När man egentligen vill men man vågar inte

När man egentligen mer än gärna skulle vilja äta en semla men inte vågar pga hjärnspökena som talar om för en att det nog inte är en så bra idé är riktigt jobbigt. Mamma hade köpt semlor förut och hon sa att jag gärna får ta en om jag vill, och jag vill ju egentligen innerst inne men vågar inte. Så sjukt jäkla jobbigt att hjärnspökena ska få styra så otroligt mycket. För varför skulle jag egentligen inte kunna ta en semla? Det är ju egentligen bara hjärnspökena som säger något annat och dem ska jag ju egentligen inte lyssna på. Men det är riktigt svårt när dem är så otroligt starka och verkligen tar kontrollen över en totalt. Önskar så otroligt mycket att jag bara kunde skita i dem där jäkla hjärnspökena. Bara skita totalt i vad hjärnspökena säger o äta det som jag faktiskt egentligen vill äta utan o vara rädd. Men jag vågar inte, rädslan och hjärnspökena tar över totalt.