Mitt liv har inte hela tiden varit så lätt

Mitt liv har inte hela tiden varit så lätt, det har inneburit både med och motgångar. Jag har haft väldigt många motgångar under flera årstid, det ena har hela tiden avlöst det andra. Så det har med andra ord nästan alltid varit något med mig. När jag trott att saker och ting äntligen ska bli bra så har det hela tiden hänt något som dragit ner mig till botten. Som exempelvis 2015 när det kändes som att allt äntligen skulle bli bra igen när det gällde alla problem som jag haft med svimningar osv så tog det inte lång tid innan jag blev våldtagen, och våldtäkten drog verkligen ner mig till botten totalt. Jag tänker ofta på hur mitt liv hade sett ut nu om det inte vore för att jag gick iväg för att träffa den killen, kanske hade mitt liv inte behövt bli så dumt som det blev isåfall. Självklart så hade jag ju inte kunnat vara den som jag var när jag var mindre eftersom att jag sedan blev utsatt för mobbning under nästan hela min skolgång, för mobbningen har ju förändrat mig väldigt mycket. Men hade jag inte gått iväg för att träffa den där killen så kanske mitt liv iallafall inte hade blivit så dumt som det blev. Det är något som jag väldigt ofta funderar på och jag kan fortfarande i perioder klandra mig själv för det, för hade jag inte träffat honom så hade det där inte hänt. Men jag vet egentligen att jag ska sluta upp med att klandra mig själv, för jag kunde ju faktiskt inte veta. Det är ju inte som så att det står en stämpel i pannan på dem som utför sådana brott, just därför så var det helt omöjligt för mig att veta att han skulle utsätta mig för det där fruktansvärda. Jag klandrar mig iallafall inte själv lika ofta längre som jag tidigare gjort, det är väldigt sällan nu som jag klandrar mig själv eftersom att jag egentligen vet att det inte är mitt fel det som hände, för jag valde inte att det som jag råkade ut för skulle hända. Det var ju ingenting som jag själv valde. Men det kan fortfarande komma få perioder då jag klandrar mig själv och det är något som jag försöker jobba med att inte göra. För det som hänt är inte mitt fel och det som hänt går inte att göra ogjort hur mycket jag än skulle vilja få det ogjort. Men trots allting så står jag iallafall idag mer rakryggad och jag ser mer ljus för framtiden nu för tiden även fast att jag fortfarande kan få mina dippar och även fast att jag haft mer flashbacks än vanligt nu det senaste. Men att jag har haft mer flashbacks det senaste beror ju på att jag är mitt uppe i en trauma bearbetning. Jag och psykologen pratar ju om sånt som jag tidigare har försökt förtränga och jag har ju även gått in på exakt alla detaljer som hände, så då är det ju inte konstigt att det river upp jobbiga och hemska minnen. Men jag är iallafall glad över att jag nu för tiden trots allt jobbigt ändå ser mer ljus för framtiden, och som ni ser på bilden ovanför denna texten så är jag trots allt mycket gladare än vad jag någonsin tidigare varit, jag känner mer hopp för framtiden och jag får ofta mina glädjerus. Min kompis Johanna har även sagt det att hon tycker det är så härligt att se att jag nu för tiden är mycket gladare. När vi lärde känna varandra så mådde ju jag riktigt dåligt, men nu för tiden är jag oftast så mycket gladare och hon tycker det är så härligt att få se mina glädjerus som jag kan få trots allt. Man klarar faktiskt så mycket mer än vad man själv tror, och det vet jag att alla ni andra också gör. Så ge aldrig upp. <3

Gillar

Kommentarer