Bara för att man skrattar och ler så betyder inte det att man mår bra

Jag kanske väldigt ofta skrattar - men bara för att jag skrattar så betyder inte det helt plötsligt att jag mår bra.

Jag kanske även ofta har ett leende på läpparna - men bara för att jag väldigt ofta ler så betyder inte heller det att jag är glad.

För jag är den personen som har väldigt svårt för o visa hur jag mår. Får jag frågan om hur jag mår så blir det väldigt lätt så att jag säger "jo men det är okej" fast att det faktiskt egentligen inte är så det är. Det är riktigt jobbigt, för när jag mår dåligt vill jag kunna säga det om någon exempelvis frågar så andra kan förstå mig bättre istället för o måla upp med en falsk fasad. Så andra kan förstå bättre hur det är o leva med panikångest. Men det känns inte som det är många som förstår mig. För mig känns det som att väldigt många bara tycker jag överdriver. Jag själv vet att jag verkligen inte överdriver, för att jag mår dåligt är faktiskt inte så konstigt. Men det känns väldigt ofta som andra tycker jag överdriver, och att dagligen gå runt med den känslan känns riktigt jobbigt. Att gå runt med känslan o känna att man inte blir tagen på allvar känns verkligen riktigt hemskt och tufft.

Sedan menar jag självklart inte alla när jag skriver detta inlägget. För jag vet att det finns folk som tar allting på allvar också. Men jag har även varit med om o få mina problem förminskade och jag tycker det är sååå fel o göra så. Jag tycker verkligen det är så otroligt fel. För man ska ALDRIG förminska någon annans problem. För tro mig, absolut ingenting blir bättre av att man gör det. En som mår dåligt vill inte få sina problem förminskade. Mår man dåligt så vill man känna att man har stöd. Man ska aldrig behöva känna att man får sina problem förminskade. Så att försöka med något sådant, att förminska en annan persons problem gör ingenting bättre, det gör snarare allting sämre istället.

Det känns även som folk tror att bara för att jag skrattar och ler utanpå så känns det som folk tror att jag helt plötsligt mår bra. Men det är verkligen inte så det är. För jag kan skratta och se glad ut på utsidan medan jag på insidan känner mig helt förstörd. Jag önskar fler kunde förstå sig på psykisk ohälsa bättre. För en psykisk ohälsa försvinner faktiskt inte bara så. Lider man av en psykisk ohälsa, panikångest, depression, så är inte det något som bara försvinner av sig självt. Det är något man får jobba med och som krävs mycket tid. Så något jag tycker man ska komma ihåg är att bara för att en person med psykisk ohälsa skrattar och ler så betyder inte det att personen helt plötsligt mår bra. För precis som jag skrev, lider man av en psykisk ohälsa så försvinner inte den bara så. Så det tycker jag man ska försöka tänka mer på.

Sen förstår jag fullt ut att det kan vara svårt för någon annan att leva sig in i någon annans situation om man själv aldrig varit där, om man själv aldrig upplevt ångest/panikångest eller så. Men jag tycker iallafall att vi alla borde försöka tänka lite mer på att bara för att en person kanske skrattar och ler utanpå så betyder inte det helt plötsligt att man mår bra eller att man är glad. För en psykisk ohälsa försvinner inte bara så. Det är något man får jobba extremt mycket med och något som krävs mycket tid.

Gillar

Kommentarer

Annorlunda
Annorlunda,
Väldigt bra skrivet! Det är just sådana här texter som behövs för att öka förståelsen för psykisk ohälsa! 💖
nouw.com/annorlunda
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack så jätte mycket! Ja men precis! 💗
nouw.com/mittlivsomsofia