Inte lätt att handskas med allt, men jag fixar det

Jag känner mig ofta som en börda, känns ofta som jag bara är till besvär och det beror på grund av allt som jag varit med om. Det har alltid varit någonting med mig enda sedan jag var liten egentligen och det känns ibland som att saker och ting aldrig får sig ett slut, det är precis som att det ena avlöser det andra när det gäller mig. Men samtidigt så är det ingenting som jag själv kan rå för, för jag har inte själv valt att allt som hänt ska hända mig och därför kan jag inte själv rå för det, för hade jag själv kunnat rå för det så hade jag isåfall sett till så att saker och ting inte hade blivit så dumt som det blivit. Men trots att jag vet det att jag inte själv kan rå för allt som varit med mig så känner jag mig ändå ofta som en börda för andra och jag önskar att allt bara någon gång kan få sig ett lyckligt slut, och förhoppningvis så kommer det någon gång att komma en vacker dag då jag tar mig ur allting starkare än någonsin. Jag får bara försöka ge det lite tid. Helt enkelt ta en sak i taget så ska jag se att allting förr eller senare garanterat kommer ordna upp sig. För jag har inte bara en sak att ta tag i, jag har både ätstörningen o trauma bearbetningen på samma gång eftersom att det är jätte viktigt att jag även går den där trauma bearbetningen, och det är inte så lätt att handskas med allting. Sedan vet jag att jag gör ett jätte bra jobb, det sa min behandlare på dagvården för ett par dagar sedan när vi pratade lite kring ätstörningen o maten eftersom jag slarvade en hel del i måndags, och hon sa det att under alla dem veckorna som jag varit på dagvården hittills så har jag gjort ett mega bra jobb, och dessutom är dagvård som ett heltidsjobb som personalen på dagvården sagt ett par gånger - men jag fixar det ändå helt galant sa hon, jag har varit jätte duktig tycker hon och jag visar dessutom klart och tydligt på dagvården att jag verkligen vill bli frisk. Faller jag så reser jag mig alltid upp tillslut och jag tar alltid hjälp av vården när saker och ting blir jobbigt, och för varje gång jag faller och för varje gång jag klarar av att resa mig igen, desto starkare blir jag, och hade det inte varit för vården så hade jag inte tagit mig såhär långt. Men det mesta är även tack vare mig själv, för det är jag som gör det största jobbet med mig själv och det är jag som ser till att jag en vacker dag ska slå mig fri, för det är jag som tar tag i min situation och det är jag som tar emot hjälpen för mina problem. Så att jag tagit mig såhär långt som jag tagit mig beror mest på mig själv, på grund av att jag aldrig gett upp. Hur mycket jag än har velat ge upp allting och hur många gånger jag än känt att jag tänker ge upp så har jag ändå inte gett upp. Jag har alltid i slutändan vågat ta emot hjälp och det är något som jag ska vara väldigt stolt över och jag är tacksam för alla er som står vid min sida. <3

Gillar

Kommentarer

Jenniferssynpalivet
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,