Låg och deppig

Dagvården har varit jätte jobbig idag också. Den har egentligen varit väldigt jobbig enda sedan den drog igång igen efter sommaruppehållet, bara att det blev lite bättre igen. Men så blev det sämre och jag har känt och känner mig väldigt låg och deppig. Min behandlare på dagvården har varit på mig hela veckan och uttryckt sin oro eftersom att det blandannat går väldigt segt för mig att äta. Lunchen som annars brukar ta 30 minuter att äta upp har denna veckan för mig tagit ungefär 50 minuter. Jag blir mätt alldeles för fort vilket resulterar till att jag får försöka pressa i mig maten samtidigt som jag är illamående vilket är jätte jobbigt. För när maten går så segt så känns det som det aldrig tar slut. Det känns bara som att maten på tallriken blir större och större. En jätte jobbig känsla verkligen och det är jätte jobbigt att ha det såhär. Inte bara det att maten har börjat gå segt för mig, jag känner mig även både låg och deppig och det är det som oroar min behandlare en hel del eftersom att hon ser på mig väldigt tydligt att jag inte mår helt bra. Så idag innan jag slutade pratade hon med mig igen och jag förklara då för henne att jag har en massa jobbiga trauma tankar och att jag vissa gånger ser honom framför mig, som exempelvis inatt. Jag vakna upp och hallucinera att han öppnade min dörr till sovrummet, det såg bokstavligt talat ut som min dörr till sovrummet var öppen även fast den inte var det samtidigt som jag såg honom komma närmare, och jag berätta även att det har hänt många gånger just då när vi ska äta att jag kan se honom framför mig. När han våldtog mig så sa han ju även till mig "du får skylla dig själv som har den kroppen som du har, då är det klart att man blir sugen" och det var ju blandannat det han sa som gjorde att jag verkligen bestämde mig för att gå ner i vikt. Jag började ju tänka att blir jag pinnsmal så är jag inte attraktiv och då kommer ingen vilja våldta mig igen, och det är väl antagligen det som gör det väldigt jobbigt nu när jag börjat gå upp i vikt eftersom att jag är livrädd för att bli för attraktiv. Men jag vet ju även samtidigt att jag faktiskt ska kunna få se ut precis som jag vill. Min behandlare frågade mig iallafall om jag känner att jag behöver hjälp eftersom att det nu är helg och ingen dagvård förrän måndag, och det behöver jag nog eftersom att jag inte ska träffa min nya psykoterapeut förrän nästa fredag, så hon ska kolla upp åt mig om min behandlare på äs-mottagningen har tid att träffa mig en stund imorgon, så hon på dagvården i Varberg kommer ringa upp mig imorgon för att säga om min behandlare har någon tid eller inte, vilket jag verkligen hoppas på att hon har. Jag känner iallafall att det var riktigt skönt att gå ut med ett öppet brev till min våldtäktsman så offentligt och känner även att det var skönt att gå ut med den andra texten som jag också skrev så offentligt, jag hoppas verkligen att han som förgrep sig på mig har sett mina debattartiklar. Även fast han förmodligen aldrig skulle bry sig så förtjänar han fan att se vad han har orsakat. För han har verkligen förstört mig och det förtjänar det äcklet att få veta.

Gillar

Kommentarer