Känner mig sliten

Bilden lånar jag från Google.

Jag har på senaste tiden känt mig så fruktansvärt sliten. Det känns som ångesten äter upp mig inifrån. Det känns lixom inte som någonting går åt rätt håll. Min kurator ska ju hjälpa mig så jag kan få komma i kontakt med vuxenpsykiatrin, och samtidigt som jag verkligen verkligen vill ha hjälp så känns det ändå riktigt jobbigt. För jag vill ha hjälp, men just det här med o sitta o prata med någon om hur man mår o så kan jag tycka kan vara riktigt svårt och jobbigt.

Jag önskar bara att saker och ting kan falla på plats snart så att jag tillslut kan börja må bättre. Så jag tillslut kan känna mig glad på riktigt. Så jag helt enkelt tillslut kan vakna upp på morgonen och känna "yes, ännu en till dag!!" Jag önskar verkligen att det kan bli så snart. Det är just nu min högsta önskan. För att dagligen gå runt med ångest är verkligen inte roligt och det är ingenting som jag vill leva med. Ångesten tar upp så fruktansvärt mycket tid. Den tar upp så otroligt mycket tid som jag egentligen hade kunnat lägga på bättre saker. Men det är faktiskt inte lätt. För hade det varit så lätt så hade jag gjort allt jag bara kunde för o bli av med denna jobbiga ångesten med en gång. Är det någon som kanske känner igen sig i lite av det här som jag skriver? Skulle vara så skönt att veta så man slipper känna sig ensam.

Gillar

Kommentarer