Sådana här bantningsreklamer där dem påstår hur smal man blir på enbart 30 dagar gör mig verkligen så frustrerad, för nej! Man blir inte så smal på enbart 1 månad, det är nästintill helt omöjligt! Det hade inte ens varit hälsosamt om man gick ner så mycket i vikt på så kort tid. Detta är bara så löjligt och kan även vara så oerhört triggande för de som har en ätstörning att få se något som inte ens är bra, för det är somsagt inte logiskt att bli så smal som denna reklamen visar på enbart 30 dagar. För någon som lider av en ätstörning så kan detta bli rentav livsfarligt, det kan till och med leda till döden för de som har ätstörningar och som tar till sig av dessa sjuka reklamer.

Under min sjuka period i anorexin så triggade sådant här verkligen igång mina ätstörda tankar enormt vilket var så oerhört jobbigt, så det är verkligen skönt att det inte är så längre för mig. Jag känner inte längre ett behov av att hålla på så som jag gjorde för ett par år sedan. Däremot tänker jag på alla de som just nu är sjuka i någon slags ätstörning, och jag vill verkligen att ni ska veta att denna reklamen dem marknadsför inte hör till verkligheten. För det är verkligen inte bra att försöka gå ner så mycket på så kort tid, speciellt inte när man inte ens behöver gå ner i vikt och är sjuk i ätstörningar. Jag vet att det är svårt, för jag minns själv hur det var för mig. Men försök så gott ni kan att strunta i dessa löjliga bantningstips som ploppar upp lite var som, för sådant här hör verkligen inte till verkligheten somsagt. Man blir inte så smal på så kort tid på ett hälsosamt sätt, tro mig!

För ett par år sedan var jag tvungen att klippa av mitt hår som var helt förstört, mycket pga anorexin men även för att jag färgade sönder det istället för att gå till frisören vilket jag ångrar så mycket. Jag kommer dessutom än idag ihåg den där jobbiga känslan, för det var verkligen inte roligt att behöva klippa av allting. Men nu såhär ett par år senare så är jag väldigt glad över att jag gjorde det, för annars hade mitt hår aldrig kunnat bli såhär fint och långt som det nu blivit.

Jag kommer även ihåg att behandlaren på dagvården när jag gick där pga anorexin sa det till mig att jag får försöka se det där som en nystart, att jag får försöka se det som att det var anorexin jag klippte av och det funkade faktiskt ändå att tänka så. Det är också en av anledningarna till att jag verkligen aldrig någonsin vill tillbaka till anorexin igen, för anorexin förstör ens hår så fruktansvärt mycket eftersom kroppen inte får i sig alla de näringsämnena som man behöver, och då tar blandannat håret stryk. Men sen finns det så mycket annat som gör att jag aldrig någonsin mer vill tillbaka till anorexin, och det är för att anorexin medger ingenting positivt överhuvdtaget. Anorexin kan till och med i värsta fall ta död på en, och det är det verkligen inte värt eftersom livet är alldeles för värdefullt för det! ❤️

Jag satt igår och läste igenom lite av mina gamla blogginlägg och jag tänkte dela med mig av en text jag skrev för ett par år sedan när jag låg inlagd på psyk, för denna texten visar verkligen hur saker och ting kan förändras till det bättre och hur bra allt faktiskt kan bli tillslut oavsett hur mörkt det än må kännas. Tänk liksom om jag hade gett upp den där gången då när jag sa till personalen på dagvården att jag inte orkar leva mer, då hade jag ju aldrig någonsin fått se hur fantastiskt bra livet tillslut kan bli och jag hade heller inte fått chansen att lära känna världens finaste Christian. Livet kan verkligen bli hur bra som helst även fast det kan vara svårt att tro. Därför vill jag nu dela med mig av texten här nedanför, som jag för ett par år sedan skrev när jag befann mig längst ner i botten, innan jag tillslut tog mig upp till toppen!

”12 oktober 2017: Som jag skrev igår kväll så satt jag på psykakuten i flera timmar eftersom att jag fick väldigt mörka tankar och just där och då så ville jag bara avsluta mitt liv. Jag hade till och med planer på hur jag skulle gå till väga och jag grät o sa till personalen på dagvården att jag inte orkar leva, så dem ville därför skicka mig hit och läkaren bedömde att jag skulle läggas in, så jag ligger just nu här på psyk. Fan alltså, min plan var ju att jag aldrig mer skulle hamna här, men så hamnar jag här ändå och just nu så rinner tårarna nedför mina kinder... Allt jag vill är bara att någon gång få slut på detta lidandet helt och kunna få leva livet fullt ut. Jag vill inte behöva ha det såhär och jag vill inte behöva ligga på psyk. Jag vill må bra, jag vill få en bra framtid och jag verkligen längtar efter den dagen då jag tar mig ur detta helvetet”

Nu idag när jag mår såhär bra som jag gör så gör det nästan ont att läsa hur fruktansvärt dåligt jag för ett par år sedan mådde. Jag minns dessutom den där dagen som om det vore igår, när jag gick fram till personalen på dagvården helt förstörd och sa att jag inte orkar leva. Nu idag förstår jag dock att det var ett rop på hjälp, för innerst inne ville jag inte dö. Innerst inne ville jag tro på en förbättring. Men just där och då så kändes allt så oerhört hopplöst. Jag kände den där avgrundsdjupa hopplösheten jag aldrig trodde skulle ta slut. Och sedan även de där kraftiga flashbacksen från våldtäkten, där jag återupplevde allt framför mig om och om igen trodde jag bokstavligt talat skulle ta död på mig. Men vet ni vad? Nu idag så ser jag hur fantastiskt bra saker och ting faktiskt kan bli och att man verkligen aldrig ska ge upp. För tro det eller ej, men det finns alltid ett ljus i slutet av tunneln. För om inte det funnits, då kan jag säga att jag isåfall inte hade levt idag. Så våga ge livet en ärlig chans, för det är verkligen så värt det! 🌟