Ni vet den där känslan?

Ni vet den där jobbiga känslan när man ligger o försöker sova men det går inte? Den där jobbiga känslan när man känner att ångesten kryper i hela kroppen på en och när man knappt vet vart man ska ta vägen? När man känner sig sådär ensam? När man bara vill att någon just precis nu ska krama om en och aldrig någonsin släppa? Precis exakt så känner jag just nu. Jag riktigt känner hur ångesten kryper i hela kroppen på mig och hur ensamheten börjar smyga sig in. Ibland kan det faktiskt vara riktigt skönt o få vara ensam, det är något som jag gillar och tycker kan vara skönt. Men just dem stunderna när ångesten ska komma när man är ensam känns så fruktansvärt jobbigt. Vet knappt vart jag ska ta vägen just nu. Ångesten kryper så otroligt mycket i hela kroppen på mig så jag till och med har lust med o typ springa flera tusen mil. Denna jobbiga känslan är så otroligt jobbig. Så jobbig så jag knappt ens vet hur jag ska sätta ord på det.

Gillar

Kommentarer