Det här med att bli sårad

Helt ärligt talat så är jag livrädd när det gäller det här med kärlek. Jag är bokstavligt talat livrädd för det och jag vet inte om jag någonsin kommer våga gå in i ett förhållande med någon igen med tanke på att jag blivit sårad sååå många gånger. Innerst inne så vet jag att jag garanterat någon gång kommer att träffa den rätta, jag vet innerst inne att jag någon gång kommer träffa någon som kommer att vilja dela sitt liv med mig - men trots att jag egentligen innerst inne vet det så är jag ändå livrädd för att träffa någon eftersom att jag vet om att jag kommer vara rädd för att bli sårad ännu en gång till och att bli sårad om och om igen är så fruktansvärt hemskt, för blir man sårad så mycket så klistrar det sig tillslut fast i hjärnan på en vilket resulterar till att man sedan blir livrädd för allting som har med kärlek att göra och jag verkligen hatar att min psykiska ohälsa förstör så mycket för mig, jag verkligen hatar det och jag önskar sååå att jag kunde träffa någon som faktiskt är beredd att kämpa med mig på riktigt. Jag önskar sååå att jag kunde träffa någon som tycker att jag är värd att kämpa för, för jag vet ju att jag en vacker dag kommer att vinna denna kampen mot psykisk ohälsa och anorexi även fast vägen dit kan vara lång. Men skulle jag träffa någon ny så kommer jag garanterat vara jätte rädd för att bli sårad igen, och just den känslan är sååå jobbig.