En jobbig känsla

Fick förut jätte jobbiga känslor och kände mig jätte uppsvälld så jag frågade min kontaktperson under vilan om jag verkligen är för smal, om jag ens hör hemma här, om jag ens borde vara inlagd och hon sa då att jag är för smal och att jag behöver vara inlagd, att jag behöver komma upp i vikt osv. Det är svårt det här hur man på ett sätt kan förstå att man är sjuk men att man ändå inte kan se sig själv som för smal. För alltså jag förstår ju på ett sätt att jag är sjuk och jag har även sedan jag kom hit till denna avdelningen blivit mer motiverad på o kriga för det friska men jag har ändå så svårt att se mig själv som för smal, jag kan liksom inte riktigt se det som dem andra kan se. Men det är väl ändå bra att jag iallafall inser att jag är sjuk och att jag behöver hjälp, för hade jag inte ens kunnat inse det så hade det blivit desto svårare.

Min kontaktperson frågade mig även förut om jag skulle vilja gå i en sån där gruppbehandling, alltså dagvård efter denna behandlingen men jag vet inte om det är något som jag vill. Jag vill helst kunna komma igång med hunddagiset via daglig verksamhet någon gång också men det kommer nog dock kanske bara bli 2 gånger i veckan med o börja med eftersom att jag har så mycket annat också. Det sägs ju även att djur är väldigt bra för ens mående och jag tror att jag efter denna behandlingen klarar av att kriga på hemifrån med stöd från dem på ätstörningsmottagningen en gång i veckan. Jag kan ju iofs även ta och kolla med min behandlare om jag kanske kan få matstöd av henne typ 1-2 gånger i veckan, för det vet jag att man ska kunna få så det kan jag ju isåfall ta och kolla upp. Men jag tror inte att jag känner att jag vill gå dagvård för jag tror att får jag bara tillräckligt med stöd av min behandlare så fixar jag nog det här utan dagvård och jag känner även att jag någon gång vill komma igång med trauma bearbetningen också och ska jag gå dagvård så kommer det dröja ännu längre innan jag kan få komma igång med den bearbetningen och jag har väntat tillräckligt nu känner jag och vill bara någon gång ha den bearbetningen avklarad så jag slipper gå runt och tänka på den behandlingen för jag känner att det blir lite mycket just nu med tanke på att jag har en hel del att gå igenom. Ska jag gå dagvård kommer det bli svårt att samtidigt orka med trauma bearbetningen, så jag tror iallafall att jag avvaktar med dagvården så får man sen se längre fram isåfall om det är något som kanske kan vara aktuellt.

Gillar

Kommentarer