Känslosamma dagar

Det har verkligen varit känslosamma dagar för mig nu dem senaste dagarna. Igår berättade jag även ännu mer för mamma om det som jag blivit utsatt för, och samtidigt som det var skönt på ett sätt att få ur sig allt så var det även samtidigt jobbigt. Det kändes som jag kom allting alldeles för nära. Jag har aldrig någonsin tidigare öppnat mig så mycket, jag har aldrig någonsin pratat fullt ut om vad som hände och när jag nu då gjorde det så blev det väldigt jobbigt. Som en av mina läsare kommentera för ett par dagar sedan så är det bra att jag ändå känner så mycket, för det är ett tecken på att jag iallafall inte förtränger det och det är ju även ett tecken på att jag har börjat bearbeta det som jag varit utsatt för. Men det är samtidigt väldigt jobbigt och det här med trauma bearbetningen känns också jätte jobbigt, jag vet inte ens hur jag ska klara av den bearbetningen. Det känns väldigt läskigt samtidigt som jag på ett sätt vet att det är bra. För jag har hört väldigt bra om sådana bearbetningar. Men efter att jag nu har öppnat mig såhär mycket för mamma så känns det som jag aldrig kommer klara av att öppna upp mig såhär mycket igen, för det var många jobbiga tankar som sattes igång för mig och det kändes jätte läskigt när det kändes som jag kom allting alldeles för nära. Det kändes typ som att uppleva det hemska på nytt. Vill bara ha den där trauma bearbetningen avklarad nu så att jag sedan kan försöka gå vidare med mitt liv, så jag slipper ha honom och det som han utsatte mig för i huvudet hela tiden. Vill bara någon gång känna att jag kan klara av att lägga det här bakom mig, för det är alldeles för tungt det här. :'(

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229