Maten är kroppens bränsle

Idag på dagvården så hade vi en lektion. En av personalen satt o läste ett kapitel för oss i boken "mattillåtet", så när hon hade läst färdigt satt vi sedan o pratade om det hon hade läst och man kände igen sig väldigt mycket av det hon läste. Exempelvis det där med att man vill ha kontroll över sitt ätande, att man hela tiden tänker på hur mycket man ska äta osv och att man även när man är i svält hela tiden tänker att man måste äta så lite som möjligt för att undvika att gå upp i vikt. Jag minns så väl hur det var för mig när jag var i svält, jag kunde inte tänka friska tankar överhuvudtaget och allting som mitt liv just då kretsade kring var hur mycket jag fick äta. Helst fick jag inte äta något alls minns jag att jag bestämde mig för när jag var som sjukast. Så mitt liv kretsade mycket kring att jag skulle äta så lite som möjligt, överdosera med laxermedel, stoppa fingrarna i halsen o träna överdrivet mycket. Det var det som mitt liv kretsade kring och lyckades jag äta så lite som möjligt, och om jag till och med klarade av att stå emot maten helt så minns jag hur nöjd jag blev. Blev även ännu nöjdare när jag för varje gång såg att jag gick ner mer och mer i vikt. Anorexi är verkligen en hemsk sjukdom och det är fruktansvärt att ätstörningar kan få en till att skada sin kropp såpass mycket.

Mat är ju något som är jätte viktigt eftersom att maten är kroppens bränsle, och utan mat kommer energin ta slut vilket resulterar till att man kan känna sig sjuk även om man inte är det. Alla måste ju även äta för att leva. Det finns ju ett signalsystem i hjärnan som signalerar kroppens behov av näring, så när vi är hungriga skickas det signaler som säger att vi behöver äta, och när man då sen ätit sig mätt så känner man en mättnad och tillfredställelse. Men när man har en ätstörning så sätts kroppens signalsystem ur balans. Man ser hungerkänslorna som fiender och vägrar lyssna på kroppens signaler. När man är som sjukast så låter man bli att äta vissa näringsämnen och det rör sig oftast om fett, kolhydrater och olika produkter med socker, och när man undviker dessa näringsämnen så hamnar kroppen tillslut i svält och det hela blir sedan värre och värre ju längre in i sjukdomen som man kommer. Man tar bort allt mer och mer och när man sedan har gått in i svält så reagerar kroppen jätte kraftigt på det. Ämnesomsättningen sjunker blandannat eftersom kroppen inte vet om när den kommer att få näring nästa gång, så då går den på väldigt låg energi. Blodtrycket minskar också eftersom kroppen försöker spara på energi och det krävs ju energi för att hjärtat ska kunna slå. Ben sticker även oftast ut eftersom att den som är sjuk nästan inte har något underhudsfett kvar, och så minns jag att det var för mig. Mina revben syntes på vissa ställen vilket jag när jag var som sjukast tyckte var bra. För då var det som en slags bekräftelse för mig att jag lyckades med att gå ner i vikt. Men nu när jag kommit väldigt långt i mitt tillfrisknande så är det snarare bara något som nu skrämmer mig. Även fast att det fortfarande kan kännas lockande att bli så smal igen så skulle jag ändå aldrig vilja falla ner så djupt i anorexins grepp igen, för det var verkligen hemskt och jag kunde verkligen inte tänka friska tankar överhuvudtaget, men nu för tiden kan jag det. Dock inte hela tiden, men jag kan iallafall tänka mer friskare tankar än tidigare och det är ju för att jag har stoppat svälten. För när man är i svält kan man inte tänka friska tankar, men när man bryter svälten så kommer man med tiden kunna tänka mer och mer friskare tankar. Något mer som även är vanligt när man har anorexia är att hjärtat kan börja slå svagare, och första dagen på psyk när jag var inlagd så slog mitt hjärta lite för svagt. Det var inte jätte svagt men det var ändå lite för svagt och det var det som skrämde mig något så fruktansvärt mycket vilket resultera till att jag där och då bestämde mig för att verkligen börja kriga för det friska. Samtidigt som jag förstod att jag var sjuk så förstod jag ändå inte helt hur allvarligt det var förrän mitt hjärta började slå lite svagare och även det är något som är vanligt när man har anorexia, att man helt enkelt inte själv förstår allvaret först.

Gillar

Kommentarer

Rosenskan,