Om två veckor börjar jag egentligen trauma behandling hos en privat psykolog i Varberg eftersom det via vuxen psykiatrin är ett års väntetid, så av den anledningen så föreslog dem privat psykolog. Jag fick därför hem en lapp med massa olika privata, men den behandlingen jag ska gå finns ju inte i Halmstad. Eller det finns, men då får jag betala hela kostnaden själv vilket blir riktigt dyrt. Så det blev att jag valde en psykolog i Varberg där jag fått tid om 2 veckor. Men jag funderar faktiskt starkt på om jag ska hoppa av den behandlingen, jag känner att det blir inte bättre av att jag ska gå och älta allting hos psykologer hela tiden. Jag har redan gått trauma behandling hos flera olika psykologer och jag känner inte att det för mig blir bättre att göra det. Jag har flera kompisar som också varit utsatt för våldtäkt och som tillslut slutade gå hos psykologer, vilket resultera till att dem kunde ta sig vidare på ett bättre sätt fast på egen hand. Jag har börjat fundera på om det kanske är det bästa för mig också, för jag känner bara att det känns jätte jobbigt att behöva öppna upp sig för en helt ny psykolog ännu en gång, jag känner att jag redan gjort det så många gånger. För mig känns det inte som det blir bättre att älta det med psykologer, allt jag vill är bara att klara av att gå vidare och jag tror inte att fortsätta gå hos psykologer för detta är rätta vägen för mig. Det vi kommer göra på den ptsd behandlingen jag ska gå är ju att jag kommer få upprepa om och om igen vad som hände under våldtäkten, och sen lite annat o så som ingår i trauma behandling. Men jag orkar inte en gång till med ännu en till psykolog, att sitta där och upprepa om och om igen vad som hände under våldtäkten känns bara som att återuppleva våldtäkten på nytt vilket jag inte pallar med.
Besöka platsen där det hände är ju en grej som även ingår i behandlingen, men det gör jag ju inte tillsammans med psykolog, det är något jag och min boendestödjare gör tillsammans. Så jag tror faktiskt att jag kommer skippa den behandlingen, för jag tror inte jag kommer orka sitta och upprepa allting om och om igen ännu en gång. Det blir bara alldeles för mycket och jag tror även det kommer bli som en belastning för mig om jag en gång i veckan ska pendla till Varberg och sen tillbaks när man ändå bara är där en timma åt gången. Känns så ovärt när jag ändå känner att jag inte tror detta kommer vara rätta vägen för mig. För somsagt så har jag ju redan gått trauma behandling hos flera olika psykologer, och jag känner faktiskt inte att det gör något bättre. Så jag tror jag kommer hoppa denna behandlingen och försöka klara det på egen hand med hjälp av boendestödjaren då och då som kommer följa med mig o besöka platsen där det hände. Någon gång kommer jag ändå få klara av att leva med detta på egen hand, så då kan jag lika bra börja med det från och med nu.
Men jag ska först ta och bolla lite idéer med min behandlare på äs-mottagningen på tisdag innan jag bestämmer mig helt, att bolla idéer innan man tar ett beslut är alltid bra. Så jag kommer inte ta några förhastade beslut, men det lutar däremot åt att jag kommer hoppa av den behandlingen. Det är ändå mig det handlar om vilket innebär att det ska kännas bra för mig. Så jag ska ju göra det som jag tror kommer fungera bäst. Väljer jag nu att hoppa av behandlingen så har jag ju fortfarande min behandlare på äs-mottagningen kvar och även mina boendestödjare. Dem är ju dock inte utbildade inom trauma behandling, men dem är riktigt förstående vilket gör att det är väldigt lätt att prata med dem, och jag tror det kommer hjälpa mig mer än att jag ska fortsätta springa hos olika psykologer. Men vi får se hur det blir, först ska jag bolla idéer med min behandlare har jag tänkt så jag inte tar ett beslut som jag sen ångrar, för då får jag ju skicka en ny remiss vilket innebär att jag då tvingas börja om på ruta 1 igen vilket jag helst undviker eftersom det verkligen inte har varit en rolig väg.
