Dag 15 - en bild som alltid gör mig glad

I samarbete med @klantfia

Idag skulle jag och Sofia egentligen avslutat tävlingen, men eftersom att det bara är 1 som anmält sig till den sista tävlingen så har vi bestämt att vi tyvärr inte kan avgöra tävlingen, för det krävs helst att det skulle vara några fler med. Så den sista tävlingen vi hade kommer alltså inte avgöras. Däremot så kan det ju hända att Sofia tävlar ut det på nytt på sin blogg utanför samarbetet. Hur som helst så övergår vi nu till dagens ämne och idag är vi även inne på dag 15 vilket betyder att vi ska lägga upp en bild som alltid gör en glad:

Det får helt klart bli denna student bilden på mig och min bästavän Cecilia. Bilden tog vi nästan precis efter att vi hade sprungit ut ifrån skolan. Jag hade det ju väldigt kämpigt under min gymnasieperiod. Har redan skrivit om det här i bloggen, men kan ta o skriva lite om det igen fast lite mer kortfattat. Jag började gymnasiet år 2010 och allting var jätte bra i början. Men så dog min morfar sen och dem som ville fick ta ett sista farväl, och eftersom att alla andra skulle göra det så ville jag också göra det. Redan i det rummet där min morfar låg så riktigt kände jag hur allting började snurra till för mig. Men sedan tänkte jag inte så mycket mer på det. Någon månad senare efter det så började det hela med att jag kunde ramla ihop, och ju mer tiden gick så eskalera och eskalera det tills jag tillslut började svimma jätte ofta. Lärare, vänner och min familj fick ofta ringa efter ambulansen. Vi förstod inte riktigt med en gång att det var psykiskt och till en början var sjukvården jätte sega. Varje gång när jag kom in med ambulans till akuten så tog dem samma prover precis varje gång så det slutade tillslut med att mina föräldrar fick säga till dem att dem kanske borde ta lite andra prover också. Så då blev jag blandannat skickad med remiss för en sån där magnetröntgen för o se så jag inte hade någon tumör, men den undersökningen såg bra ut. Fick även ta ett sånt där ryggmärgsvätskeprov, men det såg också bra ut. EEG undersökning var också något som dem gjorde på mig för o se så det inte var epilepsi som jag hade, men den såg också bra ut. Dock så fick jag ändå trots det testa o ta epilepsi mediciner under en period eftersom epilepsi kan vara svårt o fånga, men ingenting blev bättre. Det bara fortsatte. Så då blev jag tillslut skickad till BUP där jag sedan fick min panikångest diagnos och det var då som jag började se ett samband med att det började efter att jag hade sett min morfar död. Så fick gå på några samtal på BUP och fick även mediciner o sen var allting helt bra i ungefär två år.

Men sedan år 2014 så kom det tillbaks och vid ett av tillfällena när jag var hos min pappa så svimmade jag av och fick åka in med ambulans och blev då även inlagd med ett EKG i två nätter pga att mitt hjärta slog upp till 150 slag i minuten. Mådde även precis exakt varje dag kraftigt illa vilket resulterade till att jag varje dag satt och spydde upp en massa luft. Det kom alltså inte upp någonting mer än luft och det var verkligen så extremt obehagligt. Fick därför genomgå en sådan där gastroskopi undersökning och det går ut på att dem kör ner en sådan där kameraslang genom halsen ner till magen, och fyfan för den undersökningen alltså. Jag fick ju inte bli sövd, fick bara lugnande och jag riktigt kände hur obehagligt det kändes. Men hade ju inte så mycket till val. Det är ju bättre o göra en sån undersökning så man får svar på om det är något fysiskt än o inte få svar alls. Men den undersökningen såg bra ut så då förstod vi ju att det var psykiskt igen. Så min gymnasieperiod har somsagt varit väldigt jobbig och då när det kom tillbaks 2014 så var jag väldigt stressad eftersom att det började närma sig studenten med stormsteg och just därför så var det en härlig känsla när jag sen tog studenten o insåg att jag hade klarat mig igenom alla gymnasieår trots att jag hade haft det riktigt tufft med massa ambulansturer, massa besök på akuten, inläggningar på sjukhus osv och därför så är det denna bilden som alltid gör mig glad.

Vill man så får man vara med på mitt och Sofias samarbete, men isåfall så måste man tagga oss två i inlägget! :)

Gillar

Kommentarer

FannyGustafsson