Ingen är som du

För 3 år sedan, året 2017 efter flera år med massa självhat bestämde jag mig för första gången att verkligen försöka göra allt för att ta mig ur anorexin samt min psykiska ohälsa. Anorexin fick jag även jätte mycket hjälp med, blev blandannat inlagd pga den eftersom allt blev väldigt allvarligt. Jag började ju till och med överdosera med laxermedel, jag försökte göra allt för att gå ner mer och mer i vikt och just där och då så trodde jag att jag aldrig skulle lyckas ta mig vidare, jag trodde att jag för alltid skulle må så extremt dåligt och för alltid vara så enormt fast i det onda, för jag kände hela tiden en avgrundsdjup hopplöshet.

Men ju mer tiden gick och ju mer jag åt, ju mer fick jag även tillbaka energin och tillslut orkade jag till och med ta mig modet att med hjälp av kvinnojouren ta mig till polisen och anmäla våldtäkten. Även fast dem tyvärr fick lägga ner det eftersom det hade gått ett par år så kändes det ändå bra och skönt att jag tillslut fick energin till att iallafall våga anmäla eftersom sånt är så enormt viktigt blandannat för brottsstatistiken.

Men inte bara att jag fick tillbaka min energi, för jag vann även tillslut mitt liv tillbaka. Hur mycket jag än har tvivlat på mig själv så står jag nu här rakryggad och håller till och med föreläsningar vilket jag absolut inte skulle kunna tro var möjligt för bara ett par år sedan. Men så länge man inte håller på att titta bakåt, så går det hur omöjligt det än känns att ta sig framåt.

Man kan faktiskt även likställa det lite med när man kör bil, för försök tänk er att ni är ute och kör på en raksträcka, kollar du bakåt när du kör så kommer bilen vingla till och tillslut kör du ner i diket, men om du kollar framåt när du kör så kommer man så småningom nå sitt mål oavsett om vägen är enormt lång och svår. Precis så tycker även jag att vi alla ska tänka när det gäller livet. Försök att inte blicka allt för mycket bakåt och jämför er inte med andra för ingen är som du, det är bara en och det är du! ❤️

Gillar

Kommentarer