Träning får mig att må väldigt bra, jag är så otroligt glad över att jag har fått börja träna. Tidigare när jag var som sjukast i anorexin så kände jag bara en massa press på att jag måste träna för att gå ner i vikt, men så är det inte längre och det är verkligen en jätte skön och härlig känsla. Att träna på gym innebär inte att man behöver gå ner i vikt, för man kan träna på så många olika sätt på gymmet. Så länge man använder träningen på ett bra och sunt sätt och så länge man äter som man ska, så är träning något som bara är väldigt bra, det är faktiskt bra både fysiskt och psykiskt. Det finns till och med forskning som visar på att träning har en positiv effekt för psykisk ohälsa så länge man använder det på rätt sätt. Mår man dåligt av träning så ska man såklart inte träna, men mår man bra av det så har träningen en väldigt positiv effekt faktiskt.

En grej som jag även tycker är viktigt att poängtera är det där med att man inte hela tiden ska tänka på vad man stoppar i sig. Det pratas ju väldigt mycket om ett sunt förhållande till träning och mat, men vad menas egentligen med ett sunt förhållande? Jo det innebär att man faktiskt även ska kunna äta onyttigt ibland, man ska kunna äta donken, pizza, godis osv om man är sugen på det. Man går inte upp i vikt bara för att man ibland äter onyttiga grejer. Så det där med att man hela tiden måste vara nyttig bara för att man tränar är skitsnack, för vem bestämmer egentligen det?

Jag kan dessutom säga att det inte ens är sunt att hela tiden tänka nyttigt, för kroppen behöver det onyttiga ibland också så som sötsaker exempelvis. Det viktigaste är dessutom att man själv mår bra, sen om man ibland äter onyttiga grejer, vad gör egentligen det? Vafan ät det ni vill så länge ni själva mår bra och skit i vad andra tycker, för det absolut viktigaste är faktiskt att ni själva mår bra. 

Jag har ju somsagt fått tillåtelse att börja träna på gym, men bara för att jag börjat träna på gym så utesluter jag inte längre det onyttiga - för det kan ändå någon gång ibland slinka ner en pizza och lite andra godsaker i min mage. För bara ungefär 2 veckor sedan exempelvis så åt jag pizza 2 dagar i rad av ren lathet, men vad gör egentligen det att jag åt pizza 2 dagar i rad? Ibland blir det liksom bara så och det är inget fel med det. Jag är så fruktansvärt trött på hur samhället och media hela tiden försöker mata en med vad man bör stoppa i sig och vad man inte bör stoppa i sig bara för att man tränar, jag är så fruktansvärt trött på det - för helt ärligt talat så finns det faktiskt inga regler på det där. Man gör precis som man själv vill så länge man själv mår bra, punkt slut.

Jag längtar sååå mycket till helgen, för på lördag ska jag umgås med killen jag träffar. Vi ska blandannat hem till mamma o hälsa på, sen därefter ska vi hem till mig. Han ska nämligen sova över lördag-söndag. Vi kanske ska träffas imorgon också, vilket jag verkligen hoppas på! Kommer även bli riktigt jobbigt när jag åker iväg till Nossebro nästa söndag, för jag kommer ju inte hem förrän någon gång i början på januari eftersom jag även ska åka med pappa och de andra i familjen till Branäs över nyår, så jag kommer ju verkligen sakna ihjäl mig efter honom haha. Men det är faktiskt bra att man får sakna varandra också, sen ska det ju bli mysigt att få tillbringa mycket tid med pappa och de andra eftersom jag inte träffar dem så ofta i och med att jag bor lite över 20 mil ifrån dem. Men jag tänker inte sticka under stolen med att saknaden kommer bli extrem haha!

Förövrigt så känns det jätte skönt att jag har julledigt från äs-mottagningen nu, allting går verkligen riktigt bra. Känner på mig att det även kommer fortsätta gå såhär bra, för jag är verkligen mer än redo att bara sparka ut anorexin helt. Ska nog kanske dra iväg till gymmet sen också, är dock inte helt säker ännu. Har inte varit där så mycket sedan jag skaffade gymkort. Jag har tänkt gå dit, men sen när det väl gäller så har jag känt att jag inte orkat vilket resulterat till att jag då tillåtit mig själv att stå över. Det är faktiskt ett väldigt gott tecken, för det betyder ju att jag inte längre känner något träningstvång som jag kände när jag var djupt nere i anorexin. Nu använder jag istället träningen för att må bra, vilket innebär att jag går dit när jag själv känner för det. Jag har inte längre den där rösten i huvudet som styr och ställer vilket verkligen känns som en befrielse. Så hur det blir med gymmet sen får vi se helt enkelt, ska i vilket fall som helst hem till mamma vid 17.00 tiden eftersom vi ska baka lussekatter. Ska verkligen bli såå mysigt. Vloggar även idag, fast jag har dock inte påbörjat vloggen ännu. Men ska strax göra det, så håll utkik! :)

