Det blir bättre

Kalorier, träna, kontrollera vikten, granska kroppen från topp till tå osv osv var det mina dagar bestod utav. Jag hade knappt tid till något annat eftersom större delen av dagarna för mig gick ut på det där. Jag ville bli hur smal som helst och det spelade egentligen ingen roll hur mycket folk än försökte intala mig om hur farligt det är, det spelade ingen roll hur många gånger andra sa att jag kan dö av att hålla på så. Anorexin hade liksom ett enormt grepp om mig, jag kunde inte tänka friska tankar eftersom jag knappt åt. Min kropp var i svält och jag kunde inte tänka friskt. Jag trodde att bara jag går ner en massa i vikt så kommer jag må bättre och bli lyckligare. Men det funkar inte så, för man blir inte lyckligare bara för att man går ner en massa i vikt. Vikten sätter inte värdet i oss som människor, för vi alla är lika mycket värda oavsett kroppsform och oavsett kroppsstorlek. Tjock som smal spelar ingen roll, för vi är så mycket mer än bara utseende och vikt. Livet är också så mycket mer än bara utseende och vikt. Men även fast jag nu vet allt det här så skulle jag ändå inte kunna påstå att jag är nöjd med min kropp än, jag jobbar fortfarande en del med att försöka acceptera min kropp precis som den är. För jag vet ju egentligen det att min kropp duger precis som den är. Jag behöver inte vara jätte smal, för det kommer ändå inte få mig att bli lyckligare. Men det viktigaste är att jag iallafall inte längre svälter mig själv. Det viktigaste är att jag stoppat svälten och att jag fortsätter framåt för att en dag kunna bli frisk och fri. Jag minns när jag var som sjukast, då fick jag ofta höra av min behandlare att jag kommer börja må bättre bara jag börjar äta som jag ska. Jag fick även ofta höra att ätstörningstankarna kommer bli mindre och mindre ju mer tiden går vilket jag just då inte kunde tro på. Jag trodde att hon bara ljög för att kunna få mig till att börja äta. Men det hon sa stämmer verkligen. Om man ska kunna tänka friska tankar så behöver man äta. Kroppen är i behov av näring. Om en bil ska kunna fungera så måste ju bilen ha bensin, och så är det med kroppen också. Om kroppen ska kunna fungera som den ska så behöver kroppen näring. Kroppen lägger annars av och man får slut på energin. Man blir trött och utmattad och massa andra jobbiga symptom. Sen är det ingenting som bara försvinner så, för jag kan fortfarande i perioder ha dem där jobbiga ätstörningstankarna. Men skillnaden nu är att dem tankarna har blivit mindre och mindre. Jag har inte längre dem tankarna varje dag vilket verkligen känns jätte skönt. Så det gäller verkligen att ha tålamod. Det gäller att hela tiden gå emot anorexi monstret, för i slutändan så kommer det vara värt all kämpande. Det kommer vara värt alla tårar, alla panikångest känslor och allt som hör till och det kommer bli bättre. Ätstörningstankarna kommer bli mindre och mindre, även fast det är svårt att tro på det så blir det bättre och bättre.

Gillar

Kommentarer