Att leva i ovisshet

Angående det jag skrev igår kväll så handlade det om min lillebror som pappa har gemensamt med sin fru. Jag har nog inte skrivit om min lillebrors sjukdom tidigare, men han föddes iallafall med en odigonotiserad hjärnskada för snart 7 år sen och han höll på och dö redan då. Dem såg inget fel på ultraljudet av någon konstig anledning förrän det var ungefär 3 veckor kvar tills han skulle födas vilket resulterade till att dem fick ta ut honom tre veckor för tidigt. Mer än hälften av hans hjärna är bara vatten. Men sedan sa dem att dem tror att han kommer bli något mellan 5-10 år, så vi lever i ovisshet kan man säga. Man vet aldrig när han kan ta sina sista andetag. Och igår så fick han åka akut in till sjukhuset, han får inte tillräckligt med syresättning i lungorna och han är jätte dålig och dem vet inte om han kommer överleva denna gången vilket känns så fruktansvärt hemskt. Kan inte tänka mig ett liv utan honom, kan verkligen inte tänka mig ett liv utan min fantastiska underbara lillebror och det är så jäkla mycket på en och samma gång nu. Slutade med att jag helt förstörd ringde upp min bästavän Cecilia o bara grät o grät. Kändes nästan som jag inte fick fram orden samtidigt som jag kände mig helt borta i huvudet. Det var verkligen hemskt. 😢


Jag pratade även med pappa för en stund sen i telefonen och jag har bestämt mig för att ta första bästa sista minuten tåg upp till Trollhättan så jag kan komma till sjukhuset o hälsa på min lillebror. Jag bor ju över 20 mil bort vilket också gör det jobbigt när sånt här ska hända. Men jag ska iallafall ta första bästa tåget upp till Trollhättan. För skulle det bli så att han inte överlever så skulle jag aldrig någonsin kunna förlåta mig själv om jag inte hann träffa honom för en sista gång. Skulle aldrig någonsin kunna förlåta mig själv för det. Jag må ha mycket med mig själv men när det handlar om någon som står en så nära och speciellt en familjemedlem så skiter jag fullständigt i mig själv. Jag tänker inte riskera att inte få träffa honom om detta skulle bli den sista tiden i hans liv. Aldrig någonsin att jag tänker riskera det. Men jag hoppas verkligen inte att detta blir det sista för honom i livet, vet seriöst inte vad jag gör då. Känner att jag går sönder helt just nu och just nu gäller det verkligen att försöka vara så stark som möjligt, hålla huvudet högt och försöka fortsätta ha hoppet kvar om att han orkar vara tillräckligt stark så han klarar detta så att vi kan få fortsätta ha kvar honom i livet. Men det är tufft, riktigt tufft är det när vi i familjen i snart 7årstid lever i ovisshet och att vi alltid måste vara beredda på att det värsta kan hända. Han får inte lämna, han är bara ett barn och vill verkligen inte att han ska försvinna. Det gör ont, så fruktansvärt ont gör det. Var stark min älskade lillebror. Ska om en stund sätta mig på ett tåg så inom några timmar är jag hos dig. <3

Gillar

Kommentarer

positiv5barnsmamma
positiv5barnsmamma,
❤❤ styrkekram till dig o lillebror ❤
nouw.com/positiv5barnsmamma
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Kramar! ❤️❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
simonsmammamadde
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
nikolinapettersson
nikolinapettersson,
Stora styrkekramar ♡♡
nouw.com/nikolinapettersson
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Massa kramar till dig med ❤️❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
miirandaa
miirandaa,
Styrkekramar! ♡
nouw.com/miirandaa