Denna bilden är tagen då när jag blev allt mer och mer fast i anorexin, när jag mer och mer började träna för att gå ner så mycket som möjligt i vikt. Jag blir så otroligt ledsen när jag tänker tillbaka på den tiden, jag blir så otroligt ledsen över hur mycket jag skadade min egna kropp. Hur kunde jag behandla mig själv på det sättet? Varför? Jag förstår verkligen inte? Det är helt sjukt hur elak man kan vara mot sig själv, det är verkligen helt sjukt hur man kan straffa sig själv såpass mycket för saker och ting som inte ens är ens eget fel. Det är bara så fruktansvärt sorgligt. Nu idag är jag så otroligt glad över att jag lyckades ta mig ur den värsta delen av anorexin, nu idag är jag både glad och stolt över att jag tagit mig såhär långt i tillfrisknandet som jag faktiskt gjort.

Jag och min behandlare har till och med kommit fram till att jag kan få börja träna på gym. Det är något jag frågat henne om ibland, men tidigare har hon varit väldigt skeptisk till det eftersom dem är väldigt försiktiga med att tillåta sånt när man en gång haft träning som ett tvång, när man en gång använt träningen som ett verktyg för att gå ner i vikt. Men jag känner inte längre det träningstvånget, jag har inte en enda gång sedan jag fick börja dansa igen känt ett enda tvång. Har jag känt någon gång sedan jag fick återuppta dansen igen att jag inte orkat, så har jag tillåtit mig själv att stå över, något som jag inte tillät mig själv när jag var som sjukast i anorexin. Dock måste jag vara väldigt väldigt försiktig nu i början, vi har kommit överens om att jag nu i början inte ska träna på gymmet mer än 1 gång i veckan samt att jag även måste ta en extra näringsdryck precis som jag gör när jag har dans vilket jag tycker låter som en jätte bra idé. När man varit jätte sjuk i anorexi och en gång haft träning som ett tvång så är det jätte viktigt att man tar det försiktigt i början. Så 1 gång i veckan tycker jag låter utmärkt.

Jag har även varit iväg och köpt mig ett gymkort, jag kommer träna på gymmet actic. Där ingår det även att man kan få träffa en personlig tränare första gången. Så jag ska boka in min första träning på gymmet med en personlig tränare så jag kan få massa bra tips. Syftet med min träning är att jag ska må bra. Jag ska inte använda träningen för att gå ner i vikt, för jag vill aldrig någonsin mer sträva efter en jätte låg vikt. Jag ska kämpa för att tillslut nå min normalvikt, och jag är inte så långt ifrån det målet. Det är en liten bit kvar, men inte alls långt. Handlar om ett par kg till och jag ska kämpa in i det sista. Nu när jag fick godkänt av behandlaren att börja på gym så blev jag dessutom ännu mer motiverad, jag känner på mig att det här kommer gå hur bra som helst! Eftersom jag ska få börja på gym så måste jag även förutom en extra näringsdryck äta större portioner, det är jätte viktigt eftersom jag inte får förbränna några kalorier.

Jag vill dock vara noga med att påpeka till er som är väldigt djupt nere i skiten och som har träning som ett tvång att ni verkligen inte ska ha för bråttom, hälsan går före all träning i världen. Det viktigaste är att man ska kunna må bra. Gör man inte det så ska man vänta med träningen, för det är inte meningen att man ska ha det som ett tvång. Syftet med träning är att man ska kunna må bra, man ska kunna känna att det ger en något positivt. Man ska inte träna för att anorexin säger till en det, det ska enbart vara något som man själv känner att man vill. För om man är sjuk i någon slags ätstörning och känner att man måste träna för att minska i vikt, då ska man inte träna. Tillåt inte att hjärnspökena ska tvinga er till det, vänta hellre tills ni själva kan känna att träna är något som ni verkligen själva vill. Men då ska det också vara att ni ska kunna må bra av det, för ni förtjänar ett bra liv. Glöm aldrig av det fina underbara ni! <3