Jobbigt men det går framåt

Det går framåt men det är riktigt jäkla jobbigt. Men jag lyckades iallafall tvinga i mig hela frukosten förut och det har jag inte klarat tidigare, så det är ju ändå ett framsteg. En sköterska kom även hit till mig förut o sa att dem ser hur mycket jag verkligen kämpar men att dem även ser att jag har det riktigt jobbigt så dem ska höja dosen på min ångest dämpande för o se om det kan underlätta lite, så vi får hoppas på det bästa. Nu är det snart även dax för lunch och det känns verkligen jätte jobbigt det här. Har jätte mycket ångest, men jag vet samtidigt att jag måste kämpa, jag vet att jag är här på denna avdelningen för o kunna få hjälp med detta och det är ju meningen att vikten ska gå uppåt hur jobbigt det än känns. Min mamma och min lillasyster var även här igår och hälsade på och mamma pratade då lite om min våg som jag har i mitt rum hemma, hon sa att det kanske egentligen inte är så bra att jag har den där för det är ju inte bra att jag kontrollerar vikten så mycket, det ska ju bara behandlaren göra och inte jag. Så jag sa då till mamma att jag inte klarar av att ta ut den själv, så då sa mamma att hon kan ta ut den åt mig. Så när jag kommer hem när jag är klar med denna behandlingen om ett par veckor så kommer inte min våg vara kvar och det känns faktiskt både skönt och läskigt på samma gång. Skönt för att jag då inte kommer kunna kontrollera vikten själv och läskigt för att jag inte kommer kunna ha någon kontroll. Men det är ju även samtidigt den kontrollen som man ska släppa. Vikten är ju egentligen bara en siffra som man brukar säga. Men nu hinner jag inte skriva så mycket mer, för nu är det inte så långt kvar till lunchen är så känner att jag måste försöka samla mig och andas ut lite för detta känns riktigt jobbigt verkligen.

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229