För mycket

Jag känner mig så psykiskt stressad över precis exakt allting just nu. Känner mig även så sjukt stressad inför julafton. Jag ska ju fira jul hemma hos pappa denna julen, men det känns inte längre bra. Det kommer bli mycket folk hemma hos pappa på just julafton, 22 personer tror jag det skulle vara och det känns så sjukt jobbigt. Jag funderar till och med på o kanske fira julafton hemma hos mamma i år istället eftersom att det kommer vara mycket lugnare här.

Anledningen till att jag känner såhär är för att jag har blivit skickad till ätstörningenheten. Efter övergreppet hände mig så började jag få väldigt mycket jobbiga tankar om min vikt och jag började känna mig äcklad av mig själv och så. Men eftersom att jag lyckades förtränga allting så var inte det någonting som jag tänkte så mycket på och det var ingenting som direkt spårade ur eller märktes. Men nu ju mer tiden gått så har det eskalerat. Dem senaste månaderna har känts som ett helvete för mig och tillslut blev jag då skickad till ätstörningenheten där jag nu varit på lite olika utredningar. Första besöket var ett bedömningssamtal där jag fick prata med en som jobbar på det stället, min kurator var även med på första besöket. Andra utredningen var att jag skulle sitta vid en dator o svara på en massa frågor, blev även intervjuad av en sjuksköterska som ställde lite frågor o så till mig. Sedan tredje utredningen som var igår var matbedömning tillsammans med en annan sjuksköterska och det har verkligen varit jobbiga och tuffa veckor för mig. Matbedömningen var nog det jobbigaste med hela utredningen. Nästa Tisdag är det även återkoppling. Då ska jag träffa hon som jag träffade på första besöket. Så det är alltså på Tisdag som jag får reda på lite mer. Så egentligen vet jag inte själv så jätte mycket än vilket gör det hela ännu jobbigare, och då kände jag att det kan vara skönt o få skriva av sig lite så man kanske kan nå ut till andra som varit i en liknande situation eller som kanske är i samma situation som mig just nu. Jag vet dock inte om detta är något som jag kommer orka skriva så jätte mycket om här i min blogg. Men känner ändå att jag bara vill få ur mig lite genom skrift och då känns faktiskt bloggen som ett bra ställe, så får vi se om detta är något jag kanske kommer börja skriva lite om. Beror helt och hållet på hur jag känner för det o så. Men det jag kan säga är iallafall att i början så insåg jag inte själv att jag har problem med maten o så, jag insåg det inte först. Men nu ju mer tiden gått så har jag börjat inse mer och mer och jag inser att jag förmodligen kommer behöva ha hjälp med detta, och det är ju iallafall ett steg i rätt riktning eller hur man säger.

Men det jag ville komma fram till mest med detta inlägget är just det där med julafton som känns så fruktansvärt jobbigt. Eftersom att det kommer komma ungefär 22 personer hem till pappa på julafton så känns det så sjukt jobbigt detta. Jag vet inte om jag kommer klara det. När jag gjorde det där testet på ätstörningenheten när jag fick sitta vid en dator så ställde ju sjuksköterskan först lite frågor, och då kom det även fram att jag förmodligen även lider av PTSD (vilket även min psykoterapeut sagt att jag förmodligen lider av) och lite social fobi och allting känns så sjukt jobbigt. För er som inte vet vad PTSD är för något så är det en grej som kallas för posttraumatiskt stresssyndrom som man kan få om man varit med om ett trauma - exempelvis efter ett övergrepp. Då kan man blandannat drömma mardrömmar om det man varit med om och även få hallucinationer, exempelvis på nätterna precis som jag får. Man kan även återuppleva tramuat i form av minnesbilder och det kan ske både när man sover och när man är vaken, och när det sker när man sover så är det då i form av mardrömmar. Även en överdrivet vaksamhet hör till PTSD och då menas det med att man blir onormalt lättskrämd och lättirriterad och det stämmer också in på mig.

Hur som helst, det är iallafall nästan så jag funderar på o kanske vara hemma hos mamma detta året istället på julafton eftersom att det kommer vara mycket lugnare här och eftersom att det inte kommer vara lika mycket folk hos just mamma, och isåfall åka till pappa innan julafton eller efter så jag kan träffa honom också. Men då kommer dem där ångest känslorna, då får jag för mig att jag är elak emot pappa osv om jag kanske inte kommer dit på julafton fast att jag egentligen har lovat det. Alltså åh, allting är bara för mycket just nu och jag vet varken ut eller in känner jag. :(

  • Anorexi

Gillar

Kommentarer

domandra
domandra,
Kram till dej !
nouw.com/domandra
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,