Kommer jag våga lämna anorexin?

Mitt mående är verkligen så konstigt just nu. Ena dagen känner jag mig jätte glad, medan jag nästa dag kan känna mig deppig till att ytterligare nästa dag känna mig både deppig och glad på samma gång. Jag vet inte varför mitt mående har börjat pendla så mycket. Jag ringde iallafall till äs-mottagningen förut, men min behandlare var upptagen. Så hon som svara skulle be henne ringa upp mig. Ska träffa min behandlare på fredag, men känner att jag behöver prata lite med henne innan det. Dock har hon inte ringt ännu, så kan kanske hända hon ringer imorgon. Jag är just nu i det skedet att lämna anorexin eller stanna kvar, men samtidigt så känns det även så fruktansvärt skrämmande eftersom anorexin varit min falska trygghet. Anorexin är ju egentligen ingen trygghet, det är ju egentligen en falsk trygghet eftersom den sjukdomen försöker övertyga en om att allt blir så mycket bättre om man följer anorexins fotspår. Men det blir inte bättre av att göra det, det blir snarare sämre av det och jag vill aldrig någonsin mer lyssna på vad anorexin säger. Jag vill inte styras av anorexins röster. För jag vet ju att sjukdomen har så fruktansvärt fel. Men det är bara så jobbigt när man ska försöka lämna anorexin, när man ska ta ett kliv ur något som tidigare har varit som ens trygghet. Ni som inte har någon ätstörning kanske tycker det låter jätte konstigt att anorexin kan kännas som en trygghet, för det är ju egentligen ingen trygghet. Den sjukdomen bara förstör. Men när jag mådde som sämst så blev det ju att jag tog till anorexin och anorexin fick ju mig till att må bättre för stunden när jag var som mest fast i skiten. Anorexin fick ju mig till att tro att den kunde få mig till att må bättre eftersom det kändes som det. För det blev ju att jag dövade ångesten med hjälp av anorexin. Alltså det är verkligen jätte svårt att förklara, men om man tar dem som är beroende av droger som ett exempel. Dem är ju egentligen inte beroende av själva drogen, dem är ju beroende av känslan det ger och det faktum att det för stunden dämpar ångesten för dem. Ungefär så kan man beskriva det med ätstörningar också. Man är helt enkelt rädd för att man kommer må sämre om man lämnar anorexin eftersom sjukdomen en gång varit som ens trygghet som man först trodde fick en till att må bättre. För det blev ju som min falska trygghet. Jag vet ju själv vad sjukt det låter och bara det är ju ännu ett bevis vad sjuk och vrickad denna sjukdomen verkligen är. Det sjukdomen försöker övertyga en om är ju inte ens logiskt.
  • Anorexi

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229