Det är svårt det här

Jag vet inte riktigt vad det har varit med mig den senaste tiden, men jag har iallafall märkt av att jag helt plötsligt börjat må sämre. Jag har pratat lite om det med min kontaktperson på dagvården för ett par dagar sedan och hon sa det att det brukar vara så att man vissa perioder känner att det går framåt och att det vissa perioder känns som man är påväg o tappa motivationen, och det är ju någonting som hör till när man har ätstörning eftersom allt inte kan gå som på räls. Hon gav iallafall mig lite tips på hur jag kan försöka tänka och jag ska försöka ta till mig av hennes tips för jag vill inte så djupt ner i anorexin igen nu när jag lyckats ta så enormt stora steg framåt. Men inte bara detta, mamma har ju även tagit bort min våg vilket hon gjorde innan jag blev utskriven från avdelningen och även det känns väldigt jobbigt att jag nu inte kan väga mig själv mer. I början var det jätte jobbigt men sen började jag tillslut vänja mig vid o inte längre kunna väga mig själv, men nu börjar det kännas jobbigt igen. Men samtidigt så är det bra att jag inte längre kan ha den kontrollen, för att hålla på o väga mig så mycket som jag gjorde innan jag blev inlagd gav mig bara enormt mycket ångest. Hur mycket jag än gick ner i vikt så blev ju jag ändå aldrig nöjd, utan för varje gång vågen visade att jag hade gått ner så ville jag bara gå ner mer och mer och så är det ju med anorexi. Man tror att man kommer bli nöjd när man gått ner en massa, men när man sen väl rasat en massa i vikt så blir man ändå inte nöjd - utan då vill man ändå bara fortsätta gå ner mer och mer. Så det är ändå väldigt bra att mamma tagit bort min våg, för tanken är ju inte att jag ska börja väga mig själv igen så som jag gjorde tidigare. Skulle jag börja med det igen så kommer jag ju verkligen falla ner igen och det vill jag ju inte. Jag vill ju inte att anorexin ska vinna över mig och det ska den heller inte få göra, det ska vara jag som tillslut ska vinna denna kampen hur svår och lång vägen än må vara.

Gillar

Kommentarer