Hjärnspöken

Jag känner mig totalt värdelös och otillräcklig. Står hela tiden och stampar på samma plats och det känns ärligt talat som jag aldrig någonsin kommer träffa någon. Jag får ofta tankarna "för vem vill ens ha mig som är så deprimerad?" "Vem vill ha mig som aldrig kommer kunna bli helt hel igen?" osv och dem tankarna är riktigt jobbiga. Jag vet att när jag verkligen känner mig helt redo så kommer jag en vacker dag garanterat träffa någon som tar mig för den jag är och som kommer kunna acceptera mitt förflutna, men just nu känns det så långt bort och just nu känner jag mig så värdelös så det känns som ingen någonsin kommer vilja ha mig. Det är mycket som jag garanterat kommer ha svårt för till en början i ett förhållande, och därför är jag så rädd för att inte bli accepterad. Det är en sjukt jobbig känsla och jag orkar inte må såhär dåligt. Vad är meningen med livet om man ändå ska gå runt och må såhär dåligt? Det är något som jag funderar väldigt mycket på. Med det så menar jag självklart inte att jag ska avsluta mitt liv, men det är bara så jobbigt o må såhär och det är så fruktansvärt jobbigt att leva med denna smärtan och att veta att det inte finns ett piss som jag kan göra för o få det ogjort. Det är så jobbigt o veta att det enda jag kan göra är o lära mig o acceptera hur mitt liv nu ser ut och acceptera att det som hänt mig är något som jag för alltid kommer få leva vidare med.

Men det skulle vara en sådan enorm lättnad om man någon gång iallafall kunde hitta sin drömprins. Hitta den killen som kommer kunna acceptera mitt förflutna och som kommer kunna ta det i min takt. Men så kommer dem där jobbiga tankarna "vem vill ens ha mig?" och jag vet att jag egentligen inte ska tänka så. Men det är så jobbigt bara, för jag vet inte om jag någonsin skulle våga gå o träffa någon från exempelvis en dejtningsajt igen. Jag vet inte om jag kommer våga chansa, för den gången då jag gjorde det så tog jag en risk som visade sig skulle förstöra mitt liv totalt och jag vet inte om jag vågar ta en sådan risk igen. För hur fan ska jag kunna veta vem det är som jag egentligen skriver med? Hur ska jag kunna veta om jag skriver med någon som vill mig väl eller som bara vill skada mig? Det är liksom ingenting som man kan veta i förväg. Tack så jävla mycket till dig som förstörde mig totalt. Tack så jävla mycket för att du snodde min tillit och för att du skärrade mig. Ångrar så fruktansvärt mycket att jag ens mötte dig och att jag inte kunde se dina varningssignaler innan vi träffades. Innerst inne så vet jag att jag egentligen inte ska klanka ned så mycket på mig själv. Men det är inte lätt när hjärnspökena finns där och säger något helt annat till mig. Hur mycket jag än försöker så kommer dem där jävla hjärnspökena o trycker ned mig så fruktansvärt mycket. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera allting.

Gillar

Kommentarer