Jag har inte alltid varit såhär

Ett citat från Google som jag valde o skriva in på bilden på mig. För precis som citatet beskriver, så har jag inte alltid varit såhär. Det finns någon som förstörde mig.

Jag sitter här med tårar som rinner ned för min kinder samtidigt som det gör så ont o veta att man inte kan ändra på det som har hänt och att man inte kan spola tillbaks tiden. Hade man kunnat det så hade jag lätt gjort det. Spolat tillbaks tiden till innan det sexuella övergreppet skedde och försökt tänka på att agera mer annorlunda än vad jag gjorde. Hade man kunnat spola tillbaka tiden så hade jag valt att inte träffa honom. Men tyvärr så är det ju så att jag faktiskt inget kunde veta just då. Trots signalerna som han gav mig så kunde jag just då inte se dem, jag var helt blind och trodde verkligen inte det värsta, för jag har alltid varit den som vill tro gott om folk. Trots att jag vet att vi lever i en sjuk värld så kunde jag ändå aldrig tro att jag skulle bli utsatt för något sådant och jag ångrar så fruktansvärt mycket att jag tog en risk som sen visade sig skulle förändra mitt liv totalt. Jag ångrar det så fruktansvärt mycket och därför gör det så ont att veta att man inte kan spola tillbaka tiden och att man inte kan ändra på det som har hänt. Det gör så ont o veta att man inte kan få det ogjort. För allt jag vill är bara o kunna få det ogjort men tyvärr så går ju inte det. Hur mycket jag än vill det så går det inte o ändra på det som har hänt. För det som hänt har hänt och det går tyvärr inte o få det ogjort och det gör så otroligt fruktansvärt ont så jag knappt ens vet vart jag ska ta vägen.

Jag skrattar och ser glad ut på utsidan när jag är bland folk, men innombords så skriker jag och sedan när jag är i min ensamhet när ingen ser, det är då alla tårarna kommer, det är då tårarna bara forsar ut. Det finns så mycket som jag bara vill få ur mig men jag vet inte hur. Jag har riktigt svårt för o öppna upp mig. Även fast att det handlar om o prata med dem i min närhet så har jag ändå riktigt svårt för det. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och det känns aldrig som jag passar in. Det känns som det är mig det är fel på bara för att jag tog en risk som sen visade sig skulle förändra mitt liv totalt och jag vill inte må såhär. Jag hoppas att det nån gång kan komma en dag då jag iallafall kan må bättre. Jag hoppas den dagen kommer så jag tillslut kan lära mig o leva med detta och att jag bara nån dag kan få må så mycket bättre.

Sedan så finns det absolut inte ett piss som jag kan göra för o ändra på det som hänt. Det enda jag kan göra är o försöka lära mig o leva vidare med det här. För det finns tyvärr inget annat jag kan göra. Jag kan inte få det ogjort hur mycket jag än vill. Och en sak som jag lärt mig av detta är att jag i fortsättningen ska vara mer försiktig och att jag i fortsättningen inte bara ska följa med någon hem så. Egentligen så ska man kunna det, för att följa med någon hem är inte ett samtycke till sex och jag har kunnat det tidigare utan problem, och eftersom att jag tidigare kunnat det utan att något har hänt så tänkte jag att det säkert skulle funka utan problem sist med. Men där hade jag helt fel och jag har verkligen lärt mig att jag i fortsättningen ska vara mer försiktig. Lärt mig att jag inte ska följa med någon hem bara så. För även fast att det är något man ska kunna göra utan att något ska hända så är det ändå för riskabelt har jag lärt mig med tanke på vilken sjuk värld som vi lever i. Och till er andra som läser detta inlägget - snälla var försiktiga. För även fast att en person verkar hur trevlig och snäll som helst så kan personen sedan visa raka motsatsen. En person kan verka hur snäll och trevlig som helst fast att den innerst inne kan vara ett totalt svin, och det var precis det som hände mig. Han verka hur trevlig och snäll som helst, vilket han egentligen inte var. Jag blev totalt lurad och att gå på detta är det största misstaget som jag någonsin gjort i mitt liv. 😢

Man ska självklart kunna följa med någon hem utan att något ska behöva hända som jag skrev, för att följa med någon hem är somsagt inget samtycke till sex. Men med tanke på vilken sjuk värld som vi lever i så är det bättre om man först träffar personen på en offentlig plats. Det låter hemskt o säga att jag har lärt mig det. För att följa med någon hem ska man egentligen kunna göra. För INGEN har rätt o röra någon annans kropp utan ett samtycke till det. Men jag vill ändå skriva ut vad som faktiskt kan hända eftersom att jag själv blivit utsatt. För hur snäll en person kan verka så kan den sen visa raka motsatsen. Och jag kommer aldrig mer följa med någon hem innan jag lärt känna personen bättre. För jag vill aldrig mer utsättas för något sådant här. Det är så fruktansvärt hemskt och det gör så jävla ont i mig att veta att jag inte kan ändra på det som hänt. Det gör så ont o veta att detta är något som jag för alltid kommer få leva vidare med. Det gör ont o veta att jag för alltid kommer få leva vidare med något som jag inte ens själv valt o leva med. Leva med något som jag inte valt att bli utsatt för. Det gör helt enkelt så ont så jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Så otroligt fruktansvärt ont gör det. 😢

  • Psykisk ohälsa

Gillar

Kommentarer

Jesse
Jesse,
Du är stark som orkar skriva om det och du är stark som fortsätter kämpa, fast det är tufft <3
www.jessesarvak.com
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
IP: 82.99.3.229