Hur min ätstörning började

Precis då när min ätstörning började så skulle man nog aldrig kunna tänka sig att jag var påväg in i en ätstörning. Inte ens jag kunde fatta det, och så är det ju oftast när det handlar om ätstörningar. Dem anhöriga börjar reagera med oro, men man reagerar inte själv och man kan oftast inte se sig själv som sjuk, och så var det även för mig. Det var dock ingenting som märktes så tydligt med en gång, för allting började egentligen efter övergreppet som jag blev utsatt för, ett kort tag efter det. Men det var ingenting som märktes så jätte tydligt, utan man kan säga att det kom smygandes för mig. Men maj 2016 när vi var i Mallorca, det var då det verkligen började eskalera. Speciellt efter den resan. Utåt sätt så kunde man nog uppfatta mig som väldigt glad, men inombords så hade jag så fruktansvärt mycket ångest. Inombords så la jag så mycket press på mig själv. Jag försökte hela tiden vara väldigt noga med vad jag stoppade i mig och vad jag inte fick stoppa i mig. Men det var inte hela tiden som jag lyckades med det. Vissa gånger under resan så blev det att jag åt "förbjuden" mat som jag hade fått för mig att jag inte fick äta, och så fort jag misslyckades så blev jag så otroligt besviken och sur på mig själv. Jag fick för mig att jag måste bli pinnsmal, för att om jag blir pinnsmal så kommer ingen vilja utföra sexualbrott på mig, och därför måste jag bli pinnsmal så jag inte blir utsatt för något igen snurrade hela tiden runt i mitt huvud.

Sedan efter den resan, det var då det började mer ordentligt, då dessa tankarna verkligen eskalerade och eskalerade. Jag tränade väldigt ofta i smyg för att ingen skulle kunna börja misstänka något. När jag sen började märka resultat, när jag började märka av att jag gick ner mer och mer i vikt så blev jag ännu mer peppad på o fortsätta, jag kände mig helt enkelt aldrig nöjd. För så fort vågen visade att jag hade gått ned mer så gjorde det mig ännu mer motiverad till o fortsätta. Folk började reagera men jag reagerade inte själv och kunde inte se mig själv som sjuk - och såhär höll det på i flera månader tills jag tillslut insåg att det är något som inte stämmer, insåg tillslut att jag behöver hjälp med detta. Gick därför till min kurator och hon hjälpte mig då vidare till ätstörningenheten där jag sedan fick diagnosen anorexia nervosa och har även fått mig en behandlare där, och det är även prat om att det kanske kan bli dagvård när platser finns. Det är riktigt kämpigt detta och samtidigt som jag vill bli frisk så känns allting ändå så fruktansvärt läskigt. Känns som jag bara misslyckas hela tiden och det känns så otroligt svårt att ta sig ur denna sjukdomen.

Att jag fick diagnosen anorexia nervosa kunde jag aldrig tänka mig att jag skulle få. För samtidigt som jag förstod att det är något som inte stämmer så kunde jag ändå samtidigt inte tro att det var ätstörning det handlade om. Jag försökte hela tiden intala mig själv att dem kommer säga att det inte handlar om någon ätstörning, och när jag då sen fick diagnosen anorexia nervosa så kunde jag inte riktigt greppa det. Tänkte bara hela tiden att det kan väl inte stämma? Så smal är jag väl inte osv, snurrade hela tiden runt i mitt huvud. Jag har somsagt insett att jag behöver hjälp, men jag kan ändå samtidigt inte se det som dem andra ser, jag kan inte se det som min behandlare ser och jag kan heller inte se det som mina anhöriga kan se och allting är bokstavligt talat som en kamp. En kamp att dag ut och dag in försöka kämpa emot alla hjärnspöken som hela tiden trycker ned mig, att dag ut och dag in känna att man bara misslyckas. Medan jag vissa perioder kan blir riktigt peppad på o verkligen kriga mig igenom detta så kommer det även dagar då allting känns totalt hopplöst. Att varje dag ha hjärnspöken som hela tiden försöker trycka ned en tär något så fruktansvärt mycket på mig. Att nästan varje dag gå runt med ångest och att så ofta känna sig misslyckad är ingen rolig känsla.

Innerst inne så vill jag bli frisk, det är allt som jag vill. Men just dem dagarna då allting känns så hopplöst så är det riktigt extremt svårt att ens försöka. Menar inte att jag ska ge upp, för ge upp tänker jag inte göra. För samtidigt som jag inte kan se mig själv som extremt smal så förstår jag ändå att det är något som inte stämmer. Jag förstår att jag är sjuk även fast att jag inte kan se just det som min behandlare och andra kan se. Men jag ska iallafall klara av o tillslut ta mig ur denna sjukdomen. Hur lång vägen än är till mål så ska jag inte låta alla dessa hjärnspöken vinna, ska inte låta han som förgrep sig på mig få vinna heller. Det är jag som tillslut ska vinna denna kampen och komma ut starkare än någonsin - inte varken hjärnspökena eller förövaren. Dem ska verkligen inte få vinna - hur kämpigt och tufft detta än är så ska jag inte ge upp. Jag ska kämpa både för mig och för mina nära och kära. Ska även kämpa för o kunna få fortsätta med dansen som jag hittills får behålla så länge jag inte går ner ännu mer - för jag Sofia, ska tillslut vara den lyckliga vinnaren - har jag gett mig fan på någonting så ska det också vara så = jag ska bli frisk! Så försök du trycka ned mig din dumma jäkla anorexi, men bara så du vet: det kommer att komma en dag då du får tillbaka, det kommer att komma en dag då jag tillslut kommer kicka dig åt helvete och det är en sak som är säker!

Jag vet att min behandlare vill att jag ska ta 2 näringsdrycker om dagen och 3 näringsdrycker på söndagar när det är dans då det är något jag behöver eftersom att jag får i mig väldigt lite säger hon, och att få i sig 3 näringsdrycker varje söndag känns riktigt svårt. Har egentligen bara hittills lyckats få i mig en om dagen fast att jag egentligen alla andra dagar förutom söndagar ska ta 2. Men vet du vad anorexi? Jag ska faktiskt försöka gå emot dig som fan idag. Ska försöka få i mig 3 näringsdrycker, och om inte 3 så iallafall 2. För jag brinner för dans och vill kunna fortsätta med det, och därför vill inte jag att du ska få förstöra det för mig. Så jag kommer därför ta en näringsdryck nu och även en innan dansen. Sedan ska jag även se om jag kan få i mig en efter dansen också. Tänker inte lova mig själv för mycket men ska iallafall se om jag klarar det. Får jag inte i mig 3 så är ju iallafall 2 mycket bättre än 1. Jag vet att du förmodligen kommer försöka trycka ned mig något så fruktansvärt mycket nu när jag skrivit detta inlägget bara för o försöka få mig till o inte få i mig 2 eller 3 näringsdrycker idag, men då får du göra det. För jag ska tillslut vinna över dig. Jag har många vid min sida medan du inte har en enda. Till och med dem som läser min blogg, som aldrig ens har träffat mig är på min sida, så bara det säger ju väldigt mycket om hur dum du verkligen är och just därför kommer det tillslut komma en vacker dag då jag slänger dig rakt in i väggen. Du kommer säkert när den dagen kommer försöka göra allt för o få mig till o stanna kvar - men jag lovar dig, en vacker dag ska du ut ur mitt liv vare sig du vill det eller inte och så är det!

Gillar

Kommentarer

nikolinapettersson
nikolinapettersson,
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Finaste Nikolina! ❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
IP: 82.99.3.229