En obehaglig händelse

Jag tänkte ta o skriva om den där händelsen som hände i Lördags. Jag kommer inte nämna något namn för o visa respekt för min kompis. Men vill iallafall bara skriva av mig allting för jag mår riktigt dåligt. Det var såhär, jag var med en av mina vänner i Lördags. Hon berättade för mig att hon skulle träffa en man som är några år äldre än henne som hon tidigare tydligen träffat och som hon tydligen även känt i några år och att dem för några år sedan hade fått kontakt men att dem inte har träffats så jätte mycket. Men jag fick en riktigt dålig magkänsla och magkänslan har ju oftast alltid rätt. Så jag tyckte egentligen inte att hon skulle träffa honom. Men hon ville verkligen det så jag sa då till henne att jag isåfall skulle vilja följa med. Jag är egentligen livrädd för o träffa okända män som jag inte känner eftersom jag varit utsatt för en våldtäkt, men jag vill lixom inte att det ska hända mina vänner något och just därför ville jag följa med så man är två. Så jag fick följa med henne. Redan direkt när vi mötte upp honom, redan då såg jag hur han på ett obehagligt sätt spände blicken i mig. Vi satte oss sedan på en uteservering och efter en stund så skulle min kompis på toa. Direkt när hon gick iväg till toan så började han bete sig väldigt obehagligt emot mig. Han började direkt spänna blicken i mig igen, med en väldigt ond blick som jag upplevde väldigt obehagligt. Han frågade vad jag heter och det är ju inget konstigt med det så det svarade jag på. Helt plötsligt börjar han spänna blicken i mig ännu mer och vill helt plötsligt veta mitt fullständiga namn. Jag frågade varför han ens vill veta det, för jag menar han har inget behov av o veta mitt fullständiga namn eftersom att han inte ens känner mig. Han varken känner mig och har aldrig träffat mig lixom och han var inte där för o träffa mig och finns ingen som helst anledning till att han ska veta mitt fullständiga namn, och speciellt inte när han betedde sig så obehagligt emot mig. Han svarade iallafall att han tycker det skulle vara intressant o veta och att han inte menar något annat mer än att han är nyfiken, och jag ger då honom ett svar tillbaks där jag säger: men tänk om inte jag vill säga mitt fullständiga namn då? Varpå han svarar väldigt allvarligt "men då får du göra det ändå" och började spänna blicken i mig ännu mer. Jag svarade inte vilket resulterade till att han verkligen glodde ut mig rejält, och då menar jag på ett väldigt obehagligt sätt. Jag kände mig riktigt obekväm o vände därför bort mitt huvud för o visa för honom att jag tycker det är obehagligt, men jag små sneglade ändå lite för o kunna se om han fortfarande spände blicken i mig, vilket han gjorde.

Tillslut kom iallafall min kompis tillbaks vilket blev en enorm lättnad för stunden, och då blev han helt plötsligt helt normal igen en liten kort stund. Men sedan frågar han mig varför inte jag dricker cider. Jag svarar då att jag glömt mitt leg hemma varpå han svarar: lägg den i din bh, och jag svarar då tillbaks att det är lite svårt eftersom att det är ett pass jag har. Han svarar då tillbaks ytterligare en gång till att men då får du skaffa större bröst så du får plats med passet i din bh. Och alltså, han har fan inte någon som helst rätt till o säga något sådant om att jag får skaffa större bröst. Jag kände mig riktigt kränkt och hela jag stelna dessutom till pga dem obehagliga blickarna som jag fick och eftersom att jag varit utsatt för sexuellt övergrepp. Kändes nästan som jag var påväg o bli som paralyserad. Blev livrädd och ville bara springa därifrån men samtidigt så ville jag inte lämna min kompis själv med honom, hur rädd jag än var så ville jag inte lämna henne själv. Så jag satt där och riktigt kände hur jag var nära på o börja stört gråta. Hela jag satt bokstavligt talat o skakade.

Efter en liten stund gick vi till mcdondals då dem skulle äta och jag kände mig så äcklad av mig själv och pga det så ville jag inte sitta o äta. För jag mådde så jävla illa. Då hör jag helt plötsligt honom säga: hur mycket väger du egentligen? Men alltså vafan eller?! Han har fan ingen rätt till o veta ett skit om MIN vikt. Sa efter en stund till min kompis att jag är helt svimfärdig och illamående o jag hör då denna mannen säga att det är ju inte så konstigt när du inte äter. Svimmar du så kommer du få åka in med ambulans o bli inlagd med drop samtidigt som han satt där o flinade och alltså, han har fan ingen som helst rätt till o kläcka ur sig någonting om MIN vikt! För han vet fan inte ett skit vad jag går igenom och han vet ingenting om mig och heller inte ett skit när det gäller min vikt och därför har inte han någon som helst rätt till att uttala sig någonting om det heller. Det slutade med att jag tillslut smsade min mamma för jag var så sjukt jävla rädd och obekväm. Sa därför till min kompis att min mamma kommer o hämtar mig och ville även få henne till o cykla hem när jag åker då hon hade sin cykel i stan eftersom att hon cyklade dit. Vet ni vad denna mannen säger till mig då? Jo han kläcker ur sig: vart exakt bor du? Jag kan köra dig hem. Varför ens erbjuda o köra när han hörde att jag sa till min kompis att mamma är påväg för o hämta mig? Och jag kan till 99% garantera att han INTE hade kört mig hem. För han gav mig så sjukt många varningssignaler så att han skulle köra mig hem tror jag knappast att han hade i tankarna.

Tillslut åkte ju iallafall han hem och min kompis hade märkt på mig att jag mådde och hade mått väldigt dåligt från då när vi mötte honom. För hon frågade mig om allt står rätt till. Så jag berättade för min kompis hur han hade behandlat mig under tiden som hon var på toa. Men hon tog det ju inte på allvar direkt utan kändes mer som hon försvara honom bara för att hon träffat honom tidigare och eftersom att hon tydligen känt honom i några år, och hon sa även en massa annat också men jag vill dessvärre inte nämna allt. Men allting fick iallafall mig till o känna mig fett löjlig. Kände att det som jag upplevde förminskades och börja känna att det säkert bara är jag som överdriver. Men bara för att han är snäll emot henne så betyder inte det att han är det emot mig och alla andra. Man märkte ju signalerna han gav mig klart och tydligt. Med dem varningssignalerna som han gav mig så fattar man ju att han garanterat inte hade i tankarna att han skulle köra hem mig och jag är så glad över att jag inte är lika lättlurad längre. Jag har redan varit utsatt för övergrepp och pga det så är jag inte lika lättlurad längre och det är något som jag är så sjukt glad över.

Men alla tänker ju inte likadant. Det finns ju dem tjejerna som faktiskt inte ser några signaler och som faktiskt kan följa med en helt främmande person i en bil och sånt kan sluta riktigt illa. Så vad ni än gör, följ ALDRIG med någon ni inte känner i en bil för sådant kan verkligen sluta riktigt allvarligt och jag är glad att jag inte är så lättlurad längre. Men samtidigt så känns ändå allt fortfarande riktigt obehagligt. För det finns faktiskt dem som blir totalt manipulerade som faktiskt följer med en främmande människa i en bil, och hade jag varit en av dem som hade gjort det så hade det faktiskt kunnat sluta riktigt illa. Jag vet ju inte alls vad det var som han var ute efter, men med tanke på alla dem varningssignalerna som han sände ut så kan jag ju garantera att han iallafall inte hade kört mig hem, och det är just precis det som skrämmer mig, att om jag hade varit lättlurad o följt med honom, så hade vad som helst kunnat hända. Då kanske jag skulle råkat ut för ytterligare ett till övergrepp. Det är ingenting jag kan veta. Jag kan inte veta vad som hade hänt mig om jag faktiskt hade gjort det och den tanken är riktigt skrämmande. Jag kan inte veta om han hade kört mig hem eller om han hade planerat att utsätta mig för något. Jag kan inte veta vart jag just nu hade befunnit mig. Kan inte veta om jag hade varit hemma eller om jag hade varit någon annanstans om jag inte hade märkt varningsklockorna och om jag hade följt med honom i bilen - och ärligt talat så vill jag inte veta heller. För allting känns bara obehagligt. Men att han skulle köra mig hem har jag riktigt svårt att tro med tanke på alla signaler han sände ut till mig och när han dessutom visste om att min mamma var påväg för o hämta mig. Kan inte koppla bort det. Det har verkligen satt sig rejält i mitt huvud.

Jag satt mer än halva natten efter det o bara grät och grät och hade så otroligt mycket panik. Jag upplevde det jag varit utsatt för framför mig och allting blev bara tusen gånger värre för mig. Jag visste knappt vart jag skulle ta vägen så det slutade med att jag i panik började rispa mig lite eftersom att jag redan mår så sjukt dåligt pga att jag redan varit utsatt, för jag såg inget annat sätt hur jag hade kunnat lugna ner mig efter det i lördags mer än o rispa mig lite för o kunna bli av med den psykiska smärtan för stunden. På morgonen sen så började jag spy massa luft pga att jag kände mig så äcklad, och allt det som hände under den kvällen kändes och känns riktigt obehagligt. Jag kände mig både livrädd och obekväm och ville egentligen bara springa därifrån från första stunden. Det var så sjukt obehagligt och jag känner mig fortfarande så äcklad och känner mig så otroligt kränkt. 😰

Skulle kännas så skönt o få veta hur ni andra ser på detta, är det jag som överreagerar/överdriver eller agerade jag rätt? Hade ni agerat precis som jag? För ena stunden så kan jag få för mig att det säkert inte var så allvarligt ändå och att det säkert bara är jag som överdriver medan jag i nästa stund kan inse att man faktiskt inte beter sig så som han gjorde. Så skulle vara så skönt o få höra hur ni andra ser på detta och det är även lite av den anledningen som jag väljer o skriva detta inlägget. Dels för att det kan vara skönt o få skriva av sig men också för att det kan vara skönt o få veta hur ni andra ser på detta. Vet heller inte vad jag ska göra för o vara helt säker på att min kompis verkligen förstår. Men samtidigt så har jag redan nog med mig själv som det är och mår ännu värre nu efter det obehagliga som hände mig i lördags, och jag har ju förklarat för henne och mer kan jag ju egentligen inte göra. Jag kan inte göra mer än vad jag själv klarar av och jag kan ju inte säga till henne att hon inte får umgås med honom. Så tänker man efter så kan jag ju inte göra mer än vad jag försökt göra. 😞

Gillar

Kommentarer

manellacentio
manellacentio,
Du har gjort och sagt vad du kan. Hon får ta sitt eget ansvar nu. Och den dagen hon upptäcker hur han verkligen är, den dagen behöver hon inte komma och söka tröst hos dig.
nouw.com/manellacentio
Annorlunda
Annorlunda,
Jag tycker inte du verkar överdriva. Om en vän säger till en annan vän: "Den här personen behandlar mig illa när du inte är närvarande" tycker jag vännen ska ta det på allvar. Det är en stor varningssignal. Det värsta tycker jag är att han uttalade sig om dina bröst, och då var väl din vän där och hörde det?! Hade någon man jag känner sagt något om min väns bröst på det där viset hade jag krävt att han omedelbart bad om ursäkt annars hade vi rest oss och gått därifrån. Man påpekar inte heller någons matvanor eller vikt på det viset, även om jag tycker kommentaren om brösten var värre. Sedan erbjuder man sig inte ens som äldre man att skjutsa hem en ung flicka man just träffat, det är fel. Kanske om man är en grupp och alla är med i bilen men inte på tu man hand. Jag tycker det finns otroligt många varningssignaler här och hoppas verkligen inte din vän råkar illa ut. Så tråkigt att en sådan här upplevelse läggs ovanpå vad du redan gått igenom<3
nouw.com/annorlunda
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Ja men eller hur. Jag håller med dig. Och alla hans blickar var riktigt obehagliga! Ja hon var närvarande då när han kommentera mina bröst, hon var även närvarande när han försökte få mig till o låta han köra mig hem! Enda gången hon inte var närvarande var när han började hålla på emot mig från första stunden då hon vad på toa. Det hoppas verkligen inte jag heller att hon gör. Och ja, riktigt tråkigt och obehagligt! 😟 <3
nouw.com/mittlivsomsofia