Boken "jag kommer aldrig mer att vara tyst"

Innehåller affiliate-länkar

Igår var jag och hämtade ut den där boken som Yvonne Kullenstjärna har skrivit. Boken heter som jag tror att jag i något tidigare inlägg nämnt "jag kommer aldrig mer att vara tyst." Sedan står det även "en handbok för överlevare och några till." Så jag beställde den och igår kom den fram, drog därför iväg till postombudet och hämtade ut den och har även hunnit läsa lite i den. För er som undrar vart jag köpte den så var det via Cdon, klickar ni HÄR så kommer ni till den boken direkt! Man kan även köpa den både hos Bokus, adlibris och även av Yvonne som skrivit den. Vill ni komma i kontakt med henne så kan ni antingen besöka hennes Facebook sida eller hennes blogg som ni hittar HÄR. Om ni ska besöka hennes Facebook sida så är det isåfall bara till o söka på Yvonne Kullenstjärna!

Nu tänkte jag ta o skriva lite av ett kapitel som hon skrivit i sin bok som hon riktar till närstående. Hon skriver blandannat att oavsett om du är en familjemedlem, släkting eller vän till en som blivit utsatt så ska du bete dig på samma sätt, och med det menar hon att att man ska finnas där och vara som ett stöd. Hon skriver även "jag ber dig, bli ingen rosa elefant, vi är så otroligt övergivna och det är vi ända in i själen, det gör så fruktansvärt ont. Vi behöver dig kära familjemedlem, släkting eller vän. Något som är viktigt för dig att komma ihåg är att detta inte är din resa, det är överlevarens resa. Överlevaren ska göra resan själv. Du ska inte heller komma med lösningar eller vara dömande. Du ska bara finnas och lyssna. Det spelar ingen roll om jag själv pratar med en annan överlevare, inte ens jag kan förstå vad den går igenom. För varje person har sin resa."

Sedan skriver hon även att det inte har någon betydelse vad personen som förgrep sig på gjorde under övergreppet, för alla som blivit utsatta har sitt mått på smärtan. Hon skriver även att kring det mesta i livet kan man sätta tidsramar för det man gör och sedan lever man bara vidare när målet är i land, man kan luta sig tillbaka, men att det inte går att ha en tidsram om man har råkat ut för övergrepp, för att råka ut för något sådant, att bli sexuellt utnyttjad är det värsta man kan gå igenom. Och jag håller faktiskt med henne, att bli utsatt för något sådant är en av dem värsta grejerna som man kan gå igenom och det är ingenting som man kan sätta en tidsram för. Hon skriver även att det sätter sig ända in i själen och det kommer aldrig att gå bort, det enda man kan göra skriver hon är att hitta verktyg för att kunna leva ett så fint liv som möjligt. Hon skriver även att vi som är överlevare har en tendens att skada oss själva på olika sätt, och även att vi har en stämpel på att vi inte är värda att vara lyckliga eftersom att personerna som förgriper sig på andra tar vår vilja att välja vad som är bra för oss.

Jag är fortfarande i ett stadie där jag känner skuld och skam, jag känner mig ofta så otroligt värdelös och jag hittar ofta massa fel hos mig själv. Sedan känner jag även igen mig i väldigt mycket som hon skriver i sin bok. Detta som hände mig hände i slutet på 2015, men även fast att jag inte blev utsatt som barn så känner jag ändå igen mig i väldigt mycket av det hon skriver. Jag har läst några kapitel i hennes bok och jag känner igen mig väldigt mycket faktiskt. Blandannat det här med magont. Jag fick ju så fruktansvärt ont i magen för ett par månader sedan. Låg bara på golvet o skrek o grät av smärta så det slutade med att jag fick åka in med ambulans. Dem trodde först det var blindtarmen, men det var det inte. Dem hittade ingenting så det var alltså psykiskt. Dem magsmärtorna får jag fortfarande. Det händer några gånger i veckan och även det är något som Yvonne skrev lite om i sin bok. Så jag känner igen mig i väldigt mycket av det hon skriver och jag fastnade även väldigt mycket för hennes bok och även det kapitlet som hon riktar till närstående eftersom att jag varit med om att jag fått mina problem förminskade, så därför kände jag att jag ville ta och dela med mig lite av det som hon skrev. En till grej hon även skrivit är också att hon fått frågan om man någonsin kan glömma sexuellt övergrepp som man blivit utsatt för, och att hennes svar på det är att det kan man inte. Man kan lära sig o leva vidare med det, men det är alltid något som kommer finnas med en. Jag tycker hennes bok är riktigt bra och jag kommer utan tvekan fortsätta läsa den och jag kan även starkt rekommendera den till er andra som själva varit utsatta, eller som kanske har en närstående som blivit utsatt eller om man helt enkelt bara vill läsa den!

Gillar

Kommentarer

FruBergsten
FruBergsten,
Spännande berätta vad du tyckte om den sen nyfiken.
nouw.com/frubergsten
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Det ska jag absolut göra!
nouw.com/mittlivsomsofia