Jag satt igår och kollade tillbaks på lite bilder som är tagna för ett par år sedan och hittade då denna. Min första reaktion igår när jag såg den går knappt ens att beskriva, men jag blev rädd. Är detta verkligen jag? Har jag varit såhär smal? Det är verkligen skrämmande, men det absolut läskigaste är att jag själv då inte kunde inse det. Jag förneka det ju hela tiden. Anhöriga reagera, men jag bara förneka. Jag var i total förnekelse. Jag var absolut inte sjuk i anorexi enligt mig själv. Men nu när jag kollar tillbaks så kan jag se det, för jag ser verkligen inte frisk ut. Revben nedanför halsen som man tydligt ser sticker ut, insjunkna kinder, jätte smala ben osv. Det är verkligen läskigt vilket enormt grepp anorexin kan ha om en, det är läskigt att man kan leva i en sådan enorm förnekelse som jag gjorde. Det är läskigt att man kan vara så sjuk så man inte själv kan se verkligheten, det är läskigt att jag blundade blint för hur smal jag faktiskt egentligen var. Att lilla jag på den bilden inte kunde se det som alla andra såg. Att lilla jag på den bilden såg mig själv som tjock. Att lilla jag på den bilden på fullaste allvar trodde att jag mådde bra - det är verkligen skrämmande. Så fruktansvärt skrämmande. Jag är inte friskförklarad ännu, jag får fortfarande hjälp av äs-mottagningen. Men något som iallafall är helt säkert är att jag aldrig någonsin mer tänker falla sådär djupt ner i anorexin igen, för detta är bara sorgligt. Jag blir verkligen ledsen när jag ser denna bilden. Jag blir ledsen över vilket enormt grepp anorexin faktiskt hade, jag blir ledsen över att jag gjort såhär emot mig själv. Jag blir ledsen över att det gick så långt så jag under en längre period fick dansförbud. Jag blir så oerhört ledsen över att jag straffat mig själv så fruktansvärt hårt för saker och ting som inte ens är mitt fel. Hur kan man misshandla sig själv på detta sättet genom att skada sin kropp? För det är ju det man gör när man svälter sig själv, man misshandlar sin egna kropp. Vet knappt ens vad jag ska skriva mer, men sorgligt är det.
