Dagarna går, men saknaden och sorgen består

Dagarna går, men saknaden och sorgen efter dig består ändå. Det går inte en enda dag då jag inte tänker på dig, för jag tänker på dig dag ut och dag in. Som jag skrivit så många gånger tidigare, om man hade kunnat klättra upp till himlen för o hämta dig så hade jag gjort det - för det är inte meningen att syskon ska vara ifrån varandra på det här sättet. Det ska inte behöva vara så. Livet är så fruktansvärt orättvist och jag kan inte ens med ord beskriva hur mycket jag saknar dig. Det är helt omöjligt att sätta ord på saknaden eftersom jag saknar dig så fruktansvärt mycket. Jag drömmer ofta om dig på nätterna, jag drömmer ofta om att du kommer tillbaka till oss och just dem stunderna när jag drömmer det känns verkligen helt underbart - men så vaknar man sen upp och inser att det bara var en dröm och att du inte alls har kommit tillbaks. Hur mycket man än vill att du ska komma tillbaks, så kommer du inte göra det och det är fortfarande någonting som är så svårt att acceptera. Varför skulle du försvinna? Varför är livet så fruktansvärt orättvist? Varför kunde du inte bara få stanna kvar här hos oss? Du togs bort från oss alldeles för tidigt och jag saknar dig så det gör ont. Det gör så så ont utan dig älskade lillebror. Vill bara kunna få krama om dig. Vill vakna upp ur denna hemska mardrömmen, men jag inser mer och mer att det inte kommer hända.

Att behöva åka till sin lillebrors grav för att kunna få prata med honom känns så hjärtskärande. Du hann inte ens fylla 7 år och man ska inte behöva begrava ett barn. Hur medveten man än varit under flera års tid att du kanske inte skulle bli så gammal så är man ändå aldrig beredd på det värsta. Det är helt omöjligt att vara beredd på att ens syskon, en familjemedlem kan dö så ung hur medveten man än varit om det. Så när jag fick reda på att du låg inlagd på sjukhuset så var det helt omöjligt att förbereda sig på det värsta. Jag satte mig på tåget till Trollhättan så jag kunde få vara med in i det sista ifall du skulle somna in, men det var ändå helt omöjligt att förbereda sig på det värsta. Man vill inte behöva förbereda sig på en sån hemsk sak. Det är hjärtskärande och nu har det gått 1 år och 4 månader utan dig. Över ett år av saknad och sorg. Men vart du än befinner dig så hoppas jag att du har det bra. Jag älskar och saknar dig, lillebror. <3

Gillar

Kommentarer

Jenniferssynpalivet
Jenniferssynpalivet,
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Suzzies
Suzzies,
stor kram till dig! ortoligt ofattbart sorgligt ❤️🌸❤️
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Stor kram till dig med ❤
nouw.com/mittlivsomsofia
ByAlma
ByAlma,
❤️❤️❤️
nouw.com/byalma
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,