Jag svarar på lite frågor

Jag bestämde mig igår för att ha en frågestund på min instagram story, och jag fick en hel del frågor och tänker därför att jag kan ta och svara på de frågorna här också!

Men åh, tack så jätte mycket verkligen! ❤️

Ja det har jag tänkt, det kommer bli till hösten någon gång. Mer info kommer! 🥰

Jag gick hos psykolog för trauma behandling. Trauma behandlingen som jag gick innebar att jag skulle närma mig de traumatiska minnena vilket betyder att jag skulle möta det traumatiska i tanken, men även att jag skulle närma mig platsen där det hände och det är för att man inte ska undvika det som triggar igång det jobbiga. Det var riktigt jobbigt, men samtidigt så värt det eftersom det har hjälpt mig väldigt bra i min tillfrisknad! 💞

Det kändes jätte jobbigt och jag fick en hel del flashbacks och kände mig även väldigt lättirriterad. Men ju mer jag fortsatte utsätta mig för det som triggade igång de jobbiga minnesbilderna istället för att undvika, desto lättare gick det för varje gång. Jag är helt säker på att även du kommer fixa detta, och kom ihåg att tillåta dig att känna de känslorna du känner. Du är stark och du klarar detta! ❤️

Jag bara bestämde mig, jag tyckte tillslut att livet är för värdefullt för att kastas bort och jag tänkte mycket på min lillebror som somnade in vintern 2016. Jag började tänka på att jag verkligen måste göra allt för att bli frisk. Jag ville inte att min familj skulle behöva förlora mig också, för det är just precis så det kan sluta om man låter anorexin vinna - och det är verkligen inte värt det. Tack så jätte mycket verkligen! ❤️

2 dagar i veckan, tisdagar och fredagar klockan 16.00 🥰

Ja tillslut gjorde jag det. Men tyvärr så tog det 2 år innan jag våga eftersom jag kände så mycket skam och skuld. Jag vågade inte ens berätta för min familj med en gång. Jag tog iallafall tillslut hjälp av kvinnojouren som följde med mig till polisstationen där jag fick berätta allt och polisen upprättade en anmälan om våldtäkt. Men eftersom jag anmälde först 2 år senare så ledde aldrig min anmälan till något. Men jag ångrar ändå inte att jag anmälde, dels för brottsstatistiken - men även för att det kan hjälpa andra om han utsätter fler. Sedan hjälpte det även mig i min bearbetningsprocess!

Det som får mig till att våga är just det där med att jag tycker det är så viktigt att prata om allt som har med psykisk ohälsa, sexuella övergrepp, mobbning samt anorexi att göra. Jag vet att det finns många som går igenom just det som jag en gång gick igenom, och det är det som ger mig styrkan och modet - för jag vill helt enkelt inspirera och visa andra att ingenting är omöjligt och att det går att finna ljuset igen. Kan jag, så kan även ni! Och tack så jätte mycket, vad glad jag blir! ⭐️

Gillar

Kommentarer