Att stå så nära platsen gav mig panikångest

Har varit o besökt platsen nu och vi var verkligen riktigt nära, och allting blev så fruktansvärt jobbigt. Fick flashbacks, satte mig ner o började hyperventilera så att jag blev helt svimfärdig, hela jag skakade samt att jag nästan spydde av paniken. I mitt huvud så vill jag aldrig mer vara så nära platsen, jag vill aldrig mera se stället har min hjärna fått för sig. Men för att kunna bearbeta detta så vet jag att det dels krävs att jag besöker platsen flera gånger och jag vet att jag kommer behöva göra det. Så hur jobbigt det än känns så måste jag göra det. Men det känns åt helvete jobbigt, att behöva stå så nära en plats och veta om att man blev våldtagen där gör så fruktansvärt jäkla ont i mig, jag vet knappt ens vad jag ska ta mig till just nu. Har så jäkla ont i magen, känns typ som knivar i magen eller något, vet inte riktigt hur jag ska förklara. Det är verkligen jätte svårt att sätta ord på hur jag känner. Men citatet ovanför denna texten beskriver mina känslor som jag just nu känner väldigt bra. Jag förstod även att det skulle bli jobbigt eftersom jag var extremt nära platsen, så att jag reagerade så starkt som jag gjorde är egentligen inte så konstigt och det är även viktigt att jag tillåter att alla känslor jag känner får komma fram. För att jag reagerar så starkt som jag gör är ju ett tecken på att jag påbörjat bearbetningsprocessen, och det får vara jobbigt. Det får vara för djävla jobbigt, det är helt okej.

Gillar

Kommentarer