Nu idag förstår jag att det var ett rop på hjälp

Fotograf Rebecka Samdell

Jag satt igår och läste igenom lite av mina gamla blogginlägg och jag tänkte dela med mig av en text jag skrev för ett par år sedan när jag låg inlagd på psyk, för denna texten visar verkligen hur saker och ting kan förändras till det bättre och hur bra allt faktiskt kan bli tillslut oavsett hur mörkt det än må kännas. Tänk liksom om jag hade gett upp den där gången då när jag sa till personalen på dagvården att jag inte orkar leva mer, då hade jag ju aldrig någonsin fått se hur fantastiskt bra livet tillslut kan bli och jag hade heller inte fått chansen att lära känna världens finaste Christian. Livet kan verkligen bli hur bra som helst även fast det kan vara svårt att tro. Därför vill jag nu dela med mig av texten här nedanför, som jag för ett par år sedan skrev när jag befann mig längst ner i botten, innan jag tillslut tog mig upp till toppen!

”12 oktober 2017: Som jag skrev igår kväll så satt jag på psykakuten i flera timmar eftersom att jag fick väldigt mörka tankar och just där och då så ville jag bara avsluta mitt liv. Jag hade till och med planer på hur jag skulle gå till väga och jag grät o sa till personalen på dagvården att jag inte orkar leva, så dem ville därför skicka mig hit och läkaren bedömde att jag skulle läggas in, så jag ligger just nu här på psyk. Fan alltså, min plan var ju att jag aldrig mer skulle hamna här, men så hamnar jag här ändå och just nu så rinner tårarna nedför mina kinder... Allt jag vill är bara att någon gång få slut på detta lidandet helt och kunna få leva livet fullt ut. Jag vill inte behöva ha det såhär och jag vill inte behöva ligga på psyk. Jag vill må bra, jag vill få en bra framtid och jag verkligen längtar efter den dagen då jag tar mig ur detta helvetet”

Nu idag när jag mår såhär bra som jag gör så gör det nästan ont att läsa hur fruktansvärt dåligt jag för ett par år sedan mådde. Jag minns dessutom den där dagen som om det vore igår, när jag gick fram till personalen på dagvården helt förstörd och sa att jag inte orkar leva. Nu idag förstår jag dock att det var ett rop på hjälp, för innerst inne ville jag inte dö. Innerst inne ville jag tro på en förbättring. Men just där och då så kändes allt så oerhört hopplöst. Jag kände den där avgrundsdjupa hopplösheten jag aldrig trodde skulle ta slut. Och sedan även de där kraftiga flashbacksen från våldtäkten, där jag återupplevde allt framför mig om och om igen trodde jag bokstavligt talat skulle ta död på mig. Men vet ni vad? Nu idag så ser jag hur fantastiskt bra saker och ting faktiskt kan bli och att man verkligen aldrig ska ge upp. För tro det eller ej, men det finns alltid ett ljus i slutet av tunneln. För om inte det funnits, då kan jag säga att jag isåfall inte hade levt idag. Så våga ge livet en ärlig chans, för det är verkligen så värt det! 🌟

Gillar

Kommentarer

Blondina
Blondina,

Gumman vilken resa du har gått igenom, men jag finns för dig under alla dina dagar - mörka som ljusa 😊 Är så glad över att vi är vänner. Kram fina du

nouw.com/blondina
mittlivsomsofia
mittlivsomsofia,
Tack så mycket! 😊💕
nouw.com/mittlivsomsofia
IP: 82.99.3.229