Jag trodde att jag skulle falla totalt igen

Natten till i Onsdags när jag fick sådana kraftiga flashbacks från sexualbrottet som gjorde att jag bara ville försvinna från världen, så att det tillslut slutade med att jag fick åka ambulans in till psykakuten är dem värsta flashbacksen som jag någonsin haft helt ärligt talat. Jag ser ofta allting framför mig, men natten till i Onsdags så var det som värst. Allt jag just då ville var bara o försvinna och att jag sedan även blev inlagd var så fruktansvärt jobbigt samtidigt som det ändå på ett sätt var bra att jag blev det. För hade dem bara skickat hem mig så hade det förmodligen bara eskalerat och eskalerat. Men det var jobbiga dagar, det var det verkligen. Det tänker jag inte sticka under stolen med, och att jag på det även blev dumpad på fredagen gjorde det inte precis bättre. Jag kände mig helt förstörd och allting som jag hade byggt upp, allting som har gjort att jag kommit så långt som jag kommit kändes just då som bortblåst. Det kändes precis som det gjorde då när jag under en väldigt lång period var på botten och jag trodde att jag skulle falla totalt igen. Jag trodde helt ärligt talat att det nu är kört. Jag började tänka att allt kämpade är förgäves och jag trodde verkligen att jag skulle hamna i en djup långvarig depression igen och jag trodde även att jag skulle falla sådär djupt ner i anorexin ytterligare en gång till pga att jag mådde så fruktansvärt dåligt just då. Men nu såhär en vecka senare så känns det bättre. Jag mår inte helt bra, men jag kan ändå tillskillnad från då när jag förra veckan fick åka ambulans in till psyk se mer ljus. Förra veckan kändes allt totalt svart, allt kändes som ett mörker. Men nu känner jag att jag kan se ljuset lite mer trots att jag inte mår helt bra och trots att jag har en lång väg att vandra. Så att jag blev inlagd förra veckan var nog väldigt bra även fast det var tufft och kämpigt, för hade jag inte fått hjälp just då så hade det funnits stor risk till att jag skulle falla totalt igen och att jag faktiskt vågar ta emot hjälpen när det verkligen behövs är någonting som jag är väldigt stolt över mig själv för. Det är faktiskt ett tecken på att jag är på rätt väg, och hur lång vägen än må vara och hur många gånger jag än kommer hinna falla innan jag är i mål så vet jag ändå att det kommer att komma en vacker dag då jag vinner denna kampen - för jag ÄR stark och anorexin och min psykiska ohälsa ska inte få vinna. Aldrig i hela mitt liv. Jag ska en vacker dag kunna bli frisk och fri igen. Det har jag bestämt mig för hur jobbigt och kämpigt det än må vara på vägen, och att jag är envis är nog faktiskt en väldigt väldigt bra egenskap när det gäller just det här.

Gillar

Kommentarer

Catta
,
Stor kram till dig, du är stark och den styrkan tar dig framåt <3
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack så jätte mycket verkligen, stor kram till dig med <3
nouw.com/mittlivsomsofia
Rickard Karlsson,
Tänker på dig ofta och hoppas verkligen att insten över detta kommer väldigt snart, du förtjänar så mycket mer än det du varit med om <3 Sjukt glad man har en person som du i ens liv! Stora kramar på dig
www.facebook.com/rickard.karlsson.395
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Åh, tack så jätte mycket verkligen. Värmer verkligen att höra. Kram <3
nouw.com/mittlivsomsofia