Så mycket ångest

Idag är en sådan dag då ätstörningen har tagit över mig helt. Medan andra kan se hur lite jag äter så kan jag inte se det själv. För mig känns det som jag äter alldeles för mycket och idag känns det verkligen som jag tappat kontrollen totalt över ätandet. Har haft så otroligt många ångestattacker idag pga det och jag hatar denna känslan så otroligt mycket. Varför kan man inte bara få må bra någon jäkla gång? Varför måste man känna att man måste ha så jäkla mycket kontroll över sitt ätande? Varför kan man inte bara få njuta av det man äter istället för att få så mycket ångest över det? Varför ska alla dessa hjärnspökena få förstöra hela tiden? Jag är så trött på alla dessa hemska tankarna, så fruktansvärt trött på det är jag samtidigt som det är så sjukt svårt att ta sig ur det när man väl sitter i skiten. Jag vill bara kunna få må bra, jag vill kunna få bli lycklig och glad någon gång. Kunna få känna äkta lycka och glädje. Det är det enda som jag just nu begär, det absolut enda och det kan väl ändå inte vara så mycket begärt? Eller förtjänar jag detta livet? Förtjänar jag att må såhär dåligt? Förtjänar jag att få ångest över vad jag äter och förtjänar jag detta helvetet? Livet kanske inte var menat för mig, kanske är menat att jag alltid ska må såhär dåligt? Livet är ett spel och kanske är det som så att jag faktiskt fick nitlotten och aldrig någonsin förtjänar att må bra? Så många frågor, men så lite svar. Förstår bara inte vad fan det är jag sysslar med. Vafan, min lillebror dog två dagar innan nyår, begravningen för honom var i Onsdags men ändå så håller jag på såhär. Känns som allting är mitt fel, känns som det är mitt fel att jag fastnat i dessa tankarna kring kontroll över ätandet och vikten. Känns som jag bara sårar dem i min närhet. Jag ser ju hur oroliga mina anhöriga blir, jag ser ju även oron i min pappas ögon och jag känner mig så elak att han ska behöva vara med om att sin dotter har en ätstörning när han precis förlorat sin son - och jag känner mig elak för att mamma och alla andra av mina nära också ska behöva se mig sån här. Vafan är det jag sysslar med?! Allt är mitt fel. Skulle jag inte bli utsatt för det där jävla övergreppet så kanske jag inte skulle må såhär dåligt nu. Eller jo, dåligt hade jag ju mått med tanke på det med min lillebror - men jag hade förmodligen sluppit all jävla självhat emot mig själv. Jag hatar verkligen mig själv, så fruktansvärt mycket! :(

Gillar

Kommentarer

domandra
domandra,
IP: 82.99.3.229