Psykologens chef

Jag var hos min kurator på habiliteringen förut och vi pratade angående det där med min psykolog. Blandannat det där med att hon ifrågasätter mig genom o ställa frågor om vad för kläder jag hade på mig under övergreppet, om jag hade mycket eller lite kläder. Hon frågade ju även vad för bilder jag hade på mig på den där dejtningsajten - och även fast att jag inte hade lite kläder på mig under övergreppet och även fast att jag hade helt vanliga bilder på dejtningsajten så känns det ändå inte bra o bli ifrågasatt. Sen känner jag även att denna psykologen jag har inte lyssnar överhuvudtaget, vilket min kurator håller med mig om då hon själv reagerat. För på första besöket hos psykologen så var ju min kurator med som ett stöd och då förklarade hon klart och tydligt för psykologen att det inte är aktuellt att gå via arbetsförmedlingen för min del och att jag därför inte vill prata om jobb med psykologen, utan att det är hon, kuratorn som kommer hjälpa mig med o komma ut på någon slags aktivitet via daglig verksamhet.

Men trots det så skulle ju psykologen sen redan på andra besöket när jag var där själv börja tjata om att jag borde gå till arbetsförmedlingen o söka jobb. Min kurator hade ändå varit riktigt tydlig på första besöket. Men hon ringde iallafall upp min psykolog och sen dess har hon iallafall inte tjatat något om arbetsförmedlingen. Däremot så började hon efter det ifrågasätta mig genom o fråga om jag hade mycket eller lite kläder på mig och även vad för bilder jag hade på dejtningssidan och det har ärligt talat inte hon något med o göra. Sen var jag inte lättklädd när jag träffade honom och jag hade inga utmanade bilder heller men jag blev utsatt ändå. Och skulle jag nu varit lättklädd så skulle ändå inte det varit något samtycke till någon form av sex oavsett. Så det där ska ju inte ha någon betydelse. Men känns ändå inte bra att bli ifrågasatt så. Då känns det ju lite som att hon menar att om jag nu hade varit lättklädd så hade det varit mitt egna fel. Det är faktiskt så som jag tycker att det känns och det är så fruktansvärt sjukt att man som utsatt ens ska behöva få sådana frågor.

Men inte bara det, jag känner även att hon förminskar det jag berättar. Istället för o ge mig tips så förminskar hon det istället. Denna psykologen jobbar ju inte bara på denna vårdcentralen som jag går på, utan dem har ju anlitat henne eller vad det var så hon är bara på den vårdcentralen två gånger i veckan då hon även är på andra ställen också, och min kurator tycker det är väldigt viktigt att psykologens chef får reda på hur denna psykologen håller på. Så min kurator ska därför hjälpa mig med o ta reda på vem psykologens chef är så hon sen kan kontakta den personen o göra en anmälan på det här till chefen eller vad man kallar det för. För detta är inte okej sa min kurator och det är viktigt att det här kommer fram. Det känns bra att min kurator också reagerat, för då vet jag att det inte är jag som överdriver. Överdriver hade jag ju inte gjort annars heller, för det är ju egentligen min känsla som räknas. Men det känns ändå väldigt skönt ändå att även min kurator reagerat på att psykologen blandannat inte verkar lyssna. Har egentligen även en tid hos min psykolog på torsdag, men jag drog till vårdcentralen förut o avbokade det besöket för jag känner att jag har ingen lust o gå kvar hos henne något mer efter allt detta.

Gillar

Kommentarer