Jag har varit utsatt

Jag känner att jag verkligen behöver ta o skriva av mig lite. Känner att jag inte vill ta o gå o hålla detta borta från min blogg längre eftersom att min blogg faktiskt handlar om mig och mitt liv. Sedan är detta en grej som gör att jag mår fruktansvärt dåligt och jag har även tyvärr varit med om att få mina problem förminskade, vilket gör att jag mår ännu sämre. Så jag känner att jag verkligen behöver ta o skriva av mig allting. Detta är väldigt känsligt så jag vet inte hur mycket jag kommer klara av o skriva. För jag kommer förmodligen gråta väldigt mycket. Men ska iallafall försöka skriva lite. För att bara få skriva av sig allting och nå ut till andra som kanske är eller har varit i samma situation som mig kan kännas skönt så man slipper känna sig ensam. Sedan vet jag att jag är långt ifrån ensam när det gäller sånt här. Men ja, allting är verkligen sjukt jobbigt och jag vill bara skriva av mig allting. Så jag hoppas även på att ni kan hålla en normal och vänlig ton i kommentarsfältet om ni bestämmer er för o kommentera något. För detta är sjukt jobbigt somsagt.

Förra året 2015, när det inte var så långt kvar på året så blev jag utsatt för något som jag alltid varit så rädd för att bli utsatt för, men som jag samtidigt trodde aldrig skulle hända mig men som sen blev verklighet för mig. En våldtäkt. Det var ingen fullbordad våldtäkt, men det hann gå alldeles för långt. Just i den stunden när det pågick så försökte jag streta emot, men då höll han fast mig vilket resulterade till att jag hamna i total chock och blev som paralyserad. Jag var så fruktansvärt jäkla chockad och det första som jag gjorde när jag kom hem var att gå raka vägen in till duschen där jag försökte duscha bort alla äckelkänslor. Jag kände mig så otroligt äcklig. Direkt efter så gick jag sedan raka vägen in till mitt rum, la mig i sängen o drog täcket över huvudet.

Dagen efter sen försökte jag leva som vanligt. Jag försökte hela tiden putta bort problemen för jag ville inte inse vad det var som faktiskt hade hänt. Jag sa heller ingenting till någon pga att jag kände skam och skuld. Jag klandrade mig själv så fruktansvärt mycket och berättade inte för någon förrän flera månader senare, och det jobbiga är att jag har varit med om o få mina problem förminskade bara för att det aldrig var en fullbordat våldtäkt och det gör så fruktansvärt ont i mig. För alltså, det spelar ingen roll om det inte var något fullbordat eller inte. För ett övergrepp är ett övergrepp i vilket fall som helst, det är ett brott och hur det än gick till så är det ett övergrepp om man inte är med på det. Jag försökte streta emot, försökte göra allt för att göra motstånd, men då höll han fast mig och tillslut blev jag helt paralyserad o klarade därför inte av o göra mer motstånd. Jag blev så fruktansvärt jäkla chockad pga att det som jag alltid varit så rädd för ska hända, hände mig, och jag orkar fan inte med att få mina problem förminskade. Det är dels lite därför jag drar mig för o prata om det och därför jag väldigt ofta försöker dra till med en falsk fasad att jag mår bra fast att jag egentligen innerst inne inte mår bra. För det känns som det inte spelar någon roll hur mycket jag än försöker, det känns ändå inte som alla förstår allvaret. Det känns som många tror "det där var ingen fullbordad våldtäkt, så det kan ju inte ha varit så farligt". Men saken är den att det spelar ingen roll om det inte var ett fullbordat övergrepp eller inte. Jag vill inte skriva ut vad det var han gjorde mot mig, men det som han gjorde hann gå alldeles för långt och jag ser fortfarande allting framför mig som han gjorde, och hans blick han fick innan han gav sig på mig kommer jag aldrig glömma. Den blicken var så fruktansvärt obehaglig. Detta är något som alltid kommer finnas med mig och det gör så ont. 😥

