Våldtagen och förstörd, allt jag just då ville var bara att dö. Jag ville försvinna från världen och aldrig mera återvända, för jag visste inte hur jag skulle hantera allt det som gjorde så ont, jag visste inte hur jag skulle kunna hantera allt det som sakta sakta plågade sönder mig i flera tusen bitar. Hur fan man lagade ihop en förstörd själ hade jag just då ingen aning om, det enda jag just då visste var att jag hade blivit utsatt för något fruktansvärt hemskt. Jag hade blivit utsatt för något som jag aldrig trodde skulle hända, jag ville inte tro att det var sant. Jag ville inte greppa vad som faktiskt hade hänt. Allt jag ville var att förtränga det, jag orkade inte tänka på det och jag vågade inte heller berätta för någon på väldigt väldigt länge. Jag gick istället och höll det inom mig, dag ut och dag in försökte jag förtränga det. Jag orkade bara inte, för det hemska bokstavligt talat plågade sönder mig om och om igen.

Jag försökte ofta spela glad bara för att folk runtomkring inte skulle kunna ana att något inte stod rätt till, jag orkade inte få massa frågor om hur jag egentligen mår. Jag bara orkade inte, jag orkade verkligen inte förklara. Jag orkade inte berätta för någon, för jag var livrädd för att inte bli trodd. Jag var verkligen livrädd för att folk skulle misstro mig, därför tyckte jag det var bättre att inte säga något - för vem kommer ens vilja lyssna på mig, vem kommer vilja lyssna på vad jag har att berätta gick jag ofta runt och tänkte. Jag tyckte inte att jag förtjänade att få min röst hörd.

Nu idag är jag dock stolt över att jag vågar bryta tystnaden, för det behövs verkligen. Det behövs spridas kunskap och det är jätte viktigt att man pratar om psykisk ohälsa, sexuella övergrepp osv. Jag ser det som jätte viktigt eftersom psykisk ohälsa och sexuella övergrepp är något som är så fruktansvärt vanligt tyvärr. Vi är många som lider av psykisk ohälsa och vi är sorgligt nog många som blir utsatta för sexuella övergrepp, därför är det sååå viktigt att våga bryta tystnaden, för det behövs. Så jag kommer aldrig mer att vara tyst, för jag har ingenting att skämmas över. Att en vidrig man tog sig friheten till min kropp, att en vidrig man våldtog mig, den skulden ligger inte på mig. Den skulden ligger enbart på honom.

Bildkälla.

Jag är riktigt trött på att höra att invandrare bara kommer hit till Sverige och våldtar oss kvinnor, och att deras kvinnosyn är så mycket skevare än här i Sverige. Men vet ni vad? Män har faktiskt utsatt kvinnor för övergrepp genom alla tider, och det är inte heller ett invandringsproblem - det är ett samhällsproblem. Det finns nämligen både svenskar och invandrare som våldtar, han som våldtog mig är blandannat så svensk det bara går att bli. Även de som sexuellt ofredat samt sexuellt trakasserat mig har varit svenskar. Sexuella övergrepp sker inte bara för att det kommer flyktingar till Sverige, för övergrepp sker oavsett och det utförs av både svenskar och invandrare - just därför kan man inte skylla alla sexualbrott på enbart invandare, för sånt pågår somsagt oavsett om det kommer invandare till Sverige eller inte. Så bara sluta upp med att skylla allt på invandrare och fatta att svenskar heller inte är så mycket bättre, för jag är verkligen så fruktansvärt trött på hur folk lägger över allting på invandrare hela tiden. Övergrepp har helt ärligt talat ingenting med vilken hudfärg eller vilket ursprung man har, det är nämligen inte det som gör att män våldför sig på oss kvinnor som en hel del sorgligt nog verkar tro.

Sexuella övergrepp är så fruktansvärt hemskt och vi borde lägga mer fokus på att ge de brottsutsatta stöd istället för att skylla allt på invandrare. För helt ärligt talat, vafan spelar det ens för någon roll om det är en svensk eller en utländsk som våldtar? Det är ju lika hemskt oavsett. Men det sjuka är ju dock att vi går med på sånt här, vi låter det hända eftersom vi blivit tillsagda att vara rädda, ha respekt och göra som de säger. Vi får höra att "boys will be boys" som någon slags jävla ursäkt för att "har du en penis så har du rätten att göra vad fan du vill".

Men tänk om man istället bara kunde lära killarna från hela första början att det är fel att ta på tjejer utan ett samtycke, för tyvärr så växer detta vidriga beteendet upp och blir potentiella våldtäktsmän. Men det är ju tyvärr inte alla som vill se att problemet ligger hos killar, för istället ligger det ju hos oss kvinnor. Vi får lära oss att vi inte ska gå ensamma, att inte flirta om vi inte vill ha sex, att inte ha för lite kläder på oss, att ha 112 redo på telefonen eller ha nycklarna som knogjärn mellan fingrarna om vi skulle gå ensamma. Ansvaret läggs alltså på oss kvinnor.

Men vore det egentligen inte bättre att bara lära killar att sexuella övergrepp är fel? Vore det inte bättre att faktiskt lära killar att man inte får ta på någon utan ett samtycke till det och att kvinnor faktiskt också är människor med känslor? Och vore det inte bättre att även lära killar att kvinnokroppen faktiskt inte är ett objekt? För vi är människor vi också och det är inte vårat fel om vi blir utsatta. Vi ska kunna få klä oss hur fan vi vill precis som ni män kan utan att behöva riskera en våldtäkt. Men om något nu skulle hända, ja då är det ändå vi kvinnors fel eftersom vi antingen hade för lite kläder på oss eller för att vi flörtade, för då är det ju klart att han tror att det betyder att man vill ha sex, för "du gjorde mig ju faktiskt kåt, så du som kvinna måste därför ställa upp och göra något åt det eftersom det är ditt fel som kvinna att du flirtrade, hade för lite kläder på dig och gjorde mig upphetsad, då måste vi ju ha sex fattar du väl!!"

Skulle vi kvinnor dessutom anmäla så är ofta killens ord mycket starkare än oss kvinnors ord. Det finns säkert de som tänker "åh jävla manshatande feminist, sluta överdriv", men vet ni vad? Då får ni isåfall tycka det - för överdriver gör jag verkligen inte eftersom det tyvärr är såhär verkligheten ser ut. Sen kan man inte heller kalla mig för manshatare, för om jag nu hade varit en manshatare så betyder ju isåfall det att jag måste hata min pojkvän, och varför skulle jag ens gå in i ett förhållande isåfall? Sen är detta inte ens någonting som går att överdriva, för detta är faktiskt på riktigt. Detta händer sorgligt nog varje dag precis exakt hela tiden.

Jag är dessutom faktiskt helt ärligt talat stolt över att kalla mig själv för feminist, jag är stolt över att jag är den personen som faktiskt orkar föra denna kampen framåt eftersom jag brinner jätte mycket för just detta ämnet. Min kamp kommer inte ta slut förrän den dagen vi har det jämställt och förrän den dagen då vi kvinnor kan ses som lika mycket värda som er män. Min kamp tar slut när sexism, homofobi, transfobi och rasism försvinner och blir en sjuk sak som vi sen bara kan läsa om. När precis exakt alla människor i hela världen ser att det är helt jäkla galet hur kvinnor hatade sig själva och hur män bara tog vad de ville ha utan att tänka till två gånger, och när alla även fattar att allt annat än ett ja faktiskt är ett nej, det är först då min kamp kommer ta slut. Punkt.

Bildkälla.

Idag är det internationella kvinnodagen, en dag då många tror att man ska säga grattis till oss kvinnor. Men vänta lite nu, vadå grattis? Grattis till vadå? Detta är inte en födelsedag nämligen, detta är en dag för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation världen över. Denna dagen instiftades alltså för att uppmärksamma de samhällsstrukturer som gör att vi kvinnor inte har samma förutsättningar och möjligheter som er män. Denna dagen är en dag att reflektera över de framsteg som faktiskt gjorts, att kräva förändring och hylla samt hedra de kvinnor som visat mod och beslutsamhet. Många kvinnor har satt ner foten, och fall av sexuella trakasserier, våld mot kvinnor och diskriminering har sedan metoo fått full uppmärksamhet i tidningar och medier. Internationella kvinnodagen är alltså en dag att se tillbaka på orättvisor, förtryck och övergrepp.

"Men vi män har det heller inte jämställt"

Nä det finns punkter där ni män heller inte har det jämställt med allt, men behöver ni fundera ut omvägar hem sena mörka kvällar för att komma hem säkert utan att behöva vara rädda för att bli våldtagna? Behöver ni gå med den där rädslan att någon ska vidröra era kroppar på krogen när ni bara egentligen vill ha en trevlig kväll med era kompisar? Behöver ni oroa er för att er partner ska utföra någon slags våld på er? Självklart kan ni män också råka ut för sånt här, men att 98% av alla sexualbrott begås av just män och att det är männen som står för nästan all våld mot oss kvinnor, det kan man faktiskt inte blunda för.

Sen handlar inte heller denna dagen om er män, denna dagen handlar om oss kvinnor. Denna dagen handlar om att upplysa all våld och förtryck vi kvinnor faktiskt tvingas utstå. Så snälla, säg inte grattis. Säg istället att du vill vara med i kampen för kvinnors rättigheter, eller iallafall att du vill lyssna till vad vi har att berätta. Sluta även upp med att förminska, sluta upp med att sitta och skratta när era killkompisar sitter och drar sexistiska skämt om oss kvinnor, för sexistiska skämt är inte okej det heller som många verkar tro. Det kallas faktiskt för kvinnoförtryck det med. Vi vill inte bli förtryckta och vi vill inte utstå våld, vi vill bli behandlade med respekt vilket vi har all rättigheter till.

Så snälla, jag ber er - var istället den modiga killen genom att visa att det faktiskt inte är okej. Var med och hjälp till, för vi behöver även er mäns hjälp eftersom vi kvinnor nästan skriker oss hesa. Men med eran hjälp så kommer vi kunna göra ännu mer skillnad runt om i världen, ni män behövs verkligen i denna kampen. Ni behövs mer än vad ni kanske kan ana. Så snälla, säg inte grattis till oss kvinnor, för det är inte det denna dagen handlar om. Mäns våld mot kvinnor är nämligen ingenting som är värt att fira, men det är däremot värt att hylla de kvinnor som i åratal drivit en kamp för att möjliggöra stöd för kvinnor som varit eller är utsatta för mäns våld och förtryck. Vi är många som tillsammans deltar i kampen för ett mer jämställt samhälle fritt från mäns våld och förtryck. Men kampen kommer inte kunna fortsätta om vi som försöker inte orkar. Så snälla killar, var med och hjälp till. Våga säga ifrån när ni ser en man behandla en kvinna illa eller om ni hör era killkompisar dra sexistiska skämt om oss kvinnor. Vi behöver brinna, utan att brinna ut. Tillsammans är vi starka!