November 2016

November månad är en månad som bestod av väldigt många utredningar på ett ställe som jag blev skickad till. Blev skickad till ätstörningenheten och innan dem bedömer så måste man gå på några bedömingar först. Så första besöket var min kurator med på och då var det mer att man fick berätta om sig själv och hur ens situation ser ut. Hon jag träffade på första besöket vägde mig också + att hon tog blodtryck på mig och lyssnade på mitt hjärta. På det besöket var min kurator med så att allting skulle komma fram. Fick även dra till vårdcentralen för o ta blodprover som man var tvungen att göra. Sedan var det dax för o gå på lite olika bedömingar och första bedömningen var att jag skulle bli intervjuad av en sjuksköterska och även sitta vid en dator där jag skulle svara på en massa frågor. Allting tog sammanlagt ungefär 2 timmar så jag kände mig rätt konstig i huvudet efter det besöket då det var en jäkla massa frågor och allting kändes så fruktansvärt rörigt i huvudet efteråt. Andra bedömningen var matbedömning, då skulle jag sitta o äta med en annan sjuksköterska som skulle bedöma hur jag äter o så vilket var riktigt jobbigt. Det var nog det jobbigaste med hela utredningen. Sedan sista utredningen då jag fick besked var inte förrän i december så det tar jag o skriver om när jag ska summera den månaden. Jag vet dock inte om jag vill ta o skriva ut än vad för diagnos jag fick. Men kommer ta o skriva lite om återkopplingen som var iallafall.

Utöver det så var det även i November som jag tog beslutet o avsluta kontakten med en energitjuv. Jag tänker inte nämna något namn då jag inte vill hänga ut någon, för det är inte schysst. Men det var iallafall en vän som jag hade som enbart bara sög en massa energi. Allting skulle enbart vara efter personens villkor och jag kände helt enkelt att personen bara sög en massa energi ur mig. Personen lyssnade exempelvis inte på när jag sa ifrån. Jag gav hen chanser efter chanser då hen varje gång lovade att hen skulle förbättra sig, och något inom mig ville tro på det så därför fortsatte jag ge chanser efter chanser - men det blev aldrig någon förbättring och ärligt talat så kan jag säga att sådana personer kommer inte förändras om dem inte själva är villiga till o göra en förändring. Man ska inte behöva ändra sig på det sättet, för man är den man är. Men det finns en gräns också och handlar det om att man inte kan acceptera den andra personen och om personen tar mer energi än ger så funkar det inte. Så har man en sådan person i sitt liv som man ger chanser efter chanser till men om det ändå inte blir någon förbättring så tycker jag att det bästa är om man avslutar den kontakten - för man måste tänka på sitt eget mående också. Dock så fick jag ta emot något fruktansvärt elakt bara för att jag var ärlig. Som jag skrev längre upp så har ju jag blivit skickad till ätstörningenheten, jag hade just då inte fått någon diagnos men trots det så skulle hen använda det emot mig genom o skriva "ha ett jävla bra liv med din ätstörning och hoppas att du aldrig mer blir frisk din anorektiker!"

Att skriva något sådant är så fruktansvärt jävla elakt. Dessutom så kan inte hen veta om det just är anorexia jag har då det finns olika sorters ätstörningar. Anorexia är inte enbart den enda ätstörningen som finns. Jag tänker somsagt inte nämna vilken diagnos det är jag fått, om det är anorexia eller inte. Jag känner mig helt enkelt inte bekväm med o nämna någon diagnos här i bloggen än. Men jag kände bara att nu när jag summerar November månad då det var denna månaden det hände och eftersom att jag nu skrev om detta så kände jag att jag bara ville få det ur mig som hen skrev till mig då det gör så fruktansvärt ont i en att få höra sånt. Man skriver bara inte så - det är fan inte okej någonstans. Hen sa inte ens förlåt och jag kan lova att jag aldrig mer kommer se åt den personens håll igen. Jag brukar annars ha väldigt lätt för o förlåta då jag vet att alla kan göra misstag. Det enda jag aldrig någonsin skulle kunna förlåta är övergrepp, mobbning och alla andra hemskheter och sen detta som personen skrev till mig. Aldrig någonsin att jag skulle kunna förlåta något sådant. Kan man med o ens säga något så fruktansvärt till mig så lär jag aldrig mera se åt den personens håll igen. För det går till en gräns hur mycket man som människa accepterar och den gränsen är nu nådd. Jag blev faktiskt riktigt ledsen och kände bara för o svara något dumt tillbaks. Men jag tänkte efter o kände att det är bättre att jag visar mig mognare istället för o sjunka till samma nivå. Men, nu vidare till något annat som hände i November och dessutom något bättre.

Så, förutom det så var jag även i Nossebro hemma hos pappa. Min lillasyster Stina fyllde två år så jag ville ge henne en present. Träffade även min bästavän Elin + att jag åkte med min 16åriga lillasyster i hennes mopedbil då hon ville det. Sedan på söndagen innan jag åkte hem igen så tog jag även bussen till Trollhättan där jag träffade min bästavän Cecilia. Så det var såhär som November månad såg ut, tror faktiskt inte det hände så mycket mer. Så den månaden bestod mycket av väldigt jobbiga saker och jag var inombords sjukt stressad. Men var skönt o få åka till Nossebro iallafall så jag fick träffa dem som jag inte träffar så ofta.

Gillar

Kommentarer