Juridiska funderingar angående övergreppet

Jag har mejlkontakt med en via föreningsstorasyster, och för er som inte vet vad föreningsstorasyster är för något så är det en sida där vi som varit utsatta för övergrepp kan ansöka om o få en mejl eller chatt kontakt som jag ansökt om som jag även sen fick. Hon jag mejlar med tipsade mig om att jag kan ta kontakt med en jurist som finns på deras sida eftersom att jag har många funderingar kring det där med o göra en anmälan och hon skrev att även om jag väljer att inte anmäla så kan det ju iallafall vara värt o få prata med en jurist eftersom att jag ångrar att jag inte gjorde en anmälan, men samtidigt så kan det ett och ett halvt år senare bli svårare. Men hon tipsa iallafall om en jurist som finns på deras sida som jag kan ta kontakt med, så jag skickade därför iväg ett mejl till henne och fick som svar att hon kan ta och ringa upp mig och det har hon även gjort. Hon förklarade väldigt mycket kring det där med o göra en anmälan ett och ett halvt år senare och hur man går tillväga för o göra det, hur det fungerar och hur det kan gå till osv. Hon sa även att det är olika från fall till fall, men att man får vara beredd på att man kommer få svara på en massa jobbiga frågor och ja, allt hon berätta verkar så fruktansvärt jobbigt och jag tror verkligen inte jag kommer palla det för isåfall är det en väldigt svår och förmodligen en lång process som jag kommer få gå igenom, för det kommer ju garanterat ta tid med tanke på att det var ett och ett halvt år sen och jag vet inte om jag kommer klara det för jag är inte stabil överhuvudtaget. Jag rasar ner i vikt och mår bokstavligt talat åt helvete. Men nu har jag iallafall pratat med henne så jag har ändå tagit ett väldigt stort steg genom o ställa frågor om det och även fast att jag kanske inte anmäler så skadar det ju iallafall inte att jag nu pratade med en jurist som även min mejlkontakt skrev så man iallafall kunde få svar på dem funderingarna som man har. För då kunde ju hon svara på frågor om hur en anmälan kan fungera när det gått över ett och ett halvt år och om det ens finns någon chans till att det kan vara möjligt. Sånt skadar ju liksom inte vare sig om man väljer o anmäla eller inte och en jurist som har hand om sånt här vet ju även mycket om hur det fungerar och hur det kan gå till med en väldigt sen anmälan och dem kan ju även svara på många frågor vilket kändes bra eftersom att jag inte har någon aning om hur det fungerar när man gör en anmälan så långt efter och därför kände jag att det iallafall kunde vara skönt o få svar på sina funderingar. Det var dock väldigt jobbigt att prata med henne om det här, jag riktigt kände hur jag höll på o få panik och ja, fruktansvärt jobbigt verkligen. Det känns även väldigt orättvist att han som förgrep sig på mig går fri, att jag aldrig anmälde honom. Det känns väldigt orättvist att han skadat mig såpass mycket psykiskt och att jag måste lära mig o leva vidare med något som jag inte själv valt medan han förmodligen inte bryr sig ett skit om vad det är han har orsakat. Det känns orättvist att jag gick in i en ätstörning, att jag straffat mig själv så mycket genom o banta för något som egentligen inte ens är mitt fel och det känns somsagt väldigt jobbigt med en anmälan, det känns riktigt jobbigt och speciellt när det gått över ett och ett halvt år så jag vet ärligt talat inte om jag kommer göra det och bara tanken av att kanske isåfall få träffa honom igen i polisutredning gör mig alldeles spyfärdig och panikslagen. Så nej, jag tror inte jag tänker ge mig in på något sånt här. Tror egentligen det är bäst att jag fokuserar på allt det andra så jag någon gång kan ta mig tillbaks igen. Eller jag vet inte, vet varken ut eller in känner jag. Allt blev alldeles för jobbigt nu och alltså ååååh jag blir galen! Vet inte vad fan jag ska ta mig till. :(

Gillar

Kommentarer

lillfoppan
lillfoppan,
Vad bra att du fick prata med en jurist, du är så himla stark! ❤❤❤❤❤
nouw.com/lillfoppan
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack fina fina du! ❤️❤️❤️❤️❤️
nouw.com/mittlivsomsofia