Sedan vet jag att om man inte själv varit med om något sådant här så kan sånt vara väldigt svårt att leva sig in i fullt ut. Det förstår jag och jag vet även att ingen kommer kunna veta exakt hur jag känner mer än jag själv. Men jag tycker ändå det är så otroligt fel o försöka förminska någon annans problem. Man kan ju iallafall försöka förstå. För ingenting blir bättre av att man förminskar, snarare så blir allting bara sämre. Sen vet jag att det finns folk som tar mig på allvar också, som min familj exempelvis och några vänner. Men det gör ändå så fruktansvärt ont i en när man varit med om att vissa förminskar ens problem. För som jag skrev, det spelar ingen roll hur ett övergrepp gick till. Allting som görs som man inte själv är med på ÄR ett övergrepp, och som jag skrev så gick det för långt. Han höll ju till och med fast mig när jag försökte streta emot och det gör så fruktansvärt ont i mig, jag kan fortfarande inte fatta att jag blivit utsatt och allt gör verkligen så jävla psykiskt ont. Jag ska inte behöva få mina problem förminskade. För att få mina problem förminskade är det sista jag behöver. Det jag behöver är förståelse för ska man hålla på o förminska mina problem så kommer det bara dröja ännu längre innan jag kan bearbeta detta. 😢

Jag har funderat väldigt mycket på om jag ens ska våga skriva ut detta, för jag är väldigt rädd för reaktionerna som man kan få. Men samtidigt så känner jag att detta är något som är så fruktansvärt vanligt och det är ett viktigt ämne, och vill jag dela med mig av detta så måste jag kunna få göra det utan problem, och jag känner att det bara kan vara skönt o få skriva av sig allting som jag skrev i början på detta inlägget så man kan nå ut till andra som kanske känner igen sig i det jag skriver. För jag har dragit ut så länge nu på o skriva ut detta pga att jag är rädd för reaktionerna men jag känner ändå att jag faktiskt behöver skriva av mig. För man kan nog uppfatta mig som en väldigt glad tjej när man exempelvis ser mina videoklipp eller när man umgås med mig. Men sanningen bakom den glada tjejen som man ser är att jag egentligen känner mig helt förstörd. Har kraftig ångest varje dag, jag gråter nästan varje dag och den är nästan alltid som värst på nätterna och jag vill somsagt inte dölja och mörka detta från min blogg längre.

Gillar

Kommentarer

ebbabrage
ebbabrage,
Fint inlägg ❤️
nouw.com/ebbabrage
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack fina du! ❤️
nouw.com/mittlivsomsofia
simonsmammamadde
simonsmammamadde,
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
positiv5barnsmamma
positiv5barnsmamma,
Väldigt starkt gjort av dig att skriva om det. Stor kram 💖
nouw.com/positiv5barnsmamma
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack så mycket, kram! 💗
nouw.com/mittlivsomsofia
Jesse,
Väldigt starkt gjort av dig att skriva om det vännen, du vet vart jag finns om du behöver prata, jag kan aldrig förstå hur du känner, men jag kan försöka förstå och även om jag inte kan ge dig något råd så kan jag iallafall lyssna och stötta dig i det mån som det går <3 Kram fina du
jessesarvak.com
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack fina du, kram! <3
nouw.com/mittlivsomsofia
Annorlunda
Annorlunda,
Självklart ska folk inte förminska din upplevelse för att "det inte var fullbordat"! Du har fått utstå ett övergrepp och det ska folk ta på allvar! Har du kunnat prata om det här med din kurator?
nouw.com/annorlunda
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Jag har pratat med min kurator om det lite
nouw.com/mittlivsomsofia
Annorlunda
Annorlunda,
Jag har hört mycket bra om Föreningen Storasyster. Du kanske skulle vilja vända dig till dom? Dom erbjuder stöd via mejl och chatt, kolla här: http://www.foreningenstorasyster.se/wordpress/om-oss
nouw.com/annorlunda
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack för tipset, ska absolut gå in där o kolla
nouw.com/mittlivsomsofia
Elinjosefiine
Elinjosefiine,
Babe! Skulle kunna mörda aset!!!
nouw.com/elinjosefiine
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Älskar dig bästavän! <3
nouw.com/mittlivsomsofia