Han använde mig för sin egna njutning

Efter våldtäkten så kände inte jag mig som en människa. Jag kände mig värdelös och äcklig. Jag kände mig som ett äckligt föremål som inte var värd något. Jag kände så mycket skam och skuld. Jag hade blivit stampad på, jag blev behandlad som jag inte vore något värd. Han använde mig för sin egna njutning. Han använde mig som en jävla leksak och det äcklar mig så fruktansvärt mycket att det finns sånna människor som kan utsätta andra för detta. Allt jag ville var att få slita ur mig själv från min kropp. Jag ville inte ha min kropp kvar och jag ville även radera ut allt det som gör och gjorde så ont. Mardrömmen var att inse att jag blev våldtagen, en våldtäkt där det inte krävdes så mycket våld. Tidigare har jag trott att våldtäkt innebär att man skriker, slåss, osv. Men jag hade ingen chans, jag försökte streta emot. Men han höll fast mig och sen la min kropp bara av. Jag bara låg där helt maktlös och som paralyserad, och ligger man bara där helt maktlös och som paralyserad så blir det ännu lättare för gärningsmannen, för då behöver gärningsmannen inte ta till våld. Det är jätte svårt att acceptera att jag varit i en sådan situation. Det är svårt att acceptera att jag var helt maktlös och inget kunde göra. Det är så jäkla mycket inom mig som blivit helt förstört. Jag längtar så mycket efter den jag var innan våldtäkten. Men den Sofia kommer aldrig kunna gå att få tillbaks. Det kommer bli bättre och bättre och jag kommer förmodligen se på livet på ett helt annat sätt än vad jag tidigare gjort, men jag kommer aldrig kunna bli den jag en gång var. För han snodde en stor del av mig. Ni som inte blivit utsatta kanske undrar varför man ältar så mycket, men att bli utsatt för sånt här är så in i helvetes svårt. Detta är ingenting man bara kastar undan och glömmer. För man kommer aldrig någonsin glömma det, det kommer alltid finnas med en i bagaget på ett eller annat sätt. Det kommer alltid vara en del av en. Men man måste på något sätt träna på att inte låta det ta över hela ens liv. Man måste ändå våga leva, men det är så in i helvetes svårt. Allt kom mig även alldeles för nära när jag igår polisanmälde, det dök upp jobbiga minnen som jag helt och hållet hade förträngt. Men detta är nog enda sättet för mig att kunna klara av att gå vidare med mitt liv. Även fast denna anmälan kanske inte leder till något så är det nog ändå enda sättet för mig att kunna klara av att gå vidare. För då vet jag att jag iallafall gjort vad jag kunnat och då vet jag även att min anmälan kan hjälpa senare ifall någon mer som kanske blivit utsatt av honom anmäler.

Gillar

Kommentarer

ByAlma
ByAlma,
❤️❤️
nouw.com/byalma
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
IP: 82.99.3.229