomsofia