En smärtsam verklighet

Slänger in en bild från 2014 till detta inlägget.

Den 16 April 1994 så föddes en tjej vid namnet Sofia. En glad tjej som växte upp och som mådde riktigt bra. Men det hon inte visste var att hennes liv sen skulle förvandlas till ett helvete. Allting började egentligen med att hon blev utsatt för mobbning, en väldigt grov mobbning. Hon blev kallad för en massa elaka ord och vid något tillfälle så blev hon även slagen och spottad. Hon kunde även få elaka kommentarer på internet av dem som mobba henne, blandannat "du är så jävla ful" "nästa gång jag ser dig så ska jag möblera om ditt ansikte" osv.

Hon försökte tillslut ta tag i det genom o prata med lärarna, men det enda dem sa var "detta är ingen mobbning, dem bara retas lite" så hon gick därför vidare till rektorn men ingenting blev bättre. Så hon började därför sen tro att det är såhär som det ska vara och att det är henne som det är fel på vilket resulterade till att hon tillslut började leva i tystnad totalt. Hon satt ofta på sitt rum hemma gråtandes o funderade på varför hon ens finns. Det var tuffa år för henne. Tillslut började hon på gymnasiet och mobbningen fortsatte lite där, men inte i samma grad och där var även lärarna bättre, så tillslut så slutade mobbningen helt.

I samma veva som hon började gymnasiet så dog även hennes morfar, dem som ville fick ta ett sista farväl och eftersom att dem andra skulle göra det så ville hon också det. Redan i det rummet där hennes morfar låg så riktigt kände hon hur allting snurrade till i huvudet för henne. Men sedan tänkte hon inte mer på det. Någon månad senare började hon få sådana där svimningsattacker, det hände flera gånger i veckan och det var inte mer än in och ut med ambulans för henne, och så höll det på i ett år ända tills hon tillslut blev skickad till BUP där hon sedan fick sin panikångest diagnos, och det var inte förrän då hon började se sambandet med att svimningarna började månaden efter att hon hade sett sin morfar död. Hon blev iallafall tillslut skickad till BUP där hon fick sin panikångestdiagnos. Hon fick mediciner emot panikångesten och fick gå på några samtal och sen blev allting mycket bättre. Hon kunde tillslut börja leva ett normalt liv igen.

Men några år senare, 2014 några månader innan hon skulle ta studenten så kom det tillbaks fast med nya symptom istället. Hon mådde kraftigt illa exakt varje dag och satt och spydde upp en massa luft eller hur man ska kalla det för. Det lät helt enkelt så som det gör när man är påväg för att spy, men det kom inte upp något. En dag när hon var hemma hos sin pappa så svimmade hon även av. Det blev ambulans in till akuten och hon blev även inlagd i 2 nätter med ett EKG då hennes hjärta slog upp till 150 slag i minuten. Men dem hittade inga fysiska fel så därför blev hon även skickad med remiss för o få genomgå en sådan där gastroskopi undersökning som går ut på att man kör ner en sådan där kameraslang genom halsen ned till magen, men den undersökningen såg bra ut. Några fysiska fel hittades inte så därför fick hon börja med mediciner igen mot panikångest och efter det lugnade allt ner sig.

Det blev sedan dax för studenten och hon kände sig riktigt glad över att hon hade lyckats klara sig igenom alla gymnasieår trots omständigheterna med bra betyg. På kvällen drog hon sedan till krogen med sin bästavän och hon såg fram emot en bra studentkväll. Några timmar senare kommer det fram ett gäng killar som dem började prata med. När hennes bästavän sedan går iväg på toan så börjar den ena killen bete sig väldigt sexuellt, han tar in sin hand innanför tjejens studentklänning o börjar smeka mellan benen. Dem andra killarna såg vad som hände, men dem sa aldrig ifrån till den killen. Dem bara tittade på. Tjejen fick panik o stack ut och klarade sedan efter det inte av o vara kvar på krogen. Hon ville bara därifrån pga ett vidrigt äckel som inte fattar vad som är rätt och vad som är fel. Men det var något som hon sedan förträngde.

Hon flyttade även hem till sin mamma i Halmstad där hon nu bott i snart 3 år. Hon har fortfarande kvar sina vänner som bor över 20 mil bort som hon brukar åka och hälsa på, så året 2015 på midsommarafton tog hon tåget hem till sin kompis i Trollhättan då dem tillsammans skulle fira midsommarafton ihop med några andra. Hela dagen var helt problemfri ända till kvällen då hon fick en kraftig panikångestattack, hon föll ihop helt medvetslös. Hennes kompisar började kolla puls och andning - puls hade hon men av någon konstig anledning så andades hon inte, pga att hon förmodligen hamnade i något konstigt läge när hon hamnade i medvetslöshet. Det blev in till akuten och hon blev sedan även inlagd en natt så dem fick undersöka henne för o vara på säkra sidan så det inte var något annat allvarligt med tanke på att hon slutade andas en kort stund. Men något allvarligt hittade dem inte, det enda dem kunde se var att hennes hjärta slog upp till 150 slag i minuten, men något fysiskt fel hittade dem inte. Så nästa dag fick hon åka ifrån sjukhuset och sedan efter det så var allt någorlunda bra.

Sedan september 2015 så skulle hon träffa en kille som hon under en period hade haft kontakt med via en dejtingsajt. Men det hon inte visste var att hennes liv den dagen som hon träffade honom skulle ta en totalt vändning. Hon kände sig väldigt glad samtidigt som hon vissa gånger kunde känna sig väldigt osäker. Han kunde skriva en massa konstiga saker ena stunden till att i nästa stund få allting till o låta så bra. Han var så otroligt bra på o manipulera henne för o tillslut lyckas få henne till o träffa honom. Han hade först fått för sig att han ville träffa henne på kvällen, men det ville inte hon. Skulle dem träffas så ville hon träffas på dagen på en offentlig plats första gången vilket han då sen gick med på. Men när dem väl träffades så tjatade han om att hon skulle följa med honom. Hon ville egentligen inte men han tjatade och tjatade tills hon tillslut inte klarade av o säga nej. Väl hos honom så förgrep han sig sen på henne, hon försökte streta emot och hon försökte ta sig loss men då bara han höll fast henne. Men han kunde även vissa stunder under övergreppet samtidigt göra henne riktigt förvirrad. Han kunde rätt som det var lyfta upp huvudet o ställa frågan "det är okej att jag gör såhär va?" samtidigt som han gav henne en väldigt obehaglig blick, men då hade hon redan hunnit bli så chockad och som paralyserad så hon klarade därför inte av o få fram något ord, och då valde han o fortsätta. Trots att hon låg där med tårar nedför kinderna så valde han o fortsätta.

Efter övergreppet så kände hon så otroligt mycket skam och skuld vilket resulterade till att hon gick och höll det för sig själv ett väldigt bra tag innan hon vågade berätta. Tiden innan hon vågade berätta så drack hon sig jätte full så fort hon var på fest för o glömma alla sina bekymmer och även för o kunna dämpa smärtan hon kände inombords för en stund, ända till den dagen då det brast totalt för henne när hon tillslut ringde sin kurator. Hon har aldrig någonsin berättat detaljer om vad som hände mer än att hon berättat lite och att hon varit utsatt. Men hon har inte klarat av o prata om det som gör som mest ont. Hur mycket hon än vill så har hon inte klarat av det. Hon har fått springa hos olika samtalskontakter som inte tagit henne på allvar, en psykolog som ifrågasatte henne vad för kläder hon hade på sig under övergreppet, om hon hade utmanande bilder på sig på dejtningsajten istället för o hjälpa henne. Men nu har riktig hjälp för en gångs skull börjat komma. Konsekvenserna efter övergreppet har gett henne en ätstörning som hon ska få hjälp med via ätstörningenheten och även ett trauma som hon ska få gå en traumabearbetning för som går ut på att hon ska få upprepa under flera besök vad som hände under våldtäkten. Förutom detta så fick hon även i Mars 2016 jätte kraftiga magsmärtor, hon föll ihop på golvet o låg i fosterställning o bara skrek o grät rakt ut. Hon kunde varken sitta eller stå, hon låg bara där i fosterställning o skrek rakt ut. Hennes mamma var inte hemma just då, men trots smärtorna så lyckades hon som tur var greppa tag i sin mobil så hon kunde ringa sin mamma. Men när hennes mamma svara så fick hon nästan inte fram ett ord, hon bara skrek rakt ut. Hennes mamma skyndade sig hem o larmade 122, ambulansen kom och dem tog med henne in till akuten där dem misstänkte blindtarmen eftersom att hon hade ont precis där blindtarmen sitter. Men något med blindtarmen hittade dem inte och nu såhär i efterhand så har hon förstått att man kan få sådana magsmärtor om man exempelvis har varit utsatt för ett övergrepp efter att hon hade läst en bok om sexuella övergrepp.

Men som om att inte allt detta vore nog så dog även hennes lillebror för en vecka sen 2 dagar innan nyår. Hon var med vid hans sida in i det sista och såg även på när han dog och hennes liv rasade samman ännu mer. Hon fick panik och tårarna sprutade ut. Hon ville skaka liv i honom, men hon visste att det inte skulle gå. För hans hjärta hade ju slutat slå. Smärtan och paniken som uppstod inom henne kan hon knappt beskriva. Men det var riktigt smärtsamt och tjejen ni läser om är jag.

Nu var jag väldigt öppen i denna texten. Har inte varit öppen om precis exakt allt för jag vill behålla en del utanför bloggen. Men jag känner ändå att jag vill vara ganska så öppen då detta som jag nu skrivit om som jag varit med om är väldigt vanligt. Speciellt det där med både mobbning, sexuella ofredanden och övergrepp. Det är många som blir utsatta som lever i tystnad och det är väldigt vanligt att man kan hamna i ätstörningar efter ett övergrepp och därför har jag valt att vara lite öppen om det då jag vet att det finns fler än jag som varit med om sånt här och som fått samma konsekvenser efteråt. Känner man att man själv vill så tycker jag man ska vara öppen om det pga den dåliga kunskapen som faktiskt finns kring både övergrepp, sexuella ofredanden, mobbning, ätstörningar och psykisk ohälsa, men också för att andra som är eller varit i samma sits inte ska behöva känna sig ensamma om det. Sedan är det väldigt skönt för mig o kunna skriva av mig också då det även kan få mig till o känna mig mindre ensam om det och eftersom att jag egentligen aldrig riktigt har pratat så mycket om allt det jag nu skrivit pga att det känts alldeles för jobbigt och smärtsamt. Men det som jag blev utsatt för under mobbningen är iallafall något som jag klarat av o lägga bakom mig vilket är skönt. Det har dock satt sina spår för mig då jag blivit en väldigt blyg och försiktig tjej. Går jag exempelvis förbi ungdomar så kan jag vissa gånger bli väldigt rädd och finns möjligheten så kan jag till och med vissa gånger vända och gå åt ett annat håll, vilket kan vara väldigt jobbigt. Men jag vet att jag tillslut kommer komma ut starkare än någonsin. Har jag klarat av o lägga mobbningen bakom mig trots att jag egentligen aldrig har pratat så mycket med någon om det och trots att det satt så många spår för mig så vet jag att jag klarar så mycket mer än vad jag tror. Jag Sofia ska en vacker dag komma ut som en lycklig vinnare och så är det!

Gillar

Kommentarer

Jasmineivanoff
Jasmineivanoff,
Usch, det gjorde ont i mig att läsa ditt inlägg. Sänder en kram och fortsätt kämpa <3
nouw.com/jasmineivanoff
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Förlåt att jag inte svarat på din kommentar, fick reda på att vissa kommentarer hamnar i spam av någon konstig anledning så gick in där o kolla och fick därför inte se att du kommenterat förrän nu. Vill hur som helst tacka för din fina kommentar! <3
nouw.com/mittlivsomsofia
rebeccajansson
rebeccajansson,
IP: 82.99.3.229