Jag har polisanmält våldtäkten

Som jag skrev igår så skulle jag idag iväg o göra en väldigt jobbig grej och just nu är det så mycket känslor och rädsla inom mig. Som rubriken lyder så har jag idag tagit mig modet att anmäla våldtäkten som jag för ett par år sedan blev utsatt för. Gick till polisen tillsammans med en på kvinnojouren, tog en nummerlapp o väntade på min tur. När det blev min tur så gick jag in i ett enskilt rum tillsammans med polisen och min stödperson och berättade allt. Polisen sa att han har fullbordat det vilket jag inte fattat. Räcker tydligen med att man för in den i munnen så har det blivit fullbordat och det var väldigt svårt att ta in, har inte riktigt fattat det förrän nu när polisen sa det. Kvinnojouren som jag tog kontakt med kommer stötta mig under tiden som processen är igång och jag kommer även få fortsätta träffa min kontaktperson som jag fått kontakt med där på kvinnojouren. Ska få träffa henne den 26 februari igen. Jag tror dessvärre inte att detta kommer leda någon vart, jag kan garantera att det säkert kommer läggas ned, speciellt eftersom jag inte anmält förrän nu. Det är allt för få sexualbrott som går ända till rättegång. Men jag har under ungefär en månads tid funderat på om jag ska ta mig modet att anmäla detta, för även fast det förmodligen inte kommer leda till en fällande dom, och även fast dem kanske inte ens kallar in honom eftersom bevis kommer saknas så kan det nog bli som en bearbetning. Jag känner det att jag kommer aldrig kunna gå vidare utan en anmälan. Jag trodde aldrig att denna dagen då jag skulle ta mig modet att anmäla skulle komma. Men jag känner att utan en anmälan så kommer jag inte kunna gå vidare med mitt liv. Min anmälan kan ju hjälpa någon annan vid ett senare tillfälle ifall han utsatt/utsätter fler för detta som kanske anmäler + att det även är bra för brottsstatistiken. Ju fler anmälningar desto större chans är det att man förr eller senare åker dit. Känns även på något sätt som polisanmälan gjorde att jag tog tillbaks makten och kontrollen igen. Dock är det så fruktansvärt jobbigt, för när jag pratade med hon på kvinnojouren så pratade jag om lite grejer jag helt förträngt. Jag minns blandannat att han frågade om jag ville ha något att dricka, varpå jag svarade vatten. När jag hade druckit det så blev jag från ingenstans jätte trött. Så hon tror att han kanske drogade mig med något lugnande som gör en väldigt trött eftersom jag innan det var jätte pigg. Frågade om jag isåfall inte borde fattat att jag blev det, men det är tydligen inte alltid man märker sånt eftersom det finns något som tydligen bara gör en väldigt trött även fast man är vid medvetandet. Vi kan dock inte garantera att han gjort det, men hon tror det och just nu känns allt så jävla jobbigt, samtidigt som det även känns såååå jääävla skönt att jag äntligen pratat med en polis. Jag kände verkligen att jag blev tagen på allvar. Bestämmer åklagaren sig för om detta är något dem kommer kunna gå vidare med så ska dem isåfall kolla om dejtingsajten på något sätt kan se tillbaks flera år efteråt på det som jag och gärningsmannen skrivit till varandra så polisen isåfall kan få våran konversation. Men oavsett hur allt går så har jag gjort något väldigt bra idag, känner att jag gett mig själv upprättelse.

En till grej som jag även kom o tänka på är mina funktionshinder. Han som våldtog mig ville ju veta väldigt mycket om mig och mitt liv. Han fick mig att öppna mig väldigt mycket innan vi bestämde träff vilket jag skäms jätte mycket över även fast jag innerst inne vet att ingenting är mitt fel. Jag berättade blandannat en hel del om mina funktionhinder för honom, o när jag berättade för honom att jag har funktionshinder så frågade han ut mig väldigt mycket om det. Så detta berättade jag för polisen förut o det kan hända att han kanske såg ett bra tillfälle att utnyttja mig pga mina funktionshinder. För han fick ju veta väldigt mycket om hur mina funktionshinder fungerar i sociala sammanhang o så, så polisen tror att det kanske kan vara så o jag tycker även det känns som det. Både polisen och hon på kvinnojouren tycker ju att det känns som han hade planerat vad han skulle göra, att han kanske suttit o skrivit till många för o försöka få tag i ett lätt offer. Det är väldigt mycket nu som känns jätte jobbigt, för det har kommit upp mycket till ytan nu efter anmälan som jag tidigare försökt förtränga. Men jag är samtidigt nöjd över att jag nu gjorde en anmälan. Trodde aldrig jag skulle våga. Att klara av att gå till polisen för att anmäla en våldtäkt är så in i helvetes svårt, det tar så oerhört mycket på psyket o man kommer även väldigt lätt på saker man tidigare förträngt när man ska sitta där o berätta för polisen. På vägen till polisstationen så var jag så rädd så att jag flera gånger höll på o spy samt enorma magsmärtor. Men nu är det gjort och jag klarar så mycket mer än vad jag själv tror! Glömde dock be om ett målsägandebiträde om det är så att jag skulle bli kallad till förhör, men hon på kvinnojouren ska hjälpa mig med o ringa dem när jag ska träffa henne nästa gång o säga att jag vill ha det, om det är så att det kommer bli något mer. Nu är det bara o hoppas på att jag lyckas få dit den jäveln.

Boken ni ser ovanför texten är förrestsen en bok som jag fick av kvinnojouren förut. Har tänkt att jag ska ta o läsa den någon dag.

Gillar

Kommentarer

ByAlma
ByAlma,
Du är så stark människa! Kom ihåg att du är helt fantastisk❤️
nouw.com/byalma
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Du är också stark och helt fantastisk ska du veta! ❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
IP: 82.99.3